Jesaja 26

1 På den tiden skall man sjunga, en sådana viso i Juda land: Vi hafve en fast stad, murar och värn äro helsa.

Len se ac tuku ke mwet uh fah yuk on soko inge in facl Judah: Siti sesr uh ku na! God El sifacna loango pot kac!

2 Låter upp portarna, att det rättfärdiga folket, som tro bevarar, må gå härin.

Ikasla mutunpot lun siti uh Ac lela mutunfacl se ma oaru ac pwaye in utyak — Mutunfacl su mwet we oru ma suwohs.

3 Du håller allstädes frid vid magt, efter visst löfte; ty man förlåter sig uppå dig.

Kom, LEUM GOD, sang misla pwaye Nu selos su filiya lulafongi lalos in kom, Ac nunak lalos oakwuki ku.

4 Derföre förlåter eder uppå Herran evinnerliga; ty Herren Gud är en klippa evinnerliga.

Lulalfongi LEUM GOD pacl nukewa; El ac fah karingin kut nwe tok.

5 Och han nederböjer dem som i höjdene bo; den höga staden förnedrar han; ja, han stöter honom neder till jordena, så att han ligger i stoftet;

El akpusiselyalos su inse fulat; El kunausla siti ku ma elos muta we, Ac rakinya pot we nu infohk uh.

6 Att han med fötter trampad varder; ja, med de fattigas fötter; de arme skola trampa deruppå.

Elos su akkeokyeyuk meet elos forfor fac in pacl inge Ac futungya ye nialos.

7 Men de rättfärdigas väg är slät; de rättfärdigas stig gör du rättan.

LEUM GOD, kom akfwelye inkanek uh nu sin mwet wo; Inkanek ma elos fufahsryesr fac uh fwelna.

8 Ty vi vänte efter dig, Herre, uti dins rätts väg; hjertans lust står till ditt Namn och ord.

Ku fahsr tukun ma lungse lom, ac filiya finsrak lasr in kom; Kom mukena pa kut lungse yohk uh.

9 Af hjertat begärar jag dig om nattena; med minom anda i mig vakar jag bittida upp till dig; ty der din rätt är på jordene, der lära jorderikes inbyggare rättfärdighet.

Ke fong uh nga nunkekom ke insiuk nufon; Ke kom nununku faclu ac mwet fac, Elos nukewa fah etu lah mea kalmen nununku suwohs.

10 Men om än dem ogudaktigom nåde tillbuden varder, så lära de dock icke rättfärdighet; utan på jordene, der rätt ske skulle, göra de det ondt är; ty de se intet Herrans härlighet.

Kom finne kulang nu sin mwet koluk uh, Elos ac tiana etala in oru ma pwaye. Elos finne muta in facl sin mwet suwoswos A elos srakna oru ma koluk; Elos tia lungse akfulatye kom.

11 Herre, din hand är upphöjd, det se de intet; men när de få se det, så skola de på skam komma, uti nit öfver Hedningarna; dertill skall du förtära dem med eld, der du dina fiendar med förtärer.

Mwet lokoalok lom elos tiana etu lah kom ac kalyaelos. LEUM GOD, oru elos in mwekin ac lela elos in keok; Lela elos in keokkin kaiyuk su kom akoo nu selos. Akkalemye nu selos lupan lungse lom nu sin mwet lom.

12 Men oss, Herre, varder du frid skaffandes; ty allt det vi uträtte, det hafver du gifvit oss.

LEUM GOD, kom fah ase misla ac insewowo nu sesr; Ma nukewa ma kut orala uh Ma tuku ke sripen orekma lom.

13 Herre, vår Gud, det råda väl andre herrar öfver oss utan dig; men vi tänke dock allena uppå dig och ditt Namn.

LEUM GOD lasr, oasr tari pacl ma leumiyuk kut sin mwet saya, Tusruktu kom mukena pa LEUM GOD lasr.

14 De döde få icke lif, de afledne stå icke upp; ty du hafver sökt dem, och förgjort dem, och all deras åminnelse tillintetgjort.

A inge elos misa tari, ac elos fah tia sifil moul; Ngunalos fah tia sifil tukakek, Tuh kom kaelos ac kunauselosla. Wangin sie mwet ac sifil esamulos.

15 Men, Herre, du håller det fram ibland Hedningarna, du håller det alltså fram ibland Hedningarna; du beviser dina härlighet, och kommer långt bort, allt intill verldenes ända.

LEUM GOD, kom akkapye mutunfacl sesr, Ac akyokyelik ke siska nukewa; Ke ma inge akfulatyeyuk kom.

16 Herre, när bedröfvelse på färde är, så söker man dig; när du tuktar dem, så ropa de med ängslan.

LEUM GOD, kom kalyei mwet lom, Ac in keok lalos elos pre nu sum.

17 Lika som en hafvandes qvinna, då det lider till födslostundena, så är henne ångest, ropar i sin värk; alltså går ock oss, Herre, för ditt ansigte.

LEUM GOD, kom oru kut wowoyak ac tung, Oana ke sie mutan el koek ac tung ke pacl in isus lal.

18 Vi äre också hafvande, och hafvom ångest, att vi som nogast kunne andas; dock kunne vi intet hjelpa jordene, och inbyggarena på jordenes krets vilja icke falla.

Kut mutana in waiok ac keok, wanginna ma kut oswe. Wangin kutangla lasr nu sin facl sesr; Wanginna ma kut orala.

19 Men dine döde skola lefva, och med lekamenom uppstå igen. Vaker upp och berömmer eder, I som liggen under jordene; ty din dagg är en grön marks dagg, och jorden skall gifva ifrå sig de döda.

Mwet lasr ma misa ac fah sifil moulyak! Manolos ac fah sifil moul. Elos nukewa su motul inkulyuk lalos Fah ngutalik ac on ke engan. Oana ke aunfong saromrom aksasuye faclu, Ouinge LEUM GOD El fah akmoulyalosyak su misa ke pacl loes somla.

20 Gack bort, mitt folk, uti en kammar, och slut dörrena igen efter dig; fördölj dig ett litet ögnablick, så länge vreden går öfver.

Mwet luk, kowos som nu in lohm suwos ac kaleang srungul an. Wikla kitin pacl nwe ke na kasrkusrak lun God wanginla.

21 Ty si, Herren varder utgångandes af sitt rum, till att besöka jordenes inbyggares ondsko öfver dem, så att jorden skall uppenbara deras blod, och icke mer öfverskyla dem som på henne slagne äro.

LEUM GOD El ac tuku liki acn sel inkusrao in kalyei mwet faclu ke ma koluk lalos. Akmas ma orek in lukma fin faclu ac fah kalemla, ac infohk uh fah tia sifil okanla mwet su anwuki we.