Jesaja 25
1 Herre, du äst min Gud; dig prisar jag; jag lofvar ditt Namn; ty du gör under, din gamla anslag äro trofast och sannfärdig.
ʻE Sihova, ko koe ko hoku ʻOtua; te u fakahikihikiʻi koe, te u fakamālō ki ho huafa; he kuo ke fai ʻae ngaahi meʻa fakaofo; ko hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni ʻi muʻa ko e angatonu mo e moʻoni.
2 Ty du gör staden till en stenhop, den fasta staden, att han uti en hop ligger; de främmandes palats, så att det icke mer en stad är, och aldrig mer uppbyggd varder.
He kuo ke liliu ʻae kolo ko e fokotuʻunga ʻotoʻota; ʻae kolo naʻe ai hono ʻā ko e tuʻunga fale kuo maumau: ʻae nofoʻanga fakaʻeiʻeiki ʻoe kakai muli ke lala: ʻe ʻikai ʻaupito toe langa ia.
3 Derföre ärar dig ett mägtigt folk; de väldiga Hedningars städer frukta dig.
Ko ia ʻe fakaongoongoleleiʻi koe ʻe he kakai mālohi, ʻe manavahē kiate koe ʻae kolo ʻoe ngaahi puleʻanga fakailifia.
4 Ty du äst dens fattigas starkhet, dens armas starkhet i bedröfvelsen, en tillflykt för oväder, en skygd för hetta, då de tyranner rasa såsom en storm emot en vägg.
He naʻa ke hoko ko e tokoni ki he kakai paea, ko e mālohi ki he masiva ʻi heʻene mamahi, ko e hūfanga mei he afā, ko e malumalu mei he pupuha ʻoka tatau ʻae tuʻoni matangi ʻoe kakai fakailifia mo e afā ʻoku faʻaki ki he ʻā maka.
5 Du ödmjukar de främmandes storm, såsom en hette i torrt rum, så att hetten skall förderfva de tyranners vinqvistar; och skyarna gifva ändock skugga.
Te ke ʻohifo ki lalo ʻae longoaʻa ʻoe kakai muli, ʻo hangē ko e laʻā ʻi he potu mōmoa; ʻio, ke pupuha ʻi he malu ʻo ha ʻao; ʻe fakavaivaiʻi ʻae vaʻa ʻoe kakai fakamanavahē.
6 Och Herren Zebaoth skall göra till all folk ett fett gästabåd på desso bergena; ett gästabåd af klart vin, af feto, af märg, af vin, der ingen drägg uti är.
Pea ʻe teuteu ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau ʻi he moʻunga ni ʻae kātoanga ʻae ngaahi meʻa lelei ki he kakai kotoa pē, ko e kātoanga ʻoe uaine motuʻa, ʻoe ngaahi meʻa momona ʻoku fonu ʻi he ngako ʻoe hui, mo e uaine motuʻa kuo maʻa ʻaupito.
7 Och han skall på desso bergena bortlägga svepklädet, der all folk med besvept äro, och täckeklädet, der alle Hedningar men betäckte äro.
Pea te ne maumauʻi ʻi he moʻunga ni ʻae ʻufiʻufi ʻoku fakapulou ʻaki ʻae mata ʻoe kakai kotoa pē, pea mo e pūlou kuo fofola ki he ngaahi puleʻanga kotoa pē.
8 Ty döden skall platt uppsluken varda; och Herren Herren skall aftvå tårarna af all ansigte, och skall borttaga sins folks försmädelse i all land; ty Herren hafver det sagt.
Te ne fakaʻauha ʻaupito ʻae mate ʻi he mālohi; pea ʻe holoholo ʻe he ʻEiki ko Sihova ʻae ngaahi loʻimata mei he mata kotoa pē; pea ko e valoki ʻo hono kakai te ne toʻo mei he fonua kotoa pē: he kuo folofola pehē ʻa Sihova.
9 På den tiden skall man säga: Si, det är vår Gud, den vi förbide, och han skall hjelpa, oss; det är Herren; vi förbide honom, att vi skole fröjda oss, och glade vara i hans salighet.
Pea ʻe fai ʻae lea ʻo pehē ʻi he ʻaho ko ia, “Vakai, ko hotau ʻOtua eni; naʻa tau tatali kiate ia, pea te ne fakamoʻui ʻakitautolu: ko eni ʻa Sihova; naʻa tau tatali kiate ia, pea te tau fiefia mo nekeneka ʻi heʻene fakamoʻui.”
10 Ty Herrans hand hvilas på desso bergena; och Moab skall derunder förkrossad varda, såsom strå söndertröskadt varder, och såsom träck.
Koeʻuhi ʻe nofomaʻu ʻae nima ʻo Sihova ʻi he moʻunga ni, pea ʻe molomoloki hifo ʻiate ia ʻa Moape, ʻio, ʻo hangē ʻoku molomoloki ʻae mohuku mōmoa ʻi he tuʻunga ʻotoʻota.
11 Och han skall utsträcka sina händer midt ibland dem, såsom en simmande dem uträcker till att simma, och förnedra deras prål med sina händers arm;
Pea te ne mafao atu hono nima ki he lotolotonga ʻokinautolu, ʻo hangē ko e mafao ʻae nima ʻo ha taha ʻoku kakau: pea te ne ʻohifo ʻene laukau fakataha mo e ngaahi filioʻi ʻo hono nima.
12 Och skall nederböja edra murars höga fäste, förnedra, och kasta dem i stoft på jordena.
Pea ko e fale māʻolunga ʻoe puke ʻo hoʻo ngaahi ʻā maka te ne ʻohifo, ʻo fakatoka lafalafa ki lalo, pea ʻomi ki he kelekele, ʻio, ki he efu.
