Jesaja 24
1 Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.
Atĩrĩrĩ, Jehova akirie kwananga thĩ, na atũme ĩkire ihooru; nake nĩakamĩũnũha na ahurunje arĩa matũũraga kuo:
2 Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;
gũgaakorwo kũrĩ ũndũ o ũmwe kũrĩ mũthĩnjĩri-Ngai na kũrĩ andũ, kũrĩ ndungata na kũrĩ mũmĩathi, kũrĩ ndungata ya mũirĩtu na kũrĩ mũtumia ũrĩa mũmĩathi, kũrĩ mwendia wa indo na kũrĩ mũgũri, kũrĩ mũkoombi na kũrĩ mũkoombanĩri, kũrĩ mũndũ ũrĩa ũrĩ na thiirĩ na kũrĩ ũrĩa ũrandũraga thiirĩ.
3 Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.
Thĩ nĩ kwanangwo ĩkaanangwo na ĩtigwo ĩrĩ ũtheri biũ. Jehova nĩwe warĩtie ũhoro ũcio.
4 Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.
Thĩ ĩngʼarĩte ĩkahooha, mabũrũri mothe magathirĩrĩkĩra na makahooha, andũ arĩa marĩ ngumo a thĩ nĩmorĩtwo nĩ hinya.
5 Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.
Thĩ nĩngwatie thaahu nĩ andũ ayo; nao maremeire mawatho, na makaagarara irĩra, na magathũkia kĩrĩkanĩro kĩrĩa gĩa gũtũũra tene na tene.
6 Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.
Nĩ ũndũ ũcio kĩrumi nĩkĩrarĩa thĩ; na andũ arĩa matũũraga kuo makaherithio nĩ ũndũ wa wĩhia wao. Nĩ ũndũ ũcio arĩa matũũraga gũkũ thĩ nĩmacinĩtwo na mwaki, na nĩ anini mũno matigaire.
7 Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.
Ndibei ĩrĩa ya mũhihano nĩ thiru, nayo mĩthabibũ ĩkahooha; nao andũ arĩa marĩ ikeno-inĩ no gũcaaya maracaaya.
8 Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.
Gĩkeno kĩrĩa kiumanaga na kũhũũrwo gwa tũhembe nĩgĩtigĩte gũkenwo, narĩo inegene rĩa andũ arĩa arĩĩu nĩrĩthirĩte, ningĩ gĩkeno kĩrĩa gĩkenagwo gũkĩhũũrwo kĩnanda kĩa mũgeeto nĩgĩkirĩtio.
9 Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.
Andũ arĩa manyuuaga ndibei matigacooka kũnyua makĩinaga rwĩmbo, nayo njoohi nĩĩrũrĩire arĩa mamĩnyuuaga.
10 Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.
Narĩo itũũra rĩrĩa inene rĩanangĩku rĩkirĩte ihooru, namo matoonyero ma nyũmba ciothe nĩmahinge.
11 Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.
Kũu njĩra-inĩ andũ nĩ kũrĩra mararĩra nĩ kwaga ndibei, gĩkeno gĩothe gĩtuĩkĩte kĩeha, nacio ikeno ciothe igathira thĩ.
12 Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.
Itũũra rĩrĩa inene nĩrĩanange biũ, nakĩo kĩhingo kĩarĩo kiunangĩtwo gĩgatuĩka tũcunjĩ.
13 Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.
O ta ũrĩa mũtĩ wa mũtamaiyũ ũikaraga wainainio, na o ta ũrĩa mũtĩ wa mũthabibũ ũikaraga thabibũ ciahaarwo hĩndĩ ya magetha, ũguo noguo ũhoro ũgaikara gũkũ thĩ na ndũrĩrĩ-inĩ ciothe.
14 De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.
Maranĩrĩra, makoigĩrĩria nĩ gũkena; kuuma mwena wa ithũĩro marakũngũĩra ũnene wa Jehova.
15 Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.
Nĩ ũndũ ũcio inyuĩ andũ a kuuma mwena wa irathĩro gocithiai Jehova; nenehiai rĩĩtwa rĩa Jehova Ngai wa Isiraeli, kũu icigĩrĩra-inĩ cia iria.
16 Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.
Nĩtũiguĩte nyĩmbo ikĩinwo kuuma ituri cia thĩ, ikainwo atĩrĩ: “Arogoocwo ũcio Mũthingu.” No niĩ ngiuga atĩrĩ, “Kaĩ ndĩ na haaro-ĩ! nĩgũkorwo nĩndĩrahiinyĩrĩrĩka, ĩĩ ti-itherũ nĩndĩrahiinyĩrĩrĩka! Andũ arĩa akunyanĩri nĩmarakunyanĩra arĩa angĩ, o acio akunyanĩri magakunyanĩra arĩa angĩ na ũkunyanĩri mũnene mũno!”
17 Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.
Atĩrĩrĩ, inyuĩ andũ arĩa mũtũũraga thĩ, iguoyohia, na irima, o na mũtego nĩcio imwetereire.
18 Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.
Mũndũ ũrĩa ũkoora nĩ ũndũ wa iguoyohia, akaagũa irima, nake ũrĩa ũkoimĩra irima rĩu-rĩ, akaagwatio nĩ mũtego ũcio. Ndirica cia mũiyũro wa maaĩ cia igũrũ nĩhiingũre, nacio itina cia thĩ igathingitha.
19 Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.
Thĩ nĩnjatũku, yatũkĩte ĩkarekania, ningĩ nĩĩrathingitha mũno mũno.
20 Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.
Thĩ ĩratũgũga o ta mũrĩĩu, ĩgathũngũthio ũũ na ũũ o ta gĩthũnũ hĩndĩ ya rũhuho; mehia ma ũremi wayo nĩmamĩritũhĩire mũno, kũgũa nĩĩkũgũa na ndĩgaacooka gwĩtiiria rĩngĩ.
21 På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;
Mũthenya ũcio-rĩ, Jehova nĩakaherithia maahinya ma kũu igũrũ, o kũu matu-inĩ, na aherithie athamaki a thĩ ĩno.
22 Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.
Nĩmagacookanĩrĩrio hamwe o ta ũrĩa andũ oohe macookanagĩrĩrio kĩoho-inĩ; makaahingĩrwo njeera na thuutha wa matukũ maingĩ nĩmakaherithio.
23 Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.
Mweri nĩũgaconorithio, na riũa rĩconoke; nĩgũkorwo Jehova Mwene-Hinya-Wothe nĩwe ũgaathamaka arĩ Kĩrĩma-inĩ gĩa Zayuni na Jerusalemu, na mbere ya athuuri akuo, athamake arĩ na riiri.
