Jesaja 24
1 Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.
Behold, Jehovah emptieth and draineth the land; Yea, he turneth it upside down, and scattereth its inhabitants.
2 Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;
As with the people, so is it with the priest; As with the servant, so with the master; As with the maid, so with the mistress; As with the buyer, so with the seller; As with the borrower, so with the lender; As with the usurer, so with the giver of usury.
3 Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.
The land is utterly emptied and utterly plundered; For Jehovah hath spoken this word.
4 Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.
The land mourneth, and withereth; The world languisheth, and withereth; The nobles of the people of the land do languish.
5 Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.
The land was polluted under its inhabitants, Because they transgressed the law, they violated the statutes, They broke the everlasting covenant.
6 Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.
Therefore a curse devoured the land; Its inhabitants suffered for their guilt; Therefore are the inhabitants of the land consumed with heat, And few of the men are left.
7 Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.
The new wine mourneth; The vine languisheth; All that were of a joyful heart do sigh;
8 Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.
The mirth of tabrets ceaseth; The noise of them that rejoice is at an end; The joy of the harp ceaseth.
9 Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.
No more do they drink wine with the song; Strong drink is bitter to them that use it.
10 Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.
The city of desolation is broken down; Every house is closed, so that none can enter.
11 Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.
There is a cry for wine in the streets; All gladness is departed; The mirth of the land is gone;
12 Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.
Desolation is left in the city, And the gate is smitten into ruins.
13 Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.
Yea, thus shall it be in the land, in the midst of the people, As when the olive-tree has been shaken; As the gleaning, when the vintage is ended.
14 De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.
These shall lift up their voice, and sing; Yea, for the majesty of Jehovah they shall shout from the sea.
15 Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.
Wherefore praise ye Jehovah in the East, The name of Jehovah, the God of Israel, in the isles of the sea!
16 Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.
From the end of the earth we hear songs: “Glory to the righteous!” But I cry, Alas, my wretchedness, my wretchedness! woe is me! The plunderers plunder; the plunderers seize the spoil.
17 Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.
The terror, the pit, and the snare Are upon thee, O inhabitant of the land!
18 Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.
Whoso fleeth from the terror shall fall into the pit, And whoso escapeth from the pit, He shall be taken in the snare; For the floodgates of heaven are opened, And the foundations of the earth tremble.
19 Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.
The earth is utterly broken down; The earth is shattered in pieces; The earth is violently moved from her place.
20 Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.
The earth reeleth like a drunkard, It moveth to and fro like a hammock; For her iniquity lieth heavy upon her, And she shall fall and rise no more.
21 På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;
In that day will Jehovah punish the host of the high ones that are on high, And the kings of the earth upon the earth.
22 Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.
They shall be thrown together bound into the pit, And shall be shut up in the prison, But after many days shall they be visited.
23 Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.
The moon shall be confounded and the sun ashamed, When Jehovah of hosts shall reign in mount Zion and Jerusalem, And his glory shall be before his ancients.
