Jesaja 24
1 Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.
Behold, YHWH is emptying the earth, And is making it desolate, And has overturned [it on] its face, And has scattered its inhabitants.
2 Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;
And it has been—as a people so a priest, As the servant so his master, As the maidservant so her mistress, As the buyer so the seller, As the lender so the borrower, As the usurer so he who is lifting [it] on himself.
3 Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.
The earth is utterly emptied, and utterly spoiled, For YHWH has spoken this word:
4 Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.
The earth has mourned, faded, The world has languished, faded, They have languished—the high place of the people of the earth.
5 Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.
And the earth has been defiled under its inhabitants, Because they have transgressed laws, They have changed a statute, They have made void a perpetual covenant.
6 Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.
Therefore a curse has consumed the earth, And the inhabitants in it become desolate, Therefore inhabitants of the earth have been consumed, And few men have been left.
7 Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.
The new wine has mourned, the vine languished, All the joyful of heart have sighed.
8 Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.
The joy of tambourines has ceased, The noise of exulting ones has ceased, The joy of a harp has ceased.
9 Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.
They do not drink wine with a song, Strong drink is bitter to those drinking it.
10 Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.
It was broken down—a city of emptiness, Every house has been shut from [its] entrance.
11 Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.
In out-places [is] a cry over the wine, All joy has been darkened, The joy of the land has been removed.
12 Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.
Desolation [is] left in the city, And the gate is struck [with] ruin.
13 Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.
When thus it is in the heart of the land, In the midst of the peoples, As the surrounding of the olive, As gleanings when harvest has been finished,
14 De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.
They lift up their voice, They sing of the excellence of YHWH, They have cried aloud from the sea.
15 Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.
Therefore honor YHWH in prosperity, In islands of the sea, the Name of YHWH, God of Israel.
16 Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.
From the skirt of the earth we heard songs, The desire of the righteous. And I say, “Leanness [is] to me, Leanness [is] to me, woe [is] to me.” Treacherous dealers dealt treacherously, Indeed, treachery, treacherous dealers dealt treacherously.
17 Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.
Fear, and a snare, and a trap, [Are] on you, O inhabitant of the earth.
18 Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.
And it has come to pass, He who is fleeing from the noise of the fear falls into the snare, And he who is coming up from the midst of the snare, Is captured by the trap, For windows have been opened on high, And foundations of the earth are shaken.
19 Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.
The earth has been utterly broken down, The earth has been utterly broken, The earth has been utterly moved.
20 Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.
The earth staggers greatly as a drunkard, And it has been moved as a lodge, And its transgression has been heavy on it, And it has fallen, and does not add to rise.
21 På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;
And it has come to pass in that day, YHWH lays a charge on the host of the high place in the high place, And on the kings of the earth on the earth.
22 Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.
And they have been gathered—A gathering of bound ones in a pit, And they have been shut up in a prison, And after a multitude of days are inspected.
23 Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.
And the moon has been confounded, And the sun has been ashamed, For YHWH of Hosts has reigned In Mount Zion, and in Jerusalem, And before His elderly—glory!
