Jesaja 24

1 Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.

Se, HERREN gør Jorden tom og øde og vender op og ned paa dens Overflade, han spreder dens Beboere;

2 Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;

det gaar Lægfolk som Præst, Træl som Herre, Trælkvinde som Frue, Køber som Sælger, Laangiver som Laantager, Aagerkarl som Skyldner.

3 Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.

Jorden tømmes og plyndres i Bund og Grund, thi HERREN har talet dette Ord.

4 Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.

Jorden blegner og segner, Jorderig sygner og segner, Jordens Højder sygner hen.

5 Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.

Vanhellig blev Jorden under dem, som bor der, thi Lovene krænked de, overtraadte Budet, brød den evige Pagt.

6 Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.

Derfor fortærer Forbandelse Jorden, og bøde maa de, som bor der. Derfor svides Jordens Beboere bort, kun faa af de dødelige levnes.

7 Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.

Druesaften sørger, Vinranken sygner alle de hjertensglade sukker;

8 Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.

Haandpaukens Klang er endt, de jublendes Larm hørt op, endt er Citrens Klang.

9 Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.

De drikker ej Vin under Sang, besk smager den stærke Drik.

10 Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.

Den øde Stad ligger nedbrudt, stængt er hver Boligs Indgang.

11 Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.

Man jamrer over Vinen paa Gaden, bort er al Glæde svundet; landflygtig er Landets Fryd.

12 Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.

I Byen er Øde tilbage, og Porten er hugget i Splinter.

13 Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.

Thi paa Jorden midt iblandt Folkene gaar det, som naar Olietræets Frugt slaas ned, som ved Efterslæt, naar Vinen er høstet:

14 De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.

Disse opløfter Røsten, jubler over HERRENS Storhed, raaber fra Vesten:

15 Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.

»Derfor skal I ære HERREN i Østen, paa Havets Strande HERRENS, Israels Guds, Navn!«

16 Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.

Fra Jordens Grænse hører vi Lovsange: »Hil den retfærdige!« Men jeg siger: Jeg usle, jeg usle, ve mig, Ransmænd raner, Ransmænd raner Ran,

17 Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.

Gru og Grav og Garn over dig, som bor paa Jorden!

18 Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.

Den, der flygter for Gru, skal falde i Grav, og den, der naar op af Grav, skal fanges i Garn. Thi Sluserne oventil aabnes, og Jordens Grundvolde vakler.

19 Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.

Jorden smuldrer og smuldrer, Jorden gynger og gynger, Jorden skælver og skælver;

20 Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.

Jorden raver og raver som drukken og svajer som Vogterens Hytte; tungt ligger dens Brøde paa den, den segner og rejser sig ikke.

21 På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;

Paa hin Dag hjemsøger HERREN Himlens Hær i Himlen og Jordens Konger paa Jorden.

22 Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.

De slæbes i Fængsel som Fanger, holdes under Laas og Lukke og straffes lang Tid efter.

23 Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.

Maanen blues og Solen skæmmes, thi Hærskarers HERRE viser, han er Konge paa Zions Bjerg, i Jerusalem; for hans Ældstes Øjne er Herlighed.