Jesaja 24
1 Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.
Ania karon, ang yuta himoon nga walay sulod ni Jehova, ug himoon kini nga kamingawan, ug balit-aron kini, ug pagatibulaagon ang mga pumoluyo niini.
2 Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;
Ug mahitabo ang ingon sa katawohan, mao man ang sa sacerdote; ang ingon sa sulogoong lalake, mao man ang sa iyang agalon; ang ingon sa sulogoong babaye, mao man ang sa iyang agalon nga babaye; ang ingon sa pumapalit, mao man ang sa magbabaligya; ingon man sa magpapalautang mao man ang mangungutang: ang ingon sa maniningil sa tubo, mao man ang sa maghahatag ug tubo kaniya.
3 Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.
Ang yuta pagahimoon nga walay sulod gayud ug pagalaglagon gayud; kay si Jehova maoy nagsulti niining pulonga.
4 Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.
Ang yuta nagabangutan ug nagakawagtang, ang kalibutan nagakaniwang ug nagakawagtang, ang mapahitas-on nga katawohan sa yuta nagakaniwang gayud.
5 Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.
Ang yuta usab nahugawan ubos sa mga pumoluyo niini; tungod kay ilang gilapas ang mga balaod, gipasipalahan ang kabalaoran, gibungkag ang tugon nga walay katapusan.
6 Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.
Tungod niini ang tunglo maoy naglamoy sa yuta, ug silang nanagpuyo sulod niana hingkaplagan nga sad-an: busa ang mga pumoluyo sa yuta nangasunog, ug diyutay lamang ang nanghibilin.
7 Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.
Ang bag-ong vino nagaminatay, ang balagon nagakalawos, ang tanang malipayon ug kasingkasing nagapanghayhay gayud.
8 Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.
Ang kasadya sa mga panderetas mihunong; ang kasaba niadtong nagakalipay natapus, ang kalipay sa alpa mihunong.
9 Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.
Sila dili na moinum ug vino uban ang usa ka awit; ang maisug nga ilimnon mahimong mapait alang kanila nga nanginum niini.
10 Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.
Ang nalaglag nga ciudad giguba na; tagsatagsa ka balay ginatakpan, aron walay tawo nga makasulod.
11 Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.
Adunay usa ka pagtu-aw didto sa kadalanan tungod sa vino; ang tanan nga kalipay nangitngitan, ang kasadya sa yuta nahanaw.
12 Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.
Ang nahibilin sa ciudad mao ang pagkabiniyaan, ug ang ganghaan ginahampak sa kalaglagan.
13 Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.
Kay mao kini ang mahitabo sa taliwala sa yuta taliwala sa mga katawohan, ingon sa pag-uyog sa kahoy nga olivo, ingon sa paghagdaw sa tapus na ang pag-ani sa kaparrasan.
14 De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.
Ipatugbaw nila ang ilang tingog, managsinggit sila; tungod sa kahalangdon ni Jehova managsiyagit sa makusog sila gikan sa dagat.
15 Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.
Busa himayaa ninyo si Jehova sa silangan, bisan pa ang ngalan ni Jehova, ang Dios sa Israel, didto sa mga pulo sa dagat.
16 Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.
Gikan sa kinatumyan nga dapit sa yuta nakadungog kami ug mga awit: Himaya alang sa matarung. Apan ako miingon: Nagakaniwang ako, nagakaniwang ako, alaut nako! ang maliputon nagliput; oo, ang maliputon nagaliput gayud.
17 Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.
Ang kahadlok, ug ang gahong, ug ang balag-ong, anaa sa ibabaw nimo, Oh pumoluyo sa yuta.
18 Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.
Ug mahitabo nga kadtong nagakalagiw gikan sa kasaba sa kahadlok, mahulog ngadto sa gahong; ug kadtong nagagula gikan sa taliwala sa gahong mabitik sa balag-ong: kay ang mga tamboanan sa itaas binuksan man, ug ang mga patukoranan sa yuta nangurog.
19 Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.
Ang yuta nabungkag na gayud, ang yuta nabulag pagpikas, ang yuta nauyog sa hilabihan gayud.
20 Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.
Ang yuta magasamparay sama sa usa ka tawo nga hubog, ug magatabyog ngadto-nganhi sama sa usa ka duyan; ug ang iyang kalapasan magabug-at sa ibabaw niini, ug mahulog kini, ug dili na mobakod pag-usab.
21 På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;
Ug mahitabo niadtong adlawa nga si Jehova mosilot sa panon sa mga hataas nga anaa sa itaas, ug sa mga hari sa yuta nga anaa sa ibabaw sa yuta.
22 Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.
Ug sila pagatigumon pagtingub, ingon sa mga binilanggo nga ginatigum sa sulod sa gahong, ug pagagakotan didto sa bilanggoan; ug sa tapus ang daghang mga adlaw sila pagaduawon.
23 Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.
Ug unya ang bulan pagalibugon, ug ang adlaw maulaw; kay si Jehova sa mga panon magahari didto sa bukid sa Sion, ug sa Jerusalem; ug sa atubangan sa iyang mga anciano anaa ang himaya.
