Jesaja 23
1 Detta är tungen öfver Tyro: Jämrer eder, I skepp på hafvena; ty det är förstördt, så att der är intet hus, ej heller far någor dit; utu det land Chittim skola de varda dess var.
Ko e tala mamafa ʻoku kau ki Taia. Tangi, ʻakimoutolu ʻae ngaahi vaka ʻo Tasisi; he kuo liʻaki ia, ko ia ʻoku ʻikai ai ha fale, pe ha hū ki loto: ʻoku fakahā ia kiate kinautolu mei he fonua ko Kitimi.
2 Öarnas inbyggare äro stilla vordne; de köpmän af Zidon, som till sjös foro, uppfyllde dig.
Mou fakalongo pe, ʻakimoutolu ʻae kakai ʻoe motu; ʻa koe kuo fakamaʻumeʻaʻi ʻe he kakai fakatau ʻo Saitoni, ʻakinautolu ʻoku faʻa folau ʻi he tahi.
3 Och allahanda frukt, som växer vid Zihor, och säd vid älfvena, det förde man derin öfver stor vatten; och du vast Hedningarnas stapol vorden.
Ko ʻene koloa ko e tupu ʻoe tenga ʻi Sihoa ʻi he veʻe vai lahi, mo e ututaʻu mei he vaitafe; pea ko e fakatauʻanga ia ʻoe ngaahi puleʻanga.
4 Du må väl förskräckas, Zidon; ty hafvet, ja, den fastesta vid hafvet säger: Jag är intet hafvandes, jag föder intet, så uppföder jag ock inga ynglingar, och uppfostrar inga jungfrur.
Ke mā ʻa koe, ʻE Saitoni: he kuo lea ʻae tahi, ʻio, ʻae mālohi ʻoe tahi, ʻo pehē, “ʻOku ʻikai te u langa, pe fanauʻi ʻae fānau, pea ʻoku ʻikai te u tauhi ha kau talavou, pe akonakiʻi ha kau taʻahine.”
5 Såsom man förskräcktes, då man hörde om Egypten, så skall man ock förskräckas, då man får höra om Tyro.
ʻO hangē ko e ongoongo naʻe kau ki ʻIsipite, ʻe pehē ʻenau mamahi lahi ʻi he ongoongo ʻo Taia.
6 Farer till sjös, jämrer eder, I som bon på öarna.
ʻAlu hake ʻakimoutolu ki Tasisi; tangilāulau, ʻakimoutolu ko e kakai ʻoe motu.
7 Är icke detta eder glädjestad, den sig berömmer af sinom stora ålder? Hans fötter skola föra honom långan väg bort till att vandra.
Ko hoʻomou [kolo ]fakafiefia ʻa eni, ʻaia naʻe tuʻu ʻi he ngaahi ʻaho ʻi muʻa? Ko hono vaʻe ʻoʻona te ne ʻave ia ki he mamaʻo ke ʻāunofo ai.
8 Ho hade det betänkt, att thy krönta Tyro skulle så gå, efter dess köpmän äro Förstar, och dess krämare de härligaste i landena?
Ko hai kuo ne tuʻutuʻuni ʻae meʻa ni ki Taia, ko e kolo naʻe faʻa fakanofo ʻae ngaahi pule, ko hono kakai fakatau ko e houʻeiki, pea ko kinautolu ʻoku fefakatauʻaki ʻi ai ko e kau ongoongo ʻi māmani?
9 Herren Zebaoth hafver det så betänkt, på det han skall försvaga allt prål i den lustiga staden, och förakteliga göra alla de härliga i landena.
Ko Sihova ʻoe ngaahi kautau kuo ne tuʻutuʻuni ki ai, ke fakamā ʻae laukau ʻoe nāunau kotoa pē, pea ke fakamatavaleaʻi ʻae kakai ongoongo kotoa pē ʻo māmani.
10 Far igenom ditt land, såsom en ström, du hafsens dotter; der är intet bälte mer.
ʻE ʻofefine ʻo Tasisi, ke ke ʻalu ʻi ho fonua ʻo hangē ha vaitafe kuo maumauʻi hono kauvai.
11 Han uträcker sina hand öfver hafvet, och förskräcker Konungarike; Herren bjuder öfver Canaan, till att förgöra hans mägtiga;
Naʻa ne mafao hono nima ʻi he tahi, naʻa ne lulululu ʻae ngaahi puleʻanga: kuo tuku mai ʻe Sihova ha fekau ʻoku kau ki he kolo fakatau, ke maumauʻi hono ngaahi potu mālohi.
12 Och säger: Du skall icke mer glad vara, du beskämda Zidons dotter; o Chittim, statt upp, och far din väg, ty du skall icke blifva der;
Pea naʻa ne pehē, ʻE ʻikai te ke toe fiefia, ʻa koe ko e taʻahine kuo taʻomia, ʻae ʻofefine ʻo Saitoni: ke ke tuʻu hake, ʻalu atu ki Kitimi; pea naʻa mo ia ʻe ʻikai te ke maʻu ʻi ai ha mālōlō.
13 Utan i de Chaldeers land, det intet folk var; utan Assur hafver det uppbyggt för skepp, och upprest der fast torn, och uppbyggt palats; och är likväl förstörd.
Vakai ki he fonua ʻoe kakai ʻo Kalitia; naʻe ʻikai ko ha kakai ʻakinautolu, ka ʻi heʻene toki langaʻi ia maʻanautolu ʻoku nofo ʻi he toafa ʻe he kakai ʻo ʻAsilia: ko kinautolu ia naʻa nau fokotuʻu hono ngaahi fale leʻo, mo nau langa hake hono ngaahi fale fakaʻeiʻeiki; ka naʻa ne ʻomi ia ki he fakaʻauha.
14 Jämrer eder, I skepp på hafvena; ty edor magt är omintet.
Tangi, ʻakimoutolu ʻae ngaahi vaka ʻo Tasisi: he kuo maumauʻi ho potu mālohi.
15 På den tiden skall Tyrus förgäten varda i sjutio år, så länge en Konung lefva må; men efter sjutio år skall man sjunga en skökoviso om Tyro:
Pea ʻe hoko ʻo pehē ʻi he ʻaho ko ia, ʻe fakangalo ʻa Taia ʻi he taʻu ʻe fitungofulu, ʻo hangē ko e ngaahi ʻaho ʻo ha tuʻi ʻe taha: pea hili ʻae taʻu ʻe fitungofulu ʻe hiva ʻa Taia ʻo hangē ko e fefine angahala.
16 Tag harpona, gack omkring i staden, du förglömda, sköka, spela fast på strängaspel, och sjung trösteliga, att man må åter tänka uppå dig.
Toʻo ha haʻape mo ke feʻaluʻaki ʻi he kolo, ʻa koe ko e fefine angahala naʻe fakangalo hifo; tā ʻae meʻa tā ke ongo mālie, hiva ʻaki ʻae ngaahi hiva lahi, koeʻuhi ke fakamanatuʻi koe.
17 Ty efter sjutio år skall Herren besöka Tyrum, att han skall åter komma till sin skökolön, och bedrifva boleri med all Konungarike på jordene.
Pea ʻe hoko ʻo pehē hili ʻae taʻu ʻe fitungofulu, ʻe ʻaʻahi ʻa Sihova ki Taia, pea ʻe foki ia ki heʻene totongi, pea te ne fai hala mo e ngaahi puleʻanga kotoa pē ʻo māmani ʻoku ʻi he funga ʻoe kelekele.
18 Men hans köpmanshandel och skökolön skall varda helig Herranom; man varder det icke församlande för en skatt, ej heller fördöljande; utan de som för Herranom bo, skola hafva hans köpmansgods, att de skola deraf äta, och mätte varda, och väl klädde vara.
Ka ko ʻene koloa mo ia ʻoku ne maʻu ʻe fakatapui maʻa Sihova: ʻe ʻikai tānaki pe fakamaʻopoʻopo ia; he ko ʻene koloa ʻe ʻanautolu ia ʻoku nofo ʻi he ʻao ʻo Sihova, ke mahu ʻae kai, pea tolonga ʻae kofu.
