Jesaja 2

1 Detta är det Esaia, Amos son, såg om Juda och Jerusalem:

The word which came to Esaias the son of Amos concerning Judea, and concerning Jerusalem.

2 Uti yttersta tiden skall det berget, der Herrans hus är, tillredt varda, högre än all berg, och öfver all berg upphöjdt varda; och alle Hedningar skola löpa dertill;

For in the last days the mountain of the Lord shall be glorious, and the house of God [shall be] on the top of the mountains, and it shall be exalted above the hills; and all nations shall come to it.

3 Och mycket folk gå dit, och säga: Kommer, och låter oss gå upp på Herrans berg, till Jacobs Guds hus, att han lärer oss sina vägar, och vi vandrom på hans stigar; ty af Zion skall lagen utgå, och Herrans ord af Jerusalem.

And many nations shall go and say, Come, and let us go up to the mountain of the Lord, and to the house of the God of Jacob; and he will tell us his way, and we will walk in it: for out of Sion shall go forth the law, and the word of the Lord out of Jerusalem.

4 Och han skall döma ibland Hedningarna, och straffa mång folk; då skola de göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar; ty intet folk skall upplyfta svärd emot det andra, och skola nu intet lära mer att örliga.

And he shall judge among the nations, and shall rebuke many people: and they shall beat their swords into plowshares, and their spears into sickles: and nation shall not take up sword against nation, neither shall they learn to war any more.

5 Kommer, I af Jacobs hus, låt oss vandra uti Herrans ljus.

And now, O house of Jacob, come, [and] let us walk in the light of the Lord.

6 Men du hafver låtit fara ditt folk, Jacobs hus; ty de bedrifvat mer än de österländningar, och äro dagaväljare såsom de Philisteer; och låta de främmande barn varda mång.

For he has forsaken his people the house of Israel, because their land is filled as at the beginning with divinations, as the [land] of the Philistines, and many strange children were born to them.

7 Deras land är fullt med silfver och guld, och på deras rikedom är ingen ände; deras land är fullt med hästar, och på deras vagnar är ingen ände.

For their land is filled with silver and gold, and there was no number of their treasures; their land also is filled with horses, and there was no number of chariots.

8 Deras land är också fullt med afgudar, och de tillbedja sitt handaverk, det deras finger gjort hafva.

And the land is filled with abominations, [even] the works of their hands; and they have worshipped [the works] which their fingers made.

9 Der bugar den menige man, der ödmjuka sig de myndige; det varder du icke förlåtandes dem.

And the mean man bowed down, and the great man was humbled: and I will not pardon them.

10 Gack in uti bergen, och bortgöm dig uti jordene, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät.

Now therefore enter you into the rocks, and hide yourselves in the earth, for fear of the Lord, and by reason of the glory of his might, when he shall arise to strike terribly the earth.

11 Förty all hög ögon skola förnedrad varda, och hvad högt är ibland menniskor, det måste bocka sig; men Herren skall på den tid allena hög vara.

For the eyes of the Lord are high, but man is low; and the haughtiness of men shall be brought low, and the Lord alone shall be exalted in that day.

12 Ty Herrans Zebaoths dag skall gå öfver allt högfärdigt och högt, och öfver allt upphäfvet, att det skall förnedradt varda;

For the day of the Lord of hosts shall be upon every one that is proud and haughty, and upon every one that is high and towering, and they shall be brought down;

13 Och öfver all hög och upphäfven cedreträ i Libanon, och öfver alla ekar i Basan;

and upon every cedar of Libanus, of them that are high and towering, and upon every oak of Basan,

14 Öfver all hög berg, och öfver alla upphöjda backar;

and upon every high mountain, and upon every high hill,

15 Öfver all hög torn, och öfver alla fasta murar;

and upon every high tower, and upon every high wall,

16 Öfver all skepp i hafvet, och öfver all kostelig skepps baner;

and upon every ship of the sea, and upon every display of fine ships.

17 Att sig böja måste all höghet, och sig ödmjuka hvad högt är ibland menniskorna; och Herren allena hög vara på den tiden.

And every man shall be brought low, and the pride of men shall fall: and the Lord alone shall be exalted in that day.

18 Och afgudarna skola platt förgås.

And they shall hide all [idols] made with hands,

19 Så skall man gå in uti bergskrefvor, och uti jordkulor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.

having carried [them] into the caves, and into the clefts of the rocks, and into the caverns of the earth, for fear of the Lord, and by reason of the glory of his might, when he shall arise to strike terribly the earth.

20 På den tiden skall hvar och en bortkasta sina silfverafgudar, och gyldene afgudar, som han sig hafver göra låtit till att tillbedja, och till att ära mullvärplar och flädermöss;

For in that day a man shall cast forth his silver and gold abominations, which they made [in order] to worship vanities and bats;

21 På det han må krypa in uti stenklyftor, och i bergskrefvor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.

to enter into the caverns of the solid rock, and into the clefts of the rocks, for fear of the Lord, and by reason of the glory of his might, when he shall arise to strike terribly the earth.

22 Så befatter eder intet med menniskone, som anda hafver i näsone; ty I veten icke, huru högt han är aktad.