Jesaja 15
1 Detta är tungen öfver Moab: Om nattena kommer förstöring öfver Ar i Moab, det är sin kos; om nattena, kommer förstöring öfver Kir i Moab, det är sin kos.
The prophecy concerning Moab. Yea! in the night of assault was Ar of Moab a ruin! In the night of assault was Kir of Moab a ruin!
2 De gå upp till Baith och Dibon till altaren, att de skola gråta och jämra sig öfver Nebo och Medba i Moab: All hufvud är rakad, allt skägg är afskuret.
They go up to the temple, and to Dibon, to weep upon the high places; Upon Nebo and upon Medeba doth Moab howl; On every head is baldness, And every beard is shorn.
3 På deras gator gå de omsvepte i säcker; på deras tak och gatom jämra de sig alle, och gå neder gråtande.
In their streets they gird themselves with sackcloth; On the tops of their houses and in their public walks every one howleth, And melteth away with weeping.
4 Hesbon och Eleale ropa, så att man hörer det intill Jahaz; derföre jämra sig de väpnade i Moab, ty deras själ går illa.
Heshbon and Elealah utter a cry; Even to Jahaz is their voice heard; Therefore the warriors of Moab shriek aloud; Their hearts tremble within them.
5 Mitt hjerta ropar till Moab, deras flyktige fly ifrå den treggaåra kon allt intill Zoar; ty de gå upp till Luhith och gråta; och på den vägenom till Horonaim upphäfver sig ett jämmerrop.
My heart crieth out for Moab, Whose fugitives wander to Zoar, to Eglath-shelishijah; For they ascend the heights of Luhith weeping, And in the way of Horonaim they raise the cry of destruction.
6 Ty de vatten i Nimrim torkas bort, så att höet förtorkas der, och gräset förvissnar, och växer ingen grön ört.
For the waters of Nimrim are desolate; The grass is withered; the tender plant faileth; There is no green thing left.
7 Ty de ägodelar, som de församlat, och de folk, som de tillrustat hafva, förer man öfver pilträbäcken.
Wherefore the remnant of their substance and their wealth They shall carry to the brook of willows.
8 Ropet går omkring uti Moabs gränsor de gråta allt intill Eglaim, och gråta vid den brunnen Elim;
For the cry encompasseth the borders of Moab; Even to Eglaim reacheth her wailing, To Beer-Elim her howling.
9 Ty de vatten i Dimon äro full med blod; dertill vill jag ännu låta mer komma öfver Dimon, både öfver dem som behållne äro i Moab lejonens, och öfver dem igenlefda i landena.
For the waters of Dimon are full of blood; For I bring new evils upon Dimon; Upon him that escapeth of Moab will I send a lion, Even upon him that remaineth in the land.
