Jesaja 10

1 Ve dem Skriftlärdom, som orätt lag göra, och vrångan dom skrifva;

Kaĩ arĩa mathondekaga mawatho matarĩ ma kĩhooto marĩ na haaro-ĩ! o arĩa marutaga mawatho ma kũhinyanĩrĩria,

2 På det de skola vränga dens fattigas sak, och bruka våld uti de eländas rätt i mitt folk; så att enkor måste vara deras rof, och de faderlöse deras byte.

nĩguo mahotomie ciira wa andũ arĩa athĩĩni, na magirĩrĩrie kĩhooto kĩa andũ akwa arĩa mahinyĩrĩirio, na magatua atumia a ndigwa iguĩma rĩao, o na magatunya ciana cia ngoriai indo ciacio.

3 Hvad viljen I göra på hemsökningenes och olyckones dag, den fjerran efter kommer? Till hvem viljen I fly om hjelp? Och hvar viljen I låta edra äro;

Mũgeeka atĩa mũthenya wa ciira, rĩrĩa mũgaakorererwo nĩ mwanangĩko uumĩte kũraya? Mũkoorĩra kũrĩ ũ amũteithie? Ũtonga wanyu mũkaaũtiga kũ?

4 Att hon icke under de fångna böjd varder, och ibland slagna faller? Uti allt detta är hans vrede icke stillad; hans hand är ännu uträckt.

Gũtirĩ ũndũ ũgaakorwo ũtigarĩte tiga kwĩnyiihia gatagatĩ ka mĩgwate, kana mũgũe gatagatĩ ka arĩa makuĩte. No o na kũrĩ ũguo-rĩ, marakara make matirĩ maraahũahũa, guoko gwake no gũtambũrũkĩtio o na rĩu.

5 Ack! ve Assur, den mine vredes ris, och deras hand mine grymhets staf är.

“Kaĩ andũ a Ashuri marĩ na haaro-ĩ! o acio rũthanju rwa marakara makwa, na thimbũ ya mangʼũrĩ makwa!

6 Jag vill sända honom emot ett skrymtaktigt folk, och gifva honom befallning emot mine vredes folk, att han det skinna och utbyta skall, och förtrampa det såsom träck på gatone;

Ndĩmatũmaga mookĩrĩre rũrĩrĩ rũrĩa rũtooĩ Ngai, ngamatũma mookĩrĩre andũ arĩa mandakaragia, nĩguo matunyane indo, na mahurie ndaho, na mamarangĩrĩrie ta ndoro ya njĩra-inĩ.

7 Ändock han det så icke menar, och hans hjerta så icke tänker; utan hans hjerta står till att förderfva och utrota mång folk;

No ũguo tiguo maciirĩire gwĩka, ũndũ ũyũ tiguo ũrĩ meciiria-inĩ mao, muoroto wao nĩ kwananga, na kũniina ndũrĩrĩ nyingĩ biũ.

8 Ty han säger: Äro icke mine Förstar allesammans Konungar?

Mũthamaki wa Ashuri aaragia, akoiga atĩrĩ, ‘Githĩ anene akwa a ita othe ti athamaki?

9 Är icke Calno såsom Charchemis? Är icke Hamath såsom Arphad? Är icke Samarien såsom Damascus?

Githĩ itũũra rĩa Kalino rĩtiekirwo o ta Karikemishi? O narĩo Hamathu-rĩ, githĩ rĩtiekirwo o ta Aripadi? Narĩo Samaria githĩ rĩtiekirwo o ta Dameski?

10 Såsom min hand funnit hafver afgudarnas Konungarike; ändock deras afgudar starkare voro, än de i Jerusalem och Samarien äro;

O ta ũrĩa guoko gwakwa gwatunyanire mothamaki marĩa meigagĩra mĩhianano ya kũhooywo, o macio maarĩ mĩhianano mĩingĩ mĩicũhie gũkĩra ya Jerusalemu na ya Samaria-rĩ,

11 Skulle jag icke göra Jerusalem och dess afgudom, såsom jag Samarien och dess afgudom gjort hafver?

githĩ ndigeeka Jerusalemu na mĩhianano yarĩo ya kũhooywo o ta ũrĩa ndeekire Samaria na mĩhianano yarĩo?’”

12 Men när Herren hafver all sin verk uträttat på Zions berg och i Jerusalem, så vill jag hemsöka den högmodiga Konungens frukt af Assyrien, och hans högfärdiga ögons prål;

Mwathani aarĩkia wĩra wake wothe wa gũũkĩrĩra Kĩrĩma gĩa Zayuni na Jerusalemu-rĩ, akoiga atĩrĩ, “Nĩngũherithia mũthamaki wa Ashuri nĩ ũndũ wa mwĩtĩĩo wa ngoro yake na mwĩtũũgĩrio wake, nĩ ũndũ wa ũrĩa oonaga ta ekĩrĩirwo.

13 Derföre, att han säger: Jag hafver uträttat det med mina händers kraft och igenom mina vishet; ty jag är klok. Jag hafver annorlunda delat landen, och deras ägodelar röfvat, och såsom en väldig slagit deras inbyggare till jordena;

Nĩgũkorwo oigaga atĩrĩ: “‘Njĩkĩte ũguo na hinya wa guoko gwakwa, o na ũũgĩ wakwa, tondũ ndĩ na ũmenyo. Nĩndeheririe mĩhaka ya ndũrĩrĩ, na ngĩtaha igĩĩna ciao, na ta mũndũ ũrĩ na hinya-rĩ, nĩndatooririe athamaki ao.

14 Och min hand hafver funnit folken, lika som ett hönonäste, så att jag hafver all land tillhopasamlat, lika som man församlar ägg, som öfvergifne äro; der ingen ena fjäder rörer, eller upplåter sitt näf, eller korrar.

O ta ũrĩa mũndũ akinyagĩra gĩtara, ũguo noguo guoko gwakwa gwakinyĩrire ũtonga ũcio wa ndũrĩrĩ; o ta ũrĩa andũ macookanagĩrĩria matumbĩ marĩa maatiganĩirio, ũguo noguo na niĩ ndacookanĩrĩirie mabũrũri mothe; gũtirĩ o na ũmwe wabatabatirie ithagu rĩaguo, kana ũgĩathamia kanua kaguo ũkĩgamba.’”

15 Kan ock en yxe berömma sig emot honom, som hugger med henne; eller en såg trugas emot honom, som drager henne? Såsom den sig berömma kan, den en käpp bär, och upplyfter och bär honom så lätteliga, som han intet trä vore.

Ithanwa-rĩ, rĩahota kwĩyambararia igũrũ rĩa ũrĩa ũtemaga mũtĩ narĩo, kana mũthumeno wĩtĩĩre ũrĩa ũũguucagia? Kaĩ rũthanju rũngĩkĩhiũria ũrĩa ũruoete na igũrũ, kana thimbũ ĩhiũrie ũrĩa ũtarĩ mbaũ!

16 Derföre skall Herren, Herren Zebaoth sända en magerhet ibland hans feta, och skall upptända hans härlighet, att hon skall brinna såsom en eld.

Nĩ ũndũ ũcio Mwathani, o we Jehova Mwene-Hinya-Wothe, nĩakarehera njamba ciake cia ita iria irĩ hinya mũrimũ wa kũhĩnja; na handũ ha kũhumbĩrwo nĩ riiri wake-rĩ, nĩ mwaki magaakĩrio ũrĩrĩmbũke ta rũrĩrĩmbĩ.

17 Och Israels ljus skall varda en eld, och hans helige skall varda en låge; och skall upptända och förtära hans törne och tistlar på en dag.

Ũtheri wa Isiraeli agaatuĩka mwaki, nake Ũrĩa Mũtheru wao atuĩke rũrĩrĩmbĩ. Ũgaakana na ũcine mĩigua yake na congʼe wake o mũthenya ũmwe.

18 Och hans skogs och marks härlighet skall till intet blifva både själ och kropp, och skall förgås och försvinna;

Nake nĩakaniina biũ riiri wa mĩtitũ yake, o hamwe na wa mĩgũnda yake ĩrĩa mĩnoru, o ta ũrĩa mũndũ mũrũaru ahĩnjaga agathirĩrĩkĩra.

19 Så att hans skogs återlefda trä måga räknad varda, att ett barn må uppskrifva dem.

Nayo mĩtĩ ya mĩtitũ yake ĩgaatigara o mĩnini, atĩ o na mwana no andĩke mũigana wayo.

20 På den tiden skola de igenlefde i Israel, och de som af Jacobs hus behållne blifva, icke mer förlåta sig uppå honom, som dem slår; utan skola förlåta sig uppå Herran, den Heliga i Israel, uti sanning.

Na rĩrĩ, mũthenya ũcio andũ arĩa magaatigara a Isiraeli, o na arĩa makaahonoka a nyũmba ya Jakubu, matigacooka kwĩgiritania na ũcio wamahũũrĩte, no makegiritania na Jehova o ma, o we Ũrĩa Mũtheru wa Isiraeli.

21 De igenlefde skola omvända sig, ja de igenlefde i Jacob, till Gud den starka.

Matigari nĩmagacooka, o macio matigari ma Jakubu-rĩ, nĩmagacookerera Mũrungu Mwene-Hinya.

22 Ty om ditt folk, o Israel, är lika som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde af dem omvände varda; ty då förderfvet stilladt varder, så skall öfversvinnande stor rättfärdighet komma.

O na gũtuĩka andũ aku, wee Isiraeli maingĩhĩte ta mũthanga wa iria-inĩ-rĩ, no matigari magaacooka kwao. Mwanangĩko naguo nĩwathanĩtwo, mwanangĩko wa kuonania atĩ itua rĩake nĩ rĩa kĩhooto kũna.

23 Ty Herren, Herren Zebaoth skall låta gå ett förderf; men han stillar det dock i hela landena.

Mwathani, o we Jehova Mwene-Hinya-Wothe, nĩwe ũkaananga bũrũri ũcio wothe ta ũrĩa gwathanĩtwo.

24 Derföre säger Herren, Herren Zebaoth: Frukta dig icke, mitt folk, som i Zion bor, för Assur; han skall slå dig med ris, och upplyfta sin staf emot dig, såsom uti Egypten.

Nĩ ũndũ ũcio, Mwathani, Jehova Mwene-Hinya-Wothe, ekuuga atĩrĩ: “Inyuĩ andũ akwa arĩa mũtũũraga Zayuni, mũtigetigĩre andũ a Ashuri, arĩa mamũhũũraga na rũthanju, na makamuoera njũgũma mamũũkĩrĩre ta ũrĩa mwekagwo Misiri.

25 Ty efter en ganska liten tid skall ogunsten och min vrede öfver deras odygd få en ända.

Nĩgũkorwo no ihinda inini rĩtigaire marakara makwa igũrũ rĩanyu mathire, namo mangʼũrĩ makwa mamacookerere mamaniine.”

26 Då skall Herren Zebaoth uppväcka en gissel öfver dem, lika som uti Midians slagtning på det hälleberget Oreb; och skall upphäfva sin staf, den han på hafvet brukade, lika som uti Egypten.

Ningĩ Jehova Mwene-Hinya-Wothe nĩakamahũũra na kĩboko, o ta ũrĩa Amidiani mekirwo rĩrĩa mooragĩirwo rwaro-inĩ rwa ihiga rĩa Orebu; na nĩakambararia mũthĩgi wake igũrũ rĩa maaĩ, o ta ũrĩa eekire kũu bũrũri wa Misiri.

27 På den tiden skall hans börda bortvika ifrå dina skuldror, och hans ok ifrå dinom hals; ty oket skall förruttna af fetma.

Mũthenya ũcio mũrigo wao nĩũkeherio ciande-inĩ ciaku, narĩo icooki rĩao rĩeherio ngingo-inĩ cianyu; icooki rĩu nĩrĩkoinangwo nĩ ũndũ wa ũrĩa wee ũitĩrĩirio maguta.

28 Han kommer till Ajath, han drager igenom Migron; han mönstrar sin här i Michmas.

Nĩmaratoonya Aiathu; maratuĩkanĩria Migironi; o na maraiga igĩĩna ciao Mikimashi.

29 De draga framom vårt lägre Geba; Rama förskräckes; Gibeath Sauls flyr.

Nao makĩhĩtũkĩra mũkuru-inĩ, makoiga atĩrĩ, “Ũtukũ ũyũ tũkũraarĩrĩra Geba.” Rama nĩkũinaina kũrainaina; nakuo Gibea itũũra rĩa Saũlũ nĩ kũũra rĩroora.

30 Du dotter Gallim, ropa högt; se till, du Laisa, du elända Anathoth.

Atĩrĩrĩ, wee mwarĩ wa Galimu, uga mbu! Wee Laisha, thikĩrĩria! Nawe Anathothu, wũi-ĩ!

31 Madmena viker undan; de borgare i Gebim löpa sin kos.

Andũ a Madimena nĩ kũũra maroora; nao andũ a Gebimu nĩ kwĩhitha marehitha.

32 Man blifver tilläfventyrs en dag i Nob, så skall han vända sina hand till dottrenes Zions berg, och emot den högen Jerusalem.

Mũthenya wa ũmũthĩ marĩrũgama kũu Nobu; maramainainĩria ngundi marĩ kũu kĩrĩma-inĩ kĩa Mwarĩ wa Zayuni, o kũu karĩma-inĩ ka Jerusalemu.

33 Men si, Herren, Herren Zebaoth skall afhugga qvistarna med magt, och afstäcka det högt står, så att de höge skola förnedrade varda.

Atĩrĩrĩ, Mwathani, Jehova Mwene-Hinya-Wothe, nĩagaceeha honge na hinya mũnene. Mĩtĩ ĩrĩa mĩnene mũno nĩĩgatemwo, ĩgũithio thĩ, na ĩrĩa mĩraihu ĩnyiihio.

34 Och den tjocke skogen skall med jern omkullhuggen varda, och Libanon skall falla genom den mägtiga.

Nĩagatema ihinga cia mũtitũ na ithanwa; Lebanoni nĩĩkagũithio nĩ Ũrĩa-ũrĩ-Hinya.