Jesaja 10
1 Ve dem Skriftlärdom, som orätt lag göra, och vrångan dom skrifva;
Ohe itobang lunghemnan hiche thudihlouva thutanho le dan dihlouva vaihom ho chu alamto tadem!
2 På det de skola vränga dens fattigas sak, och bruka våld uti de eländas rätt i mitt folk; så att enkor måste vara deras rof, och de faderlöse deras byte.
Amahon migentheiho chungah kithutandihna alhunsah pouvin, kamite lah-a alhasamhon angaichat achandiu dol chanvou jong aphalpeh pouve. Meithaiho agem’un, naochagaho lhahsamna chungah phatchomna akiholuve.
3 Hvad viljen I göra på hemsökningenes och olyckones dag, den fjerran efter kommer? Till hvem viljen I fly om hjelp? Och hvar viljen I låta edra äro;
Gamlatah-a kon hahsatna kahin lhunsah-a gotna kahin chansah tengule ipi nabol diu ham? Koi kom nangatnuva panpina nathum diu hitam?
4 Att hon icke under de fångna böjd varder, och ibland slagna faller? Uti allt detta är hans vrede icke stillad; hans hand är ännu uträckt.
Galmun’a nathilouvujongle soh-a dinga mi’n nakaimang diu ahitai. Hiche geiya jong Pakai lungdam dehlou ding, talen matsahbe dia khut alap jing nahlai ding ahi.
5 Ack! ve Assur, den mine vredes ris, och deras hand mine grymhets staf är.
“Ohe! Itobang vangsetnan ahinlamto tadem—Keiman kalunghanna mite jepna tenggol banga kamanji Assyria chu.
6 Jag vill sända honom emot ett skrymtaktigt folk, och gifva honom befallning emot mine vredes folk, att han det skinna och utbyta skall, och förtrampa det såsom träck på gatone;
Keiman Assyria hi eilunghansah mite kadelkhumsah-in, anei agou jouseu kachomgamsahin, tolbol laha amite kachilthangsah-e.
7 Ändock han det så icke menar, och hans hjerta så icke tänker; utan hans hjerta står till att förderfva och utrota mång folk;
Ahinlah Assyria Lengpan ama chu kamanchah, kakhetbuh ahilam akihetpon; alungin angaito phapoi. Ama lunglam chu bailamtaha nam khat a pat nam khat suhmang jeng ding ti bou chu ahi.
8 Ty han säger: Äro icke mine Förstar allesammans Konungar?
Ama’n seiyinte: ‘Kagal lamkai jouse jong hi lenga hungpang loi diu ahi.
9 Är icke Calno såsom Charchemis? Är icke Hamath såsom Arphad? Är icke Samarien såsom Damascus?
Calno kasumangui, Carchemish kabol bangun. Hamath jong Arpad bangin kamasanguva abohkhup tauve. Chuleh Samaria jong Damascus bangin kasumang tauve.
10 Såsom min hand funnit hafver afgudarnas Konungarike; ändock deras afgudar starkare voro, än de i Jerusalem och Samarien äro;
Henge, lenggam tamtah, apathen’u Jerusalem le Samariatea sanga loupijoho jeng jong abonuvin kajousoh tauve.
11 Skulle jag icke göra Jerusalem och dess afgudom, såsom jag Samarien och dess afgudom gjort hafver?
Chuti ahijeh-a chu Jerusalem le apathen’u chu kasuhmang diu ahitai, Samaria le apathen kasuhmangtha banguva,” tiin.
12 Men när Herren hafver all sin verk uträttat på Zions berg och i Jerusalem, så vill jag hemsöka den högmodiga Konungens frukt af Assyrien, och hans högfärdiga ögons prål;
Pakaiyin atohgon Zion molsang le Jerusalem’a asuhbulhitna dinga Assyria lengpa amanchah banga, Ama’n Assyria lengpa chung ngeiya jong gotna alhunsah ding ahi—ijeh-inem itileh ama chu akiletsah-in ahamhoitho ta’n ahi.
13 Derföre, att han säger: Jag hafver uträttat det med mina händers kraft och igenom mina vishet; ty jag är klok. Jag hafver annorlunda delat landen, och deras ägodelar röfvat, och såsom en väldig slagit deras inbyggare till jordena;
Ama chun, “Keima banthahat vanga bou hichan hi kaboldoh ahitai. Keima chihna le themna dungjuiya thilgon kabol ahi. Chitin namtin galkul kaphutvangin anei-agouvu kachomngim tai. Alengteu jong bongchal kikailhu bangin kasulhugamtai.
14 Och min hand hafver funnit folken, lika som ett hönonäste, så att jag hafver all land tillhopasamlat, lika som man församlar ägg, som öfvergifne äro; der ingen ena fjäder rörer, eller upplåter sitt näf, eller korrar.
Loubolpa’n ahtui alokhom bangin agoubom’u le alenggam jouseu kalohkhom sohhel tai. Koiman keima douna-a alha ajap ngam tahlou ding chuleh keima douna kamcheng khat jeng jong aphondoh ngamlou ding ahitai,” tiin aseiye.
15 Kan ock en yxe berömma sig emot honom, som hugger med henne; eller en såg trugas emot honom, som drager henne? Såsom den sig berömma kan, den en käpp bär, och upplyfter och bär honom så lätteliga, som han intet trä vore.
Ahileh, heicha’n athingtanpa sanga thupijoa kiseithei mong ding hinam? Thing-at chu athing-atpa sanga thupijoam? Thing tenggolin achanga lam ajotthei ding hinam?
16 Derföre skall Herren, Herren Zebaoth sända en magerhet ibland hans feta, och skall upptända hans härlighet, att hon skall brinna såsom en eld.
Hijeh-a chu, Pakai, Van galsatte Pakai chun Assyriate galsat hamhoithoho laha chu hise alhunsah ding, akiloupisahnau chu meikongin ahallhum ding ahi.
17 Och Israels ljus skall varda en eld, och hans helige skall varda en låge; och skall upptända och förtära hans törne och tistlar på en dag.
Pakai, Israelte salvah chu meikongin pangintin, Athengpa chu ameikou hiding ahi. Ama’n ling le khao jouse le melmate chu jan khat kah-a meikonga ahallhum ding ahi.
18 Och hans skogs och marks härlighet skall till intet blifva både själ och kropp, och skall förgås och försvinna;
Pakaiyin Assyria loupina chu theiga phatna gam'a gammang meikah banga meiya aleochaisoh ding; hichu nat-hise la’n jeh'a hiveiho amahthahgam banga manthaina umding ahi.
19 Så att hans skogs återlefda trä måga räknad varda, att ett barn må uppskrifva dem.
Hiche gammang thupitah sunga thingphung lhomcha sohcha ding—alhom dan chu chapang jengin jong ajat asimthei khambep hiding ahi.
20 På den tiden skola de igenlefde i Israel, och de som af Jacobs hus behållne blifva, icke mer förlåta sig uppå honom, som dem slår; utan skola förlåta sig uppå Herran, den Heliga i Israel, uti sanning.
Chuniteng chuleh Israel gam'a akidalha ahingdoh chengse chun Van galsatte Pakai, Israelte Athengpa chu kitahtah-a atahsan diu ahitai.
21 De igenlefde skola omvända sig, ja de igenlefde i Jacob, till Gud den starka.
Hiche akidalha ahingdohho, Jacob chilhahte chu Pathen Hatchungnung hengah kiletauvinte.
22 Ty om ditt folk, o Israel, är lika som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde af dem omvände varda; ty då förderfvet stilladt varder, så skall öfversvinnande stor rättfärdighet komma.
Israelte chu twipi panga neldi jat phajongleu, alahuva ahingdohho bou chu Pakai koma kile ding ahiuve. Pakai chun amite chu asuhmang dinga thulhuhna dihtaha abol ahitai.
23 Ty Herren, Herren Zebaoth skall låta gå ett förderf; men han stillar det dock i hela landena.
Henge, Pakai, Van gatsatte Pakai chun agamsung pumpi chu suhmang dinga anagotsa ahitai.
24 Derföre säger Herren, Herren Zebaoth: Frukta dig icke, mitt folk, som i Zion bor, för Assur; han skall slå dig med ris, och upplyfta sin staf emot dig, såsom uti Egypten.
Hijehchun Pakai, Van galsatte Pakai chun hitin aseiye: “O Zion’a um kamite, Masanglaiya Egypt gam'a suhgentheiya naum lai banguva Assyriaten mollhon le hem’a nahin sat tengule kichahihun.
25 Ty efter en ganska liten tid skall ogunsten och min vrede öfver deras odygd få en ända.
Chomkhat joule nachunguva kalunghanna hung beiyintin, chuteng kalunghanna chu namelmateu suhchimitna dingin kileheitante.
26 Då skall Herren Zebaoth uppväcka en gissel öfver dem, lika som uti Midians slagtning på det hälleberget Oreb; och skall upphäfva sin staf, den han på hafvet brukade, lika som uti Egypten.
Keiman Oreb songpi chunga Midian mite kakhaoguiya kajep’a Gideon galjona kapeh-a, chuleh kamoljol akidopsanga Egypt galsatte twipin alhohmanggam banga Assyriate jong kasuhmanggam ding ahi.
27 På den tiden skall hans börda bortvika ifrå dina skuldror, och hans ok ifrå dinom hals; ty oket skall förruttna af fetma.
Chuniteng chuleh Pakaiyin amite sohchanna phat akichaisah ding, alengkou-uva kon’a soh namkol asutlhahpeh ding ahi.
28 Han kommer till Ajath, han drager igenom Migron; han mönstrar sin här i Michmas.
Veuvin, tuhin Assyriate Aiath ah aumtauve. Migron ajotpauvin amanchah thilkeohou Micmash munah akoikhomuve.
29 De draga framom vårt lägre Geba; Rama förskräckes; Gibeath Sauls flyr.
Agallangkhat ahung galkaiyun, Geba munah ajan-geh tauve. Ramah khopi kichatnan akithingtai. Saul khopi, Gibeah mite jong ajam gamtauve.
30 Du dotter Gallim, ropa högt; se till, du Laisa, du elända Anathoth.
Tijatnan kholhang akisam’e: Vo Gallim mite! Laishah mite ngaiyun! Khoto naum ngeiyui, O Anathoth mite!
31 Madmena viker undan; de borgare i Gebim löpa sin kos.
Madmenah mite jong ajamcheh gamtauve. Gebim khomiten kiselna ding mun aholtauve.
32 Man blifver tilläfventyrs en dag i Nob, så skall han vända sina hand till dottrenes Zions berg, och emot den högen Jerusalem.
Tu’n jong Nob khomunah nilhumin melmate akicholdovin, Jerusalem lhanga Zion Molsang hoitah chu agaldotnun akhuttum ajelkhumui.
33 Men si, Herren, Herren Zebaoth skall afhugga qvistarna med magt, och afstäcka det högt står, så att de höge skola förnedrade varda.
Hinla veuvin! Pakai, Van galsatte Pakaiyin Assyriate thingphung lentahpa chu thahattaha aphuhlhuh ding ahi! Akiloupisahna chu asatlhuh ding ahi. Hiche thingphung sangtahpa chu kiloilhu ding ahi.
34 Och den tjocke skogen skall med jern omkullhuggen varda, och Libanon skall falla genom den mägtiga.
Gammang thingphungho banga heicha-a kitulhugam diu ahi. Lebanon chu Hatchungnungpa masanga lhuding ahi.
