Hosea 8

1 Ropa högt, såsom en basun, och säg: Han kommer allaredo öfver Herrans hus, lika som en örn; derföre, att de hafva öfverträdt mitt förbund, och vordit affällige ifrå min lag;

“Pakai mite douna-a, galmite muvanlai banga hung ding ahi. Ajeh chu amahon kakitepna asukehun ahi. Chule ka danthu dounan asukhel taove.

2 Skola de då ropa till mig: Du äst min Gud; vi känne dig, vi Israel.

Ka Pathen keihon nangma kaheuve, tia Israel chu kaheng lama hungpeng ding ahi.

3 Men ehuru väl man det menar, så låter dock Israel intet säga sig; derföre måste fienden förfölja dem.

Ahinlah tun ageisangtai, kami Israelten thilpha adeipouve.

4 De söka Konungar, och akta intet mig; de hålla sig intill Förstar, och jag måtte intet vetat; af sitt silfver och guld göra de afgudar, att de ju snarliga förgås skola.

Keimaa kon hilouvin, amahon lengho akitun dohuvin, apipui ho akisemun, hichu keiman kahephapoi. Paidoha aum nadiuvin, adangka le a sana houvin, milim akisemun ahi.

5 Din kalf, o Samarla, förkastar han. Min vrede hafver förgrymmat sig öfver dem; det kan icke länge stå, de måste straffade varda.

Vo Samaria nabong nouvin nangma napampai ahitan, Kalung hanna nangma douna-a koudoh ahitai. Monabei ahina dingu chu itihchan hinalai dingham?

6 Ty kalfven är kommen ifrån Israel, och en mästare hafver gjort honom, och han kan ju ingen Gud vara; derföre skall Samarie kalf till stoft gjord varda.

Ajeh chu Israel a kona jong chuti ahi, khutthem miho thilsem ahin, Hijeh chun Pathen ahipoi, chuleh Samaria bongnou chu ahal halla kisuchip ding ahi.

7 Ty de så väder, och skola uppskära oväder; deras säd skall icke uppkomma, och deras frukt intet mjöl gifva; och om hon det än gifver, så skola dock främmande äta det upp.

Amahon hui chu muchi tua atu-u ahin, chimpei akiat dingu ahi. Hichun kung aneipon, adon jong chun nehding agadoh sah theilou ahi.

8 Israel varder uppäten; Hedningarna hafva sig med honom, lika som med ett oterigt kärile;

Israel mite vallhumin aumtai, tun amaho chu vannoiya chiding namdang ho lah-a lunglhaina umloubeh tobang hiding ahitauve.

9 Derföre, att de löpa upp efter Assur, såsom vildåsnen i villone; Ephraim skänker bolarom;

Ejeh inem itile amaho gamlaha sangan chang lhat bangin Assyria mite heng lama achetouvun ahi. Ephraim in kideipi din aki thalahe. Israel mite hi amale ama kijoh ahiuvin, angailut miho koma kijoh ahiuve.

10 Ja, gifver ock Hedningom skatt; de samma Hedningar vill jag nu församla öfver dem; de skola snart ledse varda vid Konungens och Förstarnas tunga.

Ahinlah mi tamtah ho koma kijoh jongleu, nikhatle ka puikhom ding ahi.

11 Ty Ephraim hafver gjort mång altare, till att synda; så skola ock altaren varda honom till synd.

Israel in chonset pomang dingin maicham tampi asem jeh'in, maicham ho chu ama dinga chonsetna ding joh ahung hitai.

12 Om jag än mycket predikar dem om min lag, så kalla de det kätteri.

Dan tamtah kapeh vang'in, hiche ho chu hepha lou bangin angaitoi.

13 Det de ännu mycket offra, och frambära kött och äta i så hafver dock Herren intet behag dertill; utan han vill ihågkomma deras ondsko, och hemsöka deras synder, som sig till Egypten vända.

Israel miten gan-kilhaina thilto angailuvin, ahinlah hichu keidin pannabei ahi.

14 Israel förgäter sin skapare, och bygger kyrkor; så gör Juda många fasta städer; men jag skall sända eld uti hans städer i han skall förtära hans hus.

Israel in asempa asumilin, in thupitah tah asan, chule Judan kulpi nei khopi apunsah in ahi. Hijeh a chu keiman khopi ho chunga mei kasol ding, hichun, aleng inpihou akah chai ding ahi.