Hosea 7
1 Då jag Israel hjelpa vill, så finner man först Ephraims otro och Samarie ondsko, så att de bedrifva desto mer afguderi; och ändock de inbördes med tjufvar, och utantill med röfvare plågade äro;
When I would heal Israel, then the iniquity of Ephraim is uncovered, also the wickedness of Samaria; for they commit falsehood, and the thief enters in, and the gang of robbers ravages outside.
2 Likväl vilja de intet märka, att jag dermed gifver akt uppå alla deras ondsko; men jag ser väl deras väsende, som de allstädes bedrifva.
They do not consider in their hearts that I remember all their wickedness. Now their own deeds have engulfed them. They are before my face.
3 De fröjda Konungen genom sitt afguderi, och Förstarna genom sina lögner;
They make the king glad with their wickedness, and the princes with their lies.
4 Och äro allesamman horkarlar, lika som en bakougn, den bakaren het gör, när han utknådat hafver, och låter degen igenomsyras och jäsa.
They are all adulterers. They are burning like an oven that the baker stops stirring, from the kneading of the dough, until it is leavened.
5 I dag är vår Konungs högtid ( säga de ). Så varda då Förstarna hete lika som af vin; så bjuder han de falska lärare till sig.
On the day of our king, the princes made themselves sick with the heat of wine. He joined his hand with mockers.
6 Ty deras hjerta är hett uti deras gudelighet, lika som en bakougn, när de offra och bedraga folket; men deras bakare sofver alla nattena, och om morgonen brinner han i ljusom låga.
For they have made ready their heart like an oven, while they lie in wait. Their baker sleeps all the night. In the morning it burns as a flaming fire.
7 Så äro de ändå så hete i gudelighet, lika som en bakougn; ändock att deras domare uppfrätne varda, och alle deras Konungar falla; likväl är der ändå ingen ibland dem, som åkallar mig.
They are all hot as an oven, and devour their judges. All their kings have fallen. There is no one among them who calls to me.
8 Ephraim varder öfverfallen af Hedningom; Ephraim är lika såsom en kaka, den ingen omvänder;
Ephraim, he mixes himself among the nations. Ephraim is a pancake not turned over.
9 Utan främmande uppäta hans kraft, likväl vill han intet aktat; han hafver ock fått grå hår, likväl vill han intet aktat.
Strangers have devoured his strength, and he doesn't realize it. Indeed, gray hairs are here and there on him, and he doesn't realize it.
10 Och Israels högfärd varder för deras ögon ödmjukad; likväl omvända de sig intet till Herran sin Gud, och fråga ej heller något efter honom i allo desso.
The pride of Israel testifies to his face; yet they haven't returned to YHWH their God, nor sought him, for all this.
11 Ty Ephraim är lika som en galen dufva, den intet akta vill. Nu åkallade Egypten, nu löpa de till Assur.
"Ephraim is like an easily deceived dove, without understanding. They call to Egypt. They go to Assyria.
12 Men efter de så löpa, nu bit och nu dit, skall jag kasta mitt nät öfver dem, och rycka dem neder, lika som foglar under himmelen; jag skall straffa dem, såsom man det predikar uti deras församlingar.
When they go, I will spread my net on them. I will bring them down like the birds of the sky. I will chastise them, as their congregation has heard.
13 Ve dem, att de ifrå mig vika. De måste förderfvade varda; ty de äro ifrå mig affällige vordne; jag ville väl förlossa dem, om de icke afguderi emot mig lärde.
Woe to them. For they have wandered from me. Destruction to them. For they have trespassed against me. Though I would redeem them, yet they have spoken lies against me.
14 Så åkalla de mig ock intet af hjertana, utan tjuta i sin lägre; de församlas för mats och drycks skull, och äro mig ohörsamme.
They haven't cried to me with their heart, but they wail on their beds. They cut themselves for grain and new wine. They turn away from me.
15 Jag lärer dem, och stärker deras armar; men de tacka mig illa.
Though I have taught and strengthened their arms, yet they plot evil against me.
16 De omvända sig dock icke rätteliga, utan äro lika som en falsk båge; derföre måste deras Förstar falla genom svärd; deras trug skall uti Egypti land till spott varda.
They return, but not to the Most High. They are like a faulty bow. Their leaders will fall by the sword for the rage of their tongue. This will be their derision in the land of Egypt.
