Hosea 6

1 När dem illa går, så måste de då bittida söka mig ( och säga ): Kommer, vi vilje till Herran igen; ty han hafver rifvit oss, han helar oss ock; han hafver slagit oss, han förbinder oss ock;

Antao, himpoly am’ Iehovà tika; Ie ty nandrimitse, naho ie ty hampijangañe antika, Ie ty namofoke, naho ie ty hampidiañe antika.

2 Efter två dagar gör han oss lefvande; på tredje dagen skall han uppväcka oss, sa att vi få lefva inför honom.

Afake roe andro le hampiveloma’e, amy andro fahateloy ro hampitroara’e, himoneñan-tika am-pivazohoa’e eo.

3 Och så varde vi deruppå aktande, och vinnlägge oss derom, att vi måge känna Herran; ty han kommer fram lika som en skön morgonrodne, och skall komma oss lika som ett regn, såsom ett serlaregn, hvilket landet fuktar.

Le hahafohiñe tika, naho himane hahafohiñe Iehovà; Mionjoñe re manahake ty manjirik’àndro; le hivotrak’ amantika manahake o orañeo, i oram-pigadoñañey, naho i orañe aolo an-tane atoiy.

4 O! huru väl vill jag göra emot dig, Ephraim; o! huru väl vill jag göra emot dig, Juda; ty den nåd som jag eder bevisa vill, skall vara såsom ett morgonmoln, och lika som en dagg, som om morgonen bittida faller.

Ry Efraime, ino ty hanoako ama’o? Ry Iehodà, ino ty hanoako azo? Hoe mika ty hasoa’o; mimeatse añe te maraindray manahake o misafononokeo.

5 Derföre höflar jag dem genom Propheterna, och dödar dem genom mins muns tal, att din ord måga i ljuset komma.

Aa le nihatsafeko amo mpitokio, nizamaneko am-pivolam-bavako; hoe fipelaran-kelatse ty fizakañ’ azo.

6 Ty jag hafver lust till kärlek, och icke till offer; och till Guds kunskap, och icke till bränneoffer.

Toe fiferenaiñañe ty paiako, fa tsy soroñe; naho ty fahafohinañe an’Andrianañahare te amo engan-koroañeo.

7 Men de öfverträda förbundet, lika som Adam; deruti förakta de mig.

Fe manahake i Dame t’ie nivalike amy fañinay; izay ty niolà’ iareo amako.

8 Ty Gilead är en stad full med afguderi och blodskulder.

Rova’ o mpikitro-draha ratio t’i Gilade, tsitsike lian-dio.

9 Och Presterna, samt med sina stallbröder, äro lika som röfvare, hvilke i försåt ligga, och mörda på den vägen till Sichem; ty de göra hvad de vilja.

Hoe firimbo-malaso mivoñoñe ondaty, ty fañohofa’ i fivorim-pisoroñey loza an-tevan-dala’ i Sekème eo; toe haloloañe ty anoe’ iereo;

10 Jag ser det i Israels hus, der mig före grufvar; ty der bedrifver Ephraim boleri, Israel orenar sig.

Naharendreke haleorañe añ’anjomba’ Israele ao iraho; zoeñe e Efraime ao ty hatsimirirañe, naho naniva vatañe t’Israele.

11 Men Juda skall ännu hafva en skördeand för sig, när jag mins folks fängelse omvändandes varder.

F’ie nifotoañeko san-kavokaran- drehe r’Iehodà, ie hampoliko ty fandrohizañe ondatikoo.