Hosea 5

1 Så hörer nu detta, I Prester, och akta häruppå, du Israels hus, och fattat i öronen, du Konungens hus; ty ett straff varder öfver eder gångandes. I som ena snaro i Mizpa ställt hafven, och ett utsträckt nät i Thabor.

“Fanongo eni, ʻae kau taulaʻeiki; pea fakafanongo, ʻe fale ʻo ʻIsileli; pea tokanga mai ho telinga, ʻe fale ʻoe tuʻi; he ʻoku fai kiate kimoutolu ʻae fakamaau, koeʻuhi ko e tauhele ʻakimoutolu ki Misipa, pea ko e kupenga naʻe fola ʻi Tepea.

2 De slagta fast mycket, och bedraga folket dermed; derföre måste jag straffa dem allasamman.

Pea ko e kau angatuʻu ʻoku loto ke fai ʻae fakapō, neongo ko au naʻaku valokiʻi ʻakinautolu kotoa pē.

3 Jag känner Ephraim väl, och Israel är för mig intet fördold; att Ephraim är en sköka, och Israel en sluna.

‌ʻOku ou ʻilo ʻa ʻIfalemi, pea ʻoku ʻikai puli ʻa ʻIsileli meiate au: he ko eni, ʻe ʻIfalemi, ʻoku ke fai feʻauaki, pea kuo ʻuliʻi ʻa ʻIsileli.

4 De tänka intet dertill, att de måtte vända sig till sin Gud; ty de hafva ett skökohjerta, och sköta intet om Herran.

‌ʻE ʻikai te nau ngaohi ʻenau anga ke liliu ki honau ʻOtua: he ko e laumālie ʻoe feʻauaki ʻoku ʻi loto ʻiate kinautolu, pea ʻoku ʻikai te nau ʻilo ʻa Sihova.

5 Derföre skall Israels högfärd för deras ansigte ödmjukad varda; och skola både Israel och Ephraim falla för deras ondskos skull; ock skall Juda falla med dem.

Pea ko e fielahi ʻa ʻIsileli ʻe fakatōhifo ai hono mata: ko ia ʻe tō ki lalo ʻa ʻIsileli, mo ʻIfalemi ʻi heʻenau angahala; ʻe tō foki ʻa Siuta mo kinautolu.

6 Så skola de komma med sin får och fä, till att söka Herran, och dock intet finna honom; ty han hafver vändt sig ifrå dem.

Te nau ʻalu mo ʻenau fanga sipi mo ʻenau fanga manu ke kumi ʻa Sihova; ka ʻe ʻikai te nau ʻilo ia; kuo ne mahuʻi meiate kinautolu.

7 De förakta Herran, och föda främmande barn; derföre skall ock nymånaden uppfräta med dem deras offer.

Kuo nau fai kākā kia Sihova: he kuo nau fakatupu ʻae fānau kehe: ko eni, ko e māhina pe taha, pea ʻe folo ʻakinautolu mo honau ngaahi tofiʻa.

8 Ja, blåser i basun i Gibea; ja, trummeter i Rama; ja, roper i BethAven, på hinsidon BenJamin.

“Ifi ʻae meʻa ifi ʻi Kipea, pea mo e meʻalea ʻi Lama: kalanga lahi ki Peteaveni, sio ki mui koe, ʻe Penisimani.

9 Ty Ephraim skall ett öde varda, på den tid jag dem straffandes varder. Derom hafver jag Israels slägte troliga varnat.

‌ʻE lala ʻa ʻIfalemi ʻi he ʻaho ʻoe valoki ʻi he lotolotonga ʻoe ngaahi faʻahinga ʻo ʻIsileli, kuo u fakahā ʻaia ʻe hoko moʻoni.

10 Juda Förstar äro like dem som utflytta råmärke; derföre vill jag utgjuta mina vrede öfver dem, lika som vatten.

Ko e houʻeiki ʻo Siuta naʻe hangē ko kinautolu ʻoku hiki ʻae fakaʻilonga: ko ia te u lilingi hoku houhau kiate kinautolu, ʻo hangē ko e vai.

11 Ephraim lider väld, och varder plågad; deruti sker honom rätt; ty han hafver gifvit sig uppå menniskobud.

“Kuo fakamālohi mo fesiʻi ʻa ʻIfalemi ʻi he fakamaau, koeʻuhi naʻa ne loto ke muimui ki he vaʻinga.

12 Jag är Ephraim såsom en mal, och Juda huse en plåga.

Ko ia te u hangē ko e ane kia ʻIfalemi, pea hangē ko e popo ki he fale ʻo Siuta.

13 Och då Ephraim kände sina krankhet, och Juda sitt sår, drog Ephraim bort till Assur, och sände till Konungen i Jareb; men han kunde intet hjelpa eder, eller hela edart sår.

“ʻI he mamata ʻe ʻIfalemi ki hono mahaki, pea mo Siuta ki hono lavea, naʻa ne toki ʻalu ʻa ʻIfalemi ki he ʻAsilia, pea ne fekau ki he tuʻi ko Salepi: ka naʻe ʻikai te ne faʻa fakamoʻui koe, ke moʻui ai ho lavea.

14 Ty jag är Ephraim lika som ett lejon, och Juda huse lika som ett ungt lejon. Jag, jag rifver, och går min väg; jag förer dem bort, och ingen kan undsätta dem.

He te u hangē ko e laione ki ʻIfalemi, pea hangē ko e laione mui ki he fale ʻo Siuta: Ko au, ʻio, ko au, te u haeʻi, pea toe ʻalu; te u ʻave pea ʻe ʻikai ha tokotaha te ne fakahaofi.

15 Jag vill gå åter till mitt rum igen, tilldess de känna sina skuld, och söka mitt ansigte.

“Te u tafoki ʻo ʻalu ki hoku potu, kaeʻoua ke nau vete ʻenau hia, pea kumi ki hoku fofonga: ʻi heʻenau ngaahi mamahi, te nau kumi fakavave kiate au.”