Hosea 11

1 Då Israel ung var, hade jag honom kär, och kallade honom, min son, utur Egypten.

Sa diha nga bata pa ang Israel, nan siya gihigugma ko, ug gitawag ko ang akong anak nga lalake gikan sa Egipto.

2 Men när man nu kallar honom, så vända de sig bort, och offra Baalim, och röka inför beläte.

Sa nagadugang ang pagtawag sa mga manalagna kanila, nagadugang hinoon ang ilang pagpahilayo gikan kanila: sila nanaghalad ngadto sa mga Baal, ug nanagsunog sa incienso alang sa linilok nga mga larawan.

3 Jag tog Ephraim i hans arm, och ledde honom; men de hafva nu förgätit, huru jag halp dem.

Bisan pa niana gitudloan ko si Ephraim sa paglakaw; sila gisapnay ko sa akong mga bukton; apan sila wala makapanghibalo nga giayo ko sila.

4 Jag lät dem draga ett lustigt ok, och gå med mjuka tömmar: och jag tog oket utaf dem, och gaf dem foder;

Sila gidala ko pinaagi sa mga lubid sa tawo, pinaagi sa mga bugkos sa gugma; ug kanila ako ingon sa nagtangtang sa yugo ibabaw sa ilang apapangig; ug gidulot ko ang pagkaon diha sa ilang atubangan.

5 På det han ju icke skulle vända sig åt Egypti land igen. Så är nu Assur vorden deras Konung; ty de ville intet omvända sig.

Sila dili mobalik ngadto sa yuta sa Egipto; apan ang Asiriahanon mahimo nga ilang hari, tungod kay sila nanagdumili sa pagbalik kanako.

6 Derföre skall svärdet komma öfver deras städer, och skall förtära och uppfräta deras bommar, för deras anslags skull.

Ug ang espada mahulog sa ilang mga ciudad, ug magaut-ut sa ilang mga trangka, ug magalamoy kanila, tungod sa ilang kaugalingong mga tambag.

7 Mitt folk hafver ingen lust till att vända sig till mig och ehuru man predikar dem, så skickar sig dock ingen till att höra.

Ug ang akong katawohan nanlimbasog sa pagpahilayo gikan kanako: bisan ilang gitawag sila ngadto kaniya nga atua sa kahitas-an, wala gayud ing bisan kinsa nga magabayaw kaniya.

8 Hvad skall jag göra af dig, Ephraim? Huru skall jag dock plåga dig, Israel? Skall jag icke med rätto göra såsom Adama, och tillpynta dig lika som Zeboim? Men mitt hjerta hafver ett annat sinne; min barmhertighet är så brinnande;

Unsaon ko pagbiya kanimo, Oh Ephraim? unsaon ko pagsalikway kanimo, Oh Israel? unsaon ko paghimo kanimo nga ingon sa Adma? unsaon ko pagpatindog kanimo maingon sa Zeboim? sa sulod nako nabalhin ang akong kasingkasing, ang akong mga kalooy nasilaub pagtingub.

9 Att jag icke göra vill efter mina grymma vrede, eller vända mig till att jag platt förderfvar Ephraim; ty jag är Gud, och icke menniska, och är den Helige ibland dig dock skall mitt rike icke vara i stadenom.

Dili ko tumanon ang kabangis sa akong kaligutgut, ako dili magabalik aron sa paglumpag sa Ephraim: kay ako Dios man, ug dili tawo; ang Balaan nga anaa sa imong taliwala; ug ako dili moanha sa kaligutgut.

10 Då skall man efterfölja Herran, och han skall ryta såsom ett lejon; och när han ryter, så skola de förskräcka sig, som vesterut äro.

Sila magalakaw sunod kang Jehova, nga magangulob sama sa leon; kay siya magangulob, ug ang mga anak mangabut nga magakurog gikan sa kasadpan.

11 Och de uti Egypten skola ock förskräckas, såsom en fogel; och de i Assurs land, lika som dufvor; och jag vill sätta dem uti sin hus, säger Herren.

Sila mangabut nga mangurog sama sa langgam gikan sa Egipto, ug ingon sa usa ka salampati gikan sa yuta sa Asiria; ug papuy-on ko sila sa ilang mga balay, nagaingon si Jehova.

12 Uti Ephraim är allstädes afguderi emot mig, och i Israels hus falsk Gudstjenst; men Juda håller sig ännu fast intill Gud, och till den rätta heliga Gudstjensten.

Ako gilikosan sa Ephraim uban ang kabakakan, ug sa balay sa Israel uban ang limbong; apan ang Juda nagadumala pa uban sa Dios, ug nagamatinumanon uban sa Balaan.