Hebreerbrevet 1

1 Fordom talade Gud ofta, och i mångahanda måtto, till fäderna, genom Propheterna;

Haehae izay, nitsara beteke naho an-tsata maro amo roaentikañeo añamo mpitokio t’i Andrianañahare,

2 På det yttersta i dessa dagar hafver han talat till oss genom Sonen; hvilken han satt hafver till arfvinga öfver all ting; genom hvilken han ock verldena gjort hafver; (aiōn g165)

le an-tsa honka’e zao ro nisaontsie’e aman-tika añamy Ana’ey, i tinendre’e handova ze he’ey, ie ty nanoa’e ty voatse toy; (aiōn g165)

3 Hvilken, efter han är hans härlighets sken, och hans väsendes rätta beläte, och bär all ting med sitt kraftiga ord, och hafver rensat våra synder genom sig sjelf, sitter han på majestätsens högra sido i höjdene;

Ie ty fireandrea’ i enge’ey naho ty vinta-to’ i fañòva’ey, mpanohañe ze he’e ami’ty haozara’ o tsara’eo, ie nañefetse o hakeon-tikañeo amy fañòva’ey vaho miambesatse am-pitàn-kavana’ i Andindimoneñe andikerañ’ añey.

4 Så mycket bättre vorden än Änglarne, som han för dem högre Namn ärft hafver.

Ie nampilikoareñe an-tiotio’ o anjelio, le nampandovaeñe tahinañe ra’elahy te am’ iareo.

5 Ty till hvilken af Änglarna hafver han någon tid sagt: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig? Och åter: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?

Fa ia amo anjelio ty nisaontsia’e ndra mb’ia mb’ia ty hoe: Anako irehe; anindroany ty nisamahako Azo naho ty hoe: Ho Rae’e iraho, le ho Anako re?

6 Och åter, då han införer den förstfödda i verldena, säger han: Och alle Guds Änglar skola tillbedja honom.

Ie ninday ty tañoloñolòña’e ami’ty voatse toy, le hoe ty natovo’e: Ee te hene hitalaho ama’e o anjelin’ Añahareo.

7 Men om Änglarna säger han: Han gör sina Änglar andar, och sina tjenare eldslåga.

Aa hoe ty nanoe’e o anjelio: Anoe’e tioke o anjeli’eo, vaho lelan’ afo o mpitoro’eo.

8 Men till Sonen: Gud, din stol varar ifrån evighet till evighet; dins rikes spira är en rättvis spira. (aiōn g165)

Fe hoe re amy Anakey: Nainai’e donia ry Andrianañahare ty fiambesa’o; Naho kobain-kavantañañe ty kobaim-pifehea’o. (aiōn g165)

9 Du hafver älskat rättfärdighetena, och hatat orättfärdighetena; derföre hafver Gud, din Gud smort dig med glädjens oljo, mer än dina medbröder.

Fa nikokoa’o ty havantañañe naho nalaiñe ty tsy fañambenan-Kake; Aa le norizen’ Añahare, Andrianañahare’o irehe an-tavon-kaehake ambone’ o rañe’oo,

10 Och du, Herre, grundade jordena af begynnelsen, och himlarna äro dina händers verk.

naho: Ihe ry Talè, tam-pifotorañe añe ro nañoreñe o mananta’ ty tane toio naho satam-pità’o o likerañeo.

11 De skola förgås; men du skall blifva, och de skola alle föråldras såsom ett kläde;

Ho momoke iereo, fe nainai’e eo irehe; fonga hihamodo hoe saroñe iereo;

12 Och såsom en klädnad skall du förvandla dem, och de varda förvandlade; men du blifver densamme, och din år hafva ingen ända.

le hambañe ami’ty sarimbo ty hañoronkoroña’o iareo, eka, hoe sikiñe ty handimbezañe iareo. F’ihe tsy mihotike, naho tsy higadoñe o tao’oo.

13 Men till hvilken af Änglarna hafver han någon tid sagt: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall?

Le ia amo anjelio ndra mb’ia mb’ia ty nanoa’e ty hoe: Mitoboha an-tañan-kavanako etoa ampara’ te anoeko fitongoàm-pandia’oo rafelahi’oo?

14 Äro de icke allesammans tjensteandar, utsände till tjenst för deras skull, som salighetena ärfva skola?

Aa vaho tsy songa arofo mitoroñe hao iereo, nahitrike hitoroñe o handova fandrombahañeo?