Hebreerbrevet 9

1 Hade ock väl det första sina rätter, och Gudstjenst, och utvärtes helighet.

It had, indeed, then (even the first dwelling place) ordinances of service, also a worldly sanctuary,

2 Ty det främre tabernaklet var der uppsatt; uti hvilko voro ljusastakarne, och bordet, och skådobröden; och detta kallades det Helga.

for a dwelling place was prepared, the first, in which was both the lampstand, and the table, and the Bread of the Presentation—which is called “Holy”;

3 Men bak den andra förlåten var det tabernaklet, som man kallade det Aldrahelgasta;

and after the second veil a dwelling place that is called “Holy of Holies,”

4 Hvilket hade det gyldene rökelsekaret, och Testamentsens ark, på alla sidor beslagen med guld; uti hvilko var det gyldene ämbar, der det himmelsbrödet uti var, och Aarons staf, som blomstrats hade, och Testamentsens taflor;

having a golden censer, and the Ark of the Covenant overlaid all over with gold, in which [is] the golden pot having the manna, and the rod of Aaron that budded, and the tablets of the covenant,

5 Men der ofvanuppå voro härlighetenes Cherubim, som öfverskyggde Nådastolen; af hvilka stycker på denna tid icke besynnerliga är sägandes.

and over it cherubim of the glory, overshadowing the propitiatory covering, concerning which we are not to particularly speak now.

6 Då nu detta så beredt var, gingo Presterna alltid in i det främre tabernaklet, och uträttade Gudstjensten.

And these things having been thus prepared, into the first dwelling place, indeed, the priests go in at all times, performing the services,

7 Men uti det andra gick allenast den öfverste Presten, en tid om året; icke utan blod, den han offrade för sina egna, och för folkens synder;

and into the second, once in the year, only the chief priest, not apart from blood, which he offers for himself and the errors of the people.

8 Der den Helge Ande med betydde, att helighetenes väg ändå icke uppenbar var, emedan det första tabernaklet stod;

By this the Holy Spirit was making evident that the way of the holy [places] has not yet been revealed, the first dwelling place yet having a standing,

9 Hvilket var en liknelse i den tiden, i hvilkom gåfvor och offer offrades, och kunde icke göra honom fullkommen, efter samvetet, som den Gudstjensten gjorde;

which [is] an allegory in regard to the present time, in which both gifts and sacrifices are offered, which are not able, in regard to conscience, to make perfect him who is serving,

10 Allenast med mat och dryck, och mångahanda tvagning, och utvärtes helighet, som pålagda voro intill bättringenes tid.

only on the basis of food, and drinks, and different immersions, and fleshly ordinances—until the time of reformation imposed on [them].

11 Men Christus är kommen, att han skall vara öfverste Prest till det tillkommande goda, genom ett större och fullkomligare tabernakel, det med händer icke gjordt är, det är, det icke så bygdt är;

But Christ having come, Chief Priest of the coming good things, through the greater and more perfect dwelling place not made with hands—that is, not of this creation—

12 Icke heller genom bockablod, eller kalfvablod; utan han är genom sitt eget blod ena reso ingången uti det helga, och hafver funnit en evig förlossning. (aiōnios g166)

neither through blood of goats and calves, but through His own blood, entered in once into the holy places, having obtained continuous redemption; (aiōnios g166)

13 Ty hafver oxablod och bockablod, och strödd aska af kone, helgat de orena, till köttslig renhet;

for if the blood of bulls, and goats, and ashes of a heifer, sprinkling those defiled, sanctifies to the purifying of the flesh,

14 Huru mycket mer skall Christi blod, som hafver sig sjelf obesmittad, genom den Helga Anda, Gudi offrat, rena vårt samvet af de döda gerningar, till att tjena lefvandes Gud? (aiōnios g166)

how much more will the blood of the Christ (who through the perpetual Spirit offered Himself unblemished to God) purify your conscience from dead works to serve the living God? (aiōnios g166)

15 Derföre är han ock Nya Testamentsens Medlare; på det de, som kallade äro, skulle få dess eviga arfsens löfte, i thy att hans död gick deremellan, till förlossning ifrå de öfverträdelser, som under det förra Testamentet voro. (aiōnios g166)

And because of this, He is mediator of a new covenant, that [His] death having come for redemption of the transgressions under the first covenant, those called may receive the promise of the continuous inheritance, (aiōnios g166)

16 Ty hvar ett Testament är, måste ock hans död med vara, som Testamentet gjorde.

for where a covenant [is], [it is] necessary to establish the death of the [one] having made [it],

17 Ty Testamentet blifver gildt genom döden; annars hafver det ännu ingen magt, så länge han lefver som Testamentet gjorde.

for a covenant is affirmed at death, since it is not in force at all when the [one] having made [it] lives,

18 Derföre var ock icke det första stiktadt utan blod.

for which reason, not even the first has been initiated apart from blood,

19 Ty då Moses allo folkena föregifvit hade hvart och ett budord, efter lagen, tog han kalfvablod, och bockablod, med vatten, och purpurull, och hysop, och bestänkte bokena, och allt folket;

for every command having been spoken, according to law, by Moses, to all the people, having taken the blood of the calves and goats, with water, and scarlet wool, and hyssop, he sprinkled both the scroll itself and all the people,

20 Och sade: Detta är Testamentsens blod, det Gud hafver eder budit.

saying, “This [is] the blood of the covenant that God enjoined to you,”

21 Och desslikes tabernaklet, och all kärile, der Gudstjenst plägade med göras, bestänkte han sammalunda med blod.

and he sprinkled both the Dwelling Place and all the vessels of the service with blood in like manner,

22 Och varda mest all ting efter lagen ren gjord i blod; och utan blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse.

and with blood almost all things are purified according to the Law, and forgiveness does not come apart from blood-shedding.

23 Så är nu af nöden, att de himmelska tings eftersyner skola med sådant renade varda; men de himmelska tingen måste bättre offer hafva, än dessa voro.

[It is] necessary, therefore, the pattern indeed of the things in the heavens to be purified with these, and the heavenly things themselves with better sacrifices than these;

24 Ty Christus är icke ingången i det helga, som med händer gjordt är, hvilket är en eftersyn till det sannskyldiga; utan in uti sjelfva himmelen, på det han skall nu vara i Guds åsyn för oss;

for the Christ did not enter into holy places made with hands—figures of the true—but into Heaven itself, now to be manifested in the presence of God for us;

25 Icke, att han skall ofta offra sig, såsom öfverste Presten gick hvart år in uti det heliga, med annars blod;

nor that He may offer Himself many times, even as the chief priest enters into the holy places every year with blood of others,

26 Eljest måste han skolat ofta lida, af verldenes begynnelse; men nu, på verldenes ändalykt, är han en gång uppenbarad, genom sitt eget offer, till att borttaga syndena. (aiōn g165)

otherwise it was necessary for Him to suffer many times from the foundation of the world, but now He has been revealed once, at the full end of the ages, for [the] annulling of sin through His sacrifice; (aiōn g165)

27 Och såsom menniskomen är förelagdt en gång dö, men sedan domen;

and as it is reserved for men to die once, and after this—judgment,

28 Så är ock Christus ena reso offrad, till att borttaga mångs mans synder; men en annan gång skall han låta se sig, utan synd, dem som honom vänta till salighet.

so also the Christ, having been offered once to bear the sins of many, will appear a second time, apart from a sin-offering, for salvation to those waiting for Him!