Hebreerbrevet 8

1 Men summan af det vi tale är detta; Vi hafvom en sådan öfversta Prest, som sitter på högra handen på majestätsens stol i himmelen;

Now the point of what we are saying is this: We have a high priest who has sat down at the right hand of the throne of the Majesty in the heavens.

2 Och är en skaffare öfver de heliga håfvor, och öfver det sannskyldiga tabernaklet, hvilket Gud upprest hafver, och ingen menniska.

He is a servant in the holy place, the true tabernacle that the Lord, not a man, set up.

3 Ty hvar och en öfverste Prest varder skickad till att offra gåfvor och offer; derföre är det af nöden, att denne ock något hafver, det han offra skall.

For every high priest is appointed to offer both gifts and sacrifices. Therefore it is necessary to have something to offer.

4 Hvar han nu vore på jordene, så vore han icke Prest; der Prester äro, de der efter lagen offra gåfvor;

Now if Christ were on earth, he would not be a priest at all, since there are those who offer the gifts according to the law.

5 Hvilke tjena eftersynene, och skugganom till de himmelska ting; såsom Mose af Gudi svaradt vardt, då han skulle fullkomna tabernaklet: Se till, sade han, att du gör allt efter den eftersyn, som dig vist är på berget.

They serve in a tabernacle that is a copy and shadow of the heavenly things. It is just as Moses was warned by God when he was about to construct the tabernacle: God said, “See that you make everything according to the pattern that was shown to you on the mountain.”

6 Men nu hafver han fått ett bättre ämbete, såsom han ens bättre Testaments Medlare är; det ock på bättre löfte satt är.

But now Christ has received a much better ministry, just as he is also the mediator of a better covenant, which is based on better promises.

7 Ty om det första hade varit ostraffeligit, hade ingalunda vordit sökt rum till ett annat.

For if that first covenant had been faultless, there would have been no need for a second covenant.

8 Ty han straffar dem, och säger: Si, de dagar skola komma, säger Herren, att jag skall fullkomna öfver Israels hus, och Juda hus, ett nytt Testament;

For when God found fault with the people, he said, “See, the days are coming—says the Lord— when I will make a new covenant with the house of Israel and with the house of Judah.

9 Icke efter det Testamentet, som jag deras fäder gjorde, på den dag då jag tog dem vid deras hand, att utföra dem af Egypti land; efter de blefvo icke ståndande i mitt Testament, så hafver jag ock gifvit dem utu mitt sinne, säger Herren.

It will not be like the covenant that I made with their ancestors on the day that I took them by their hand to lead them out of the land of Egypt. For they did not carefully obey my covenant, and I disregarded them —says the Lord.

10 Ty detta är det Testament, som jag vill göra Israels huse, efter dessa dagar, säger Herren: Jag vill gifva min lag uti deras sinne, och uti deras hjerta vill jag skrifva dem; och jag vill vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

This is the covenant that I will make with the house of Israel after those days —says the Lord. I will put my laws into their minds, and I will also write them on their hearts. I will be their God, and they will be my people.

11 Och skall ingen lära sin nästa, eller sin broder, och säga: Känn Herran; ty de skola alle känna mig, ifrå den minsta ibland dem, och till den största.

They will not teach each one his neighbor and each one his brother, saying, 'Know the Lord.' For they will all know me, from the least of them to the greatest.

12 Ty jag varder förblidkad öfver deras orättfärdigheter, och deras synder, och deras ondsko skall jag icke mer ihågkomma.

For I will be merciful toward their evil deeds, and their sins I will not remember any longer.”

13 I det han säger: Ett nytt, föråldrade han det första; det nu åldrigt och gammalt är, det är hardt vid ändan.

By calling this covenant “new,” he declared the first covenant to be old, and what has become old and obsolete will soon disappear.