< Hebreerbrevet 6 >

1 Derföre vilje vi låta bestå den lärdom, som lyder på begynnelsen till ett Christeligit lefverne, och taga det före som till fullkomligheten drager; icke på nytt läggande grunden till bättring af döda gerningar, till trona på Gud;
Dadꞌi hei musi minori nenoriꞌ lenaꞌ fai, huu hei minori nenori huuꞌ soꞌal Kristus dooꞌ ena. Naa de ia na, sudꞌi boe minori misifafali nenori huuꞌ soꞌal atahori musi lao hela sala-kilu nara; nenoriꞌ soꞌal atahori ramahere Lamatualain;
2 Till döpelsen, till lärdom, till händers påläggning, till de dödas uppståndelse, och till den eviga domen. (aiōnios g166)
nenoriꞌ soꞌal saraniꞌ; nenoriꞌ soꞌal lalaa limaꞌ fo atahori simbo Lamatuaꞌ Dula-dale Meumaren; nenoriꞌ soꞌal Lamatualain dei fo tao nasodꞌa baliꞌ atahori mana mateꞌ ra; nenoriꞌ soꞌal atahori reu rataa sia Lamatuaꞌ; fo simbo nggenggero-fufurin nae, seka bole nasodꞌa nakandoo no E, ma se hokoꞌ. (aiōnios g166)
3 Och det vilje vi göra, om Gud annars det tillstäder.
Huu mete ma Lamatuaꞌ nau, na, ima hita lali ataꞌ teu. Huu au ae unori nenoriꞌ lenaꞌ naa fai.
4 Ty det är omöjeligit att de, som en gång upplyste äro, och smakat hafva den himmelska gåfvan, och delaktige vordne äro af den Helga Anda;
5 Och smakat hafva det goda Guds ord, och den tillkommande verldenes kraft; (aiōn g165)
Tao-tao te, hambu atahori ruma rahine Kristus nenorin ena, ma ramedꞌa rita Lamatualain rala malolen ena, losa Ana haitua Dula-dale Meumaren fee neu se. Ara rahine basa Lamatualain Dedꞌea-oꞌolan, ma ramedꞌa rita Lamatuaꞌ Koasan fo nae pake mete ma raefafoꞌ a noe. Te mae taꞌo naa o, ara nggari hendi nemehere nara, ma rasadꞌea hela Kristus. Huu naa, nda hambu dalaꞌ fo baliꞌ roꞌe ambon sa, fo rasodꞌa malolole baliꞌ ro Lamatualain. Huu mete ma atahori nda nau dꞌoaꞌ ma fale rala nara sa, naa onaꞌ sira mbaku risa Lamatuaꞌ Anan sia hau ngganggeꞌ, basa ma raꞌaꞌeꞌeiꞌ E sia atahori hetar mata nara. (aiōn g165)
6 Om de affalla, och på nytt sig sjelfvom korsfästa Guds Son, och för spott hålla; att de skola igen förnyas till bättring.
7 Ty jorden, som indricker regnet, som ofta kommer på henne, och bär dem beqväma örter som henne bruka, hon får välsignelse af Gudi;
Atahori mataꞌ naa ra, onaꞌ rae mana fee buna-bꞌoa nda maloleꞌ sa. Tao-tao te, mete ma udꞌan nema, rae maloleꞌ a bisa fee buna-bꞌoaꞌ mana naꞌena ngguna neu atahori mana tao osi-tine. Boe ma Lamatualain naꞌondaꞌ papala-babꞌanggiꞌ, fo tao rae a boe fee buna-bꞌoaꞌ hetar.
8 Men den törn och tistel bär, hon är odugelig, och närmast förbannelsen; hvilkens ändalykt är, att hon skall brännas.
Te atahori mana nasadꞌea Kristus, onaꞌ rae mana feeꞌ a duri-nggaut. Duri-nggaut a nda naꞌena ngguna saa-saa sa boe. Nda dooꞌ sa ma, Lamatualain nema de fee huku-dokiꞌ neu rae a. Boe ma Ana lalangge hendi buna-bꞌoaꞌ mana nda naꞌena nggunaꞌ sa.
9 Men vi förse oss, I älskelige, till eder det bättre är, och det salighetene närmer är; ändock vi så talom.
Toronoo susue nggare! Mae au olaꞌ deres mbei onaꞌ naa o, au bubꞌuluꞌ ae, hei nda misidꞌea hela Kristus sa. Huu hei mimihere E, ma masodꞌa mara naꞌena buna-bꞌoa maloleꞌ ena.
10 Ty Gud är icke orättvis, att han förgäter edra gerning och arbete i kärlekenom, som I bevisat hafven på hans Namn, då I tjenten helgonen, och ännu tjenen.
De misinedꞌa te Lamatualain ralan ndoos, ma Ana nda liliiꞌ mbusa-titi mara sa. Huu hei ue-tao no manggateeꞌ tulu-fali atahori nara, ma sue se. Eniꞌ a dalahulun, hei milalao ue-tataon ena. Hei o feꞌe tao taꞌo naa boe.
11 Men vi begäre, att hvar och en af eder den samma flit bevisar, till att hålla hoppet fast allt intill ändan;
Te ia naa, au nau fo basa nggi ue-tao mangganggate lenaꞌ fai, fo tao tungga mikindoo taꞌo naa losa babꞌasan. No taꞌo naa, dei fo hei simbo basa dala maloleꞌ fo mimihena mia Lamatualain.
12 Att I icke tröge blifven, utan deras efterföljare, som genom trona och långmodighet få det arf, som utlofvadt är.
Sadꞌi ama afiꞌ mbera-mberaꞌ! Ama musi haꞌi conto mia atahori mana ramahere Lamatualain eniꞌ a dooꞌ ena. Ara ramahena rakandondooꞌ a neu E, losa ara simbo rala saa fo Ana helu-fuli helaꞌ a.
13 Ty när Gud lofvade Abrahe, då han ingen större hade der han vid svärja kunde, svor han vid sig sjelf,
Haꞌi conto mia hita baꞌin Abraham. Dalahulun Lamatualain hengge-nee hehelu-fufulin no e nendiꞌ susumbaꞌ. Mete ma atahori soꞌu susumbaꞌ, ara sumbaꞌ rendiꞌ Lamatualain naran, fo Lamatuaꞌ dadꞌi sakasii, huu Lamatuaꞌ naa, lenaꞌ eni. Ma mete ma hambu dedꞌeat, basa atahori bubꞌuluꞌ rae, atahori naa oꞌolan, tebꞌe, huu ana sumba nendiꞌ Lamatualain Naran. Memaꞌ naa atahori hihiin. Te leleꞌ Lamatualain sumba no baꞌi Abraham, Ana sumba nendiꞌ Naran, huu nda hambu esa lenaꞌ Eni sa boe. Ana helu-fuli nae, “Dei fo Au fee papala-babꞌanggiꞌ naeꞌ neu nggo mo tititi-nonosi mara. Dei fo ara bꞌau ramaheta, losa nda hambu atahori esa bisa ito-reken nala se sa boe.” Lamatualain helu-fuli basa taꞌo naa, boe ma baꞌi Abraham namahere ma namahena nakandoo neu Lamatuaꞌ, mae dooꞌ deidꞌe ana simbo nala saa fo Lamatuaꞌ helu-fuliꞌ naa.
14 Och sade: Sannerliga, jag vill välsigna dig, och föröka dig.
15 Och så, efter han i tålamod förbidde, fick han det som utlofvadt var.
16 Ty menniskorna svärja vid den der större är än de, och dem emellan blifver en ände på alla trätor, om det stadfäst blifver med en ed.
17 Men då Gud ville rikeliga bevisa arfvingomen till löftet sins uppsåts fasthet, lade han der en ed uppå;
No taꞌo naa, hita bubꞌuluꞌ tae mete ma Lamatuaꞌ tao hehelu-fufuliꞌ no atahori nara, Ana hengge-nee hehelu-fufulin nendiꞌ susumbaꞌ, fo dadꞌi neu totoꞌu-nonoet oi, saa fo Eni helu-fuliꞌ naa, Memaꞌ tebꞌe ma nda ubꞌa sa.
18 Att vi genom tu ovikelig ting, i hvilkom omöjeligit är att Gud ljuga skulle, ena starka tröst hafva skullom, vi som dertill flytt hafve, att vi måtte få det hopp som tillbudet är;
Hambu dalaꞌ rua nda mana ubaꞌ sa. Ka esan, naeni Lamatuaꞌ hehelu-fufulin. Ka ruan, naeni Lamatuaꞌ susumban mana dadꞌi hengge-neeꞌ neu hehelu-fufulin. De mete ma Lamatuaꞌ helu-fuli dalaꞌ esa ena, dei fo Ana tao tungga, huu nda mana peko-lelekoꞌ sa. Naa de rala tara afiꞌ banggi-bꞌanggiꞌ neu hehelu-fufulin naa. Hita tela teu sangga masoi-masodꞌaꞌ sia E ena, de ia na ata tahani takandoo ma tamahena neu E.
19 Hvilket vi hålle, såsom ett säkert och fast vår själs ankare; det ock ingår intill det som innanför förlåten är;
No taꞌo naa, rala tara teer, onaꞌ ofaꞌ sa seli hendi rii-ree, fo nafu sia mamana nanafuꞌ. Huu tamahena neu Yesus Kristus mana dadꞌi malangga agama monaeꞌ mana sia ataꞌ lenaꞌ a. Dalahulun, nandaa no atahori Yahudi ra fai malole nara, malangga agama monaeꞌ mana sia ataꞌ lenaꞌ a, rala neu tungga teme mana pele kama Meumare manaseliꞌ a, fo neu nandaa no Lamatualain sia naa.
20 Dit Förelöparen för oss ingången är, Jesus, en öfverste Prest vorden till evig tid, efter Melchisedeks sätt. (aiōn g165)
Te ia naa Yesus rala neu naꞌahuluꞌ de soi dalaꞌ fee nggita ena. Huu Eni malangga agama monaeꞌ mana sia ataꞌ lenaꞌ a, mataꞌ esa onaꞌ Melkisedek dalahuluꞌ a. Te Yesus manaseliꞌ lena mia basa malangga agama mbaraaꞌ ra, huu nda parna naloeꞌ tao ue-tataon sa. (aiōn g165)

< Hebreerbrevet 6 >