Hebreerbrevet 4

1 Så låt oss nu frukta, att vi icke försumme det löfte, som är, att vi skole ingå i hans rolighet; och att ibland oss icke någor tillbakablifver.

Barki anime, senke tiwuzi seke katti uye madiri ma sizikime uhana uvenke sa utirza ainko shi wa Asere.

2 Ty det är ock oss förkunnadt, så väl som dem; men det halp dem intet att de hörde ordet; efter de, som hörde, satte der icke tro till.

Ta kunna imum iriri uvenke Asere kasi gusi sa abuka we. Aka du ra ka ginome da ya wuba ahira ande sa wa kunna nan nu daki uguna wa nya uhemba.

3 Ty vi, som trom, ingåm i rolighetena, som han sade: Såsom jag svor i mine vrede, de skola icke ingå i mina rolighet; der dock de verk fullbordad voro af verldenes begynnelse.

Haru me sata hem have waniti di ribe uvenke uginome, kasi gusibe sama gu, “Ira itono sama wuzi anyi mo uconno iruba im wada ribe me uvenke umba.” Ma buki anime, kosaize mamu mara katuma ku bara unee nan timumu me satira anyimo me.

4 Ty han sade enstäds om den sjunde dagen alltså: Och Gud hvilade på sjunde dagen af all sin verk;

Mabuu a are ahira usuro u wui usunare anyimo akatuma kame vat.”

5 Och åter nu här: De skola icke ingå i min rolighet.

Makuri magu, “Wedaba ri be me uvenke um ba.”

6 Efter det är ännu för handene, att somlige skola der ingå, och de, som det i förstone bebådadt vardt, äro icke komne dertill, för otrons skull;

Barki ani me, barki anu ribilize, ani me ani ma isarailawa gbardang saula kunna kadura ka gino me abanga uven ke ume daki waribe ba barki u zatu tarsa imumbe sa abuka.

7 Lägger han åter en dag före, efter så lång tid, och säger genom David: I dag, såsom sagdt är, i dag, om I hören hans röst, så förhärder icke edor hjerta.

Asere akura barka uru wui sa atissa uni, “Mawuna uwui ugino me uganiya sa ma buki tize u suro u Dauda, igebe sama gu in nu do donkino, sa atubi u bo me, “Kani me inki ya kunna ni myiraran nume, katti gbas in ni ruba ishi me ba.

8 Ty om Josue hade kommit dem till rolighet, hade han ingalunda om en annan dag sedan sagt.

In gusi Joshua ma nyawe uvenke, Asere dadakuri abuki me tize Azesere a urru wui ba.

9 Derföre står Guds folke en rolighet tillbaka.

A anime, uwui uvenke Asabar urani sa a inko ahira a nu Asere.

10 Ty den som ingången är uti hans rolighet, han hafver ock fått hvilo af sin verk, såsom Gud af sin.

Barkime desa maribe uvenke Asere me nice nume cangi mavenke usuro uka tuma kame, kasi gussi sa Asere awuizi in umeme.

11 Så vinnläggom oss nu, att vi mågom inkomma uti denna roligheten, på det icke någor skall falla uti samma otros efterdömelse.

Barki anime aca ti nyari uribe u venke ugino me, katti u ye mawuzi uzatu tarsa sawa wuza.

12 Ty Guds ord är lefvandes och kraftigt, och skarpare än något tveeggadt svärd: och går igenom, tilldess det åtskiljer själ och anda, och märg och ben; och är en domare öfver tankar och hjertans uppsåt.

Tize ta Asere tivengize, Tiire, uvira uni utinyo-tire. Uke uwata atii iruba nan bibe, mahaza mabarige make marusi utarsa ugungu zono u basa abanga iruba nan binyo me.

13 Och för honom är intet kreatur osynligit; utan all ting äro blott och uppenbar för hans ögon; om honom tale vi.

Daki ire imum sa a inko izi ni hunzi aje Asere. Kodi nyani ira ama sa, iba ciki ama sa aje ame sa ya cukuno uguna kovi madi basa imum ace aru ahira me.

14 Efter vi nu hafve en stor öfversta Prest, Jesum, Guds Son, som i himmelen faren är, så låt oss hålla bekännelsen.

Ti zin nu dang desa ma wata azesere, Yeso vana Asere, sen ke ti inta uhem uru inni kara.

15 Ty vi hafve icke en öfversta Prest, som icke kan varkunna sig öfver vår svaghet; utan den som frestad är i all ting, lika som vi, dock utan synd.

Barki udang ukatuma karu daki unu zattu gogeni uni ahira u sizi kime, uru uni ba, desa awuzanduru ane ani daki akemme imma diniba.

16 Derföre låt oss trösteliga framgå till Nådastolen; att vi måge få barmhertighet, och finna nåd, på den tid oss hjelp behöfves.

Senke ti e ahira tigomo turunta in ni ruba ka inde, barki a buri duru tikuri tikem urunta saudi han duru uganiya unyara.