Hebreerbrevet 12
1 Efter vi nu hafve om oss en så stor hop med vittne, låt oss aflägga syndena, som alltid låder vid oss och gör oss tröga, och låt oss med tålamod löpa i den kamp som oss förelagd är;
Hessa gishshi shaara mala nuni yuuy aadhida daro marikati nuusi dishin nuna deexiza toohone qasse nuni qachchi oykiza nagara wursi nuupe wora yeggidi nu sinththan diza wotha genccanine dandan7an ane wothos.
2 Och se på Jesum, som trona begynt och fullkomnat hafver; hvilken, då han måtte haft glädje, led korset, och aktade intet smäleken; och är sittandes på högra handen på Guds stol.
Nu ammaniza ammanozas koyrone polo gidida Yesusa ane xeellos. Izi ba sinththan diza ufayssa gishshi masiqale bolla hayqo danda7idi masiqale bolla bena gakana kawushatetha leqqidi Xoossa aligas oshachchan uttides.
3 Tänker på honom, som af syndarom sådana gensägelse led emot sig; att I icke tröttens i edor sinne, gifvandes eder utöfver.
Histinko inte daaburidi ufayssi qanxxontta mala hessathoka nagaranchatape kase iza bolla gakida hessa mala eqetethi danda7ida Yesusa qopite.
4 Ty I hafven icke ännu allt intill blods emotståndit, kämpande emot syndene;
Suuthu gukana gakanas nagarara inte buro eqettibeykista.
5 Och hafven redo förgätit den tröst, som till eder talar, lika som till sin barn: Min son, förakta icke Herrans aga; och gif dig icke utöfver, då du näpses af honom.
Inte Xoossa nayta gidi uttidi qaalay gizayssa balidista. “Ta naazo Xoossa seera kawushan xeelofa, Nena izi seeriza wode ufayssi qanxxofa.
6 Ty hvem Herren älskar, den agar han; men han gisslar hvar och en son, han anammar.
Gaasoyka Goday ba dosizade hanqees. Izi ba dosizade seeres. Izi ba na mala xeellizade qaxayees.
7 Hvar I nu liden agan, så bjuder sig Gud till eder, såsom till barn; ty hvilken är den son, som hans fader icke agar?
Xoossi intena ba na mala qoodiza gishshi hanqo danda7ite. Aaway hanqontta nay oonee?
8 Ären I utan aga, i hvilkom alle delaktige vordne äro, så ären I oägta, och icke barn.
Nay wuri seeran diccizatho inte diccontta aggiko inte Karen yelettida na attin so na gidekista.
9 Hafve vi nu köttsliga fäder, som oss aga, och frukte dem; skole vi då icke mycket mer underdånige vara dem andeliga Fadrenom, att vi må lefva?
Hessa wurisofe bollara hayssa biitta nuna hanqqi dichchida asho Aawati deetes. Nuka istta bonchos. Histin deyon deyanas nuus ayana Aawa gididayssatho aazas hessafe aathi azazetokonii?
10 Och de förre hafva agat oss i några få dagar, efter som dem syntes; men denne till det som nyttigt är, att vi må få hans helgelse.
Nu Aawati nuna bees lo7o milati bettida mala guutha wodes qaxayeetes. Xoossi gidiko nuni izan geeshatetha izape demmana mala nuna go7anas qaxayees.
11 All age synes nu icke vara till fröjd, utan till ångest; men sedan vedergäller han en fridsam rättfärdighetenes frukt dem, som deruti öfvade äro;
Qixatey wurikka ha7is ufayssontta iitta milatees shin guyepe qase dosi ekkida asatas sarotethi izan kumida xiillotetha ayfen gaathes.
12 Derföre lyfter upp edra lata händer och trötta knä;
Hessa gishshsi daaburida inte qesene inte gulibate minisite.
13 Och stiger viss steg med edra fötter; att icke någor haltar såsom en ofärdig, utan heldre helbregda varder.
Wobey paxana attin kasepe aathi wobontta mala “Inte toos lo7o oge giigisite”
14 Farer efter frid med allom, och efter helgelse, utan hvilken ingen får se Herran.
Asi wurisora saro daana mala intes danda7etizayssa wursi oothite. Geeyena mala koyite. Geeshatethi baynda Goda beyanas danda7etena.
15 Och ser till, att ingen försummar Guds nåd; att icke uppväxer någon bitter rot, och gör något hinder, och månge måtte genom henne besmittade varda;
Intefe issadeskka Xoossa kiyatethi paccontta mala qasseka camo ayfe ayfiza mithi mokkidi meto medhontta malane darota moorontta mala naagetite.
16 Att ingen vare en bolare, eller ohelig, såsom Esau, hvilken för en måltid bortsålde sin förstfödslorätt.
Issito maana kaathas ba bayrateth bayzida Eesa mala intefe oonikka laaymattizade woykko Xoossu bonchontade gidi beetontta mala naagetite.
17 Men I veten, att då han ville sedan, med arfsrätt, få välsignelse, vardt han bortdrifven; och var honom då intet rum till någon bot, ändock han med tårar derefter sökte.
Eesay guyepe kase ba anjjoza laatanas zaari koyin izas imetontta digettidayssa inte ereista. Izi bena gakiza anjjozaskka daro yekkishe koyidika zaari demmanas danda7ibeyna.
18 Ty I ären icke gångne till det berget, der man på taga kunde, och med eld brann, eller till töcknene, och mörkret, och stormen;
Kushen bochchiko bochchetiza tamay iza bolla exxiza Siina zumako he dhumako, he tulalezaakone he gote carikozako inte gakibeykista.
19 Och basunsklanget, och till ordarösten; hvilka de vedersakade, som henne hörde, begärande att ordet skulle dem ju icke sagdt varda;
Inte zaye giirethako woykko haythan siyetiza qaala giirethako gakkibeykista. Hessa siyida asatika hara qaala gujjontta mala woosssida.
20 Ty de förmåtte icke lida det, som der sades: Om något djur kom vid berget, skulle det stenas, eller skjutas igenom;
Hessas gaaasoyka “Haray attoshin meheyka zuma bochchiza gidiko shuchan cadeti hayqo” giza azazoza asay naaganas danda7ibeyna.
21 Och så förskräckelig var den synen, att Moses sade: Jag är förskräckt, och bäfvar;
He wode heeni hanizayssi wurikka daro babisizayssa gidida gishshsi Museykka “Ta babbada kokoradis” gides.
22 Utan I ären komne till Sions berg, och till lefvandes Guds stad, det himmelska Jerusalem, och till den otaliga Änglaskaran.
Inte qasse ha Xiyone zuma bolla pude salo Yerusalame ha deyo Xoossa kataman ufayssan shiiqida qooday baynda kiitanchatako yidista.
23 Och till de förstföddas församling, som i himmelen äro beskrefne; och till Gud, som alla dömer, och till de fullkomliga rättfärdigas andar;
Istta suunthi salon xaafetida bayrata maabarako wurisos daana gidida Xoossako istta bolla wothoy baynda xiillo asata shempoy dizaso matidista.
24 Och till Nya Testamentsens Medlare, Jesum, och till stänkelseblodet, som bättre talar än Abels blod.
Oaratha caaqon iginththiza Yesusako hessathoka Aabeley shiishida suuthafe aadhiza caaqo qaala yootiza aracetida suuthako gakidista.
25 Ser till, att I icke vedersaken honom som med eder talar; ty kunde icke de undfly, som vedersakade honom som talade på jordene; huru mycket mindre vi, om vi vedersake honom som af himmelen talar?
Intes yootizayssa inte akkaye goontta mala naagetite. Heytantti Xoossi biitta bolla diza asa baggara isttas yootizayssa ekontta ixxidi izape attanas danda7ontta aggiko nuni salzope yidayssi nuusi yootishin nu ekkontta ixxiko izape waanidi attanee?
26 Hvilkens röst på den tid gjorde jordena bäfvande? Men nu lofvar han, och säger: Ännu en tid skall jag göra bäfvande, icke allenast jordena, utan ock himmelen.
He wode qaala giirethan biitta qaathides. Ha7i qasse biitta xalala gidontta ta saloka qasseka ta zaarada issito qaathana” giza qaala yooti wothides.
27 Det han säger: Ännu en tid, det gifver tillkänna de tings förvandling, som bäfva, såsom de der gjord äro; på det de ting blifva skola, som obäfvande äro.
Hayssi “Qasseka ta zaarada issito” giza qaalay nuna bessizay qaxxonttayti minni daana malane qaxxizayti heytika medhetidayti kichchanas besses.
28 Derföre, efter vi få det rike som icke bäfva kan, hafve vi nåd, genom hvilka vi tjene Gudi, till att täckas honom med tuktighet och fruktan;
Hessa gishshi nuni muleka qanxxonttayta kawoteth laatanayssa gishshi ane Xoossu galatosu. Qasseka iza ufayssiza ogera bonchosine yashatethan ane izas goynoos.
29 Ty vår Gud är en förtärande eld.
Nu Xoossi xuugiza tama malako
