Hebreerbrevet 10

1 Ty lagen hafver skuggan af det tillkommande goda, och icke sjelfva varelsen. Årliga måste man offra alltid enahanda offer, och kan icke göra dem fullborda, som det offra;

Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.

2 Annars hade det återvändt offras; efter de, som så offra, hade sedan intet samvet haft af synder, när de hade ena reso varit rene gjorde;

Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.

3 Utan dermed sker en åminnelse på synderna hvart år;

Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.

4 Ty omöjeligit är genom oxablod och bockablod borttaga synder.

Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.

5 Derföre, då han kommer i verldena, säger han: Offer och gåfvor hafver du icke velat; men kroppen hafver du mig beredt.

Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;

6 Bränneoffer och syndoffer behaga dig icke.

i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.

7 Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig, att jag skall göra din vilja, o Gud.

Då sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen är skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'»

8 Tillförene, då han sade: Offer och gåfvor, bränneoffer och syndoffer hafver du icke velat; icke behaga de dig heller, hvilke efter lagen offras;

Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» -- och dock frambäras de efter lagen --

9 Då sade han: Si, jag kommer, till att göra, o Gud, din vilja. Der tager han det första bort, att han det andra insätta skall;

säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.

10 I hvilkom vilja vi helgade ärom ena reso, genom Jesu Christi kropps offer.

Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad.

11 Och hvar och en Prest är insatt, att han dageliga skall sköta Gudstjensten, och ofta offra enahanda offer, hvilka aldrig kunna borttaga synder.

Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;

12 Men denne, då han hade offrat ett offer för synderna, det evinnerliga gäller, sitter han på Guds högra hand;

men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida

13 Och väntar nu, tilldess hans ovänner lagde varda, honom till en fotapall.

och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall».

14 Ty med ett offer hafver han evinnerliga fullkomnat dem, som helige varda.

Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.

15 Det betygar oss ock den Helge Ande; ty då han tillförene sagt hade:

Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:

16 Det är det Testamentet som jag dem göra vill, efter de dagar, säger Herren: Jag vill gifva min lag i deras hjerta, och i deras sinne vill jag skrifva dem;

»Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»;

17 Och deras synder och orättfärdighet vill jag icke mer ihågkomma.

och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.»

18 Der nu sådana förlåtelse är, der är icke mer offer för synder.

Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd.

19 Efter vi nu hafve, käre bröder, frihet till att ingå uti det helga, genom Jesu blod;

Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,

20 Hvilken han oss beredt hafver till en ny och lefvande väg, genom förlåten, det är, genom sitt kött;

i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött --

21 Och hafvom en öfversta Prest öfver Guds hus;

och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus,

22 Så låt oss framgå med ett sannskyldigt hjerta, uti en fullkomlig tro, bestänkte i hjertan ifrån ett ondt samvet, och tvagne om kroppen med rent vatten.

så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.

23 Och låt oss hålla hoppsens bekännelse ovikliga; ty han är trofast, som det lofvat hafver.

Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.

24 Och låt oss akta på oss inbördes, till att uppväcka till kärlek och goda gerningar;

Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar;

25 Icke öfvergifvandes vår församling, såsom somlige för sed hafva; utan förmaner eder inbördes, och det dess mer, att I sen huru dagen nalkas.

låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.

26 Ty om vi sjelfviljande syndom, sedan vi förstått hafve sanningen, då står oss intet offer igen för synderna;

Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder,

27 Utan en förskräckelig domsens förbidelse, och eldsens nit, som motståndarena förtära skall.

utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.

28 Ho som bryter Mosi lag, han måste dö utan barmhertighet, efter tu eller tre vittne.

Den som föraktar Moses' lag, han skall »efter två eller tre vittnens utsago» dödas utan barmhärtighet;

29 Huru mycket större näpst, menen I, förtjenar den som Guds Son förtrampar, och Testamentsens blod såsom orent aktar, genom hvilket han helgad är, och försmädar nådenes Anda?

huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smädar nådens Ande!

30 Ty vi kännom den som sade: Hämnden är min; jag skall vedergällat, säger Herren; och åter: Herren skall döma sitt folk.

Vi veta ju vem han är som sade: »Min är hämnden; jag skall vedergälla det», och åter: »Herren skall döma sitt folk.»

31 Det är gräseligit falla uti lefvandes Guds händer.

Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.

32 Men kommer ihåg de framledna dagar, i hvilkom I upplyste voren, och stoden en stor törning i bedröfvelsen;

Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp

33 Endels, då I sjelfve, genom hädelse och bedröfvelse, ett vidunder vorden; och endels, då I sällskap haden med dem, som det så går.

och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.

34 Ty I hafven delaktige varit af de bedröfvelser, som af minom bojom gingo, och med fröjd lidit edra ägodelars försköfling, vetandes att I när eder sjelfva bättre och blifvande ägodelar hafven i himmelen.

Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.

35 Så kaster icke nu bort edra tröst, som en stor lön hafver.

Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.

36 Ty tålamodet är eder behof; på det I mågen göra Guds vilja, och få det som lofvadt är.

I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.

37 Ty ännu en liten tid, så kommer den som komma skall, och fördröjer icke.

Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;

38 Men den rättfärdige skall lefva af tron; och hvilken sig undandrager, han skall icke behaga mine själ.

och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom».

39 Men vi ärom icke de, som oss undandrage till förtappelse; utan af dem som tro, och frälsa själena.

Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.