< Hebreerbrevet 10 >
1 Ty lagen hafver skuggan af det tillkommande goda, och icke sjelfva varelsen. Årliga måste man offra alltid enahanda offer, och kan icke göra dem fullborda, som det offra;
Porque, tendo a lei a sombra dos bens futuros, e não a imagem exacta das coisas, nunca, pelos mesmos sacrificios que continuamente se offerecem cada anno, pode aperfeiçoar os que a elles se chegam.
2 Annars hade det återvändt offras; efter de, som så offra, hade sedan intet samvet haft af synder, när de hade ena reso varit rene gjorde;
D'outra maneira, não cessariam de se offerecer, porquanto, purificados uma vez os ministrantes, nunca mais teriam consciencia de peccado.
3 Utan dermed sker en åminnelse på synderna hvart år;
N'elles, porém, cada anno se faz commemoração dos peccados.
4 Ty omöjeligit är genom oxablod och bockablod borttaga synder.
Porque é impossivel que o sangue dos toiros e dos bodes tire os peccados.
5 Derföre, då han kommer i verldena, säger han: Offer och gåfvor hafver du icke velat; men kroppen hafver du mig beredt.
Pelo que, entrando no mundo, diz: Sacrificio e offerta não quizeste, mas corpo me preparaste;
6 Bränneoffer och syndoffer behaga dig icke.
Holocaustos e oblações pelo peccado não te agradaram.
7 Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig, att jag skall göra din vilja, o Gud.
Então disse: Eis aqui venho (no principio do livro está escripto de mim), para fazer, ó Deus, a tua vontade.
8 Tillförene, då han sade: Offer och gåfvor, bränneoffer och syndoffer hafver du icke velat; icke behaga de dig heller, hvilke efter lagen offras;
Dizendo acima: Sacrificio e offerta, e holocaustos e oblações pelo peccado não quizeste, nem te agradaram (os quaes se offerecem segundo a lei).
9 Då sade han: Si, jag kommer, till att göra, o Gud, din vilja. Der tager han det första bort, att han det andra insätta skall;
Então disse: Eis aqui venho, para fazer, ó Deus, a tua vontade. Tira o primeiro, para estabelecer o segundo.
10 I hvilkom vilja vi helgade ärom ena reso, genom Jesu Christi kropps offer.
Na qual vontade somos sanctificados pela oblação do corpo de Jesus Christo, feita uma vez.
11 Och hvar och en Prest är insatt, att han dageliga skall sköta Gudstjensten, och ofta offra enahanda offer, hvilka aldrig kunna borttaga synder.
E assim todo o sacerdote apparece cada dia, ministrando e offerecendo muitas vezes os mesmos sacrificios, que nunca podem tirar os peccados.
12 Men denne, då han hade offrat ett offer för synderna, det evinnerliga gäller, sitter han på Guds högra hand;
Mas este, havendo offerecido um sacrificio pelos peccados, está assentado para sempre á dextra de Deus;
13 Och väntar nu, tilldess hans ovänner lagde varda, honom till en fotapall.
D'aqui em diante esperando até que os seus inimigos sejam postos por escabello de seus pés.
14 Ty med ett offer hafver han evinnerliga fullkomnat dem, som helige varda.
Porque com uma oblação aperfeiçoou para sempre os que são sanctificados.
15 Det betygar oss ock den Helge Ande; ty då han tillförene sagt hade:
E tambem o Espirito Sancto nol-o testifica, porque depois de haver antes dito:
16 Det är det Testamentet som jag dem göra vill, efter de dagar, säger Herren: Jag vill gifva min lag i deras hjerta, och i deras sinne vill jag skrifva dem;
Este é o concerto que farei com elles depois d'aquelles dias, diz o Senhor: Porei as minhas leis em seus corações, e as escreverei em seus entendimentos: então diz
17 Och deras synder och orättfärdighet vill jag icke mer ihågkomma.
E jámais me lembrarei de seus peccados e de suas iniquidades.
18 Der nu sådana förlåtelse är, der är icke mer offer för synder.
Ora, onde ha remissão d'estes, não ha mais oblação pelo peccado.
19 Efter vi nu hafve, käre bröder, frihet till att ingå uti det helga, genom Jesu blod;
Tendo pois, irmãos, ousadia para entrar no sanctuario, pelo sangue de Jesus,
20 Hvilken han oss beredt hafver till en ny och lefvande väg, genom förlåten, det är, genom sitt kött;
Pelo novo e vivo caminho que elle nos consagrou, pelo véu, isto é, pela sua carne,
21 Och hafvom en öfversta Prest öfver Guds hus;
E tendo um grande sacerdote sobre a casa de Deus,
22 Så låt oss framgå med ett sannskyldigt hjerta, uti en fullkomlig tro, bestänkte i hjertan ifrån ett ondt samvet, och tvagne om kroppen med rent vatten.
Cheguemo-nos com verdadeiro coração, em inteira certeza de fé; tendo os corações purificados da má consciencia, e o corpo lavado com agua limpa
23 Och låt oss hålla hoppsens bekännelse ovikliga; ty han är trofast, som det lofvat hafver.
Retenhamos firmes a confissão da nossa esperança; porque fiel é o que prometteu.
24 Och låt oss akta på oss inbördes, till att uppväcka till kärlek och goda gerningar;
E consideremo-nos uns aos outros, para nos estimularmos á caridade e boas obras:
25 Icke öfvergifvandes vår församling, såsom somlige för sed hafva; utan förmaner eder inbördes, och det dess mer, att I sen huru dagen nalkas.
Não deixando a nossa reunião, como é o costume de alguns, antes admoestando-nos uns aos outros; e tanto mais, quando virdes que se vae chegando aquelle dia.
26 Ty om vi sjelfviljande syndom, sedan vi förstått hafve sanningen, då står oss intet offer igen för synderna;
Porque, se peccarmos voluntariamente, depois de termos recebido o conhecimento da verdade, já não resta mais sacrificio pelos peccados,
27 Utan en förskräckelig domsens förbidelse, och eldsens nit, som motståndarena förtära skall.
Mas uma certa expectação horrivel de juizo, e ardor de fogo, que ha de devorar os adversarios.
28 Ho som bryter Mosi lag, han måste dö utan barmhertighet, efter tu eller tre vittne.
Quebrantando algum a lei de Moysés, morre sem misericordia, só pela palavra de duas ou tres testemunhas:
29 Huru mycket större näpst, menen I, förtjenar den som Guds Son förtrampar, och Testamentsens blod såsom orent aktar, genom hvilket han helgad är, och försmädar nådenes Anda?
De quanto maior castigo cuidaes vós será julgado digno aquelle que pisar o Filho de Deus, e tiver por profano o sangue do testamento, com que foi sanctificado, e fizer aggravo ao Espirito da graça?
30 Ty vi kännom den som sade: Hämnden är min; jag skall vedergällat, säger Herren; och åter: Herren skall döma sitt folk.
Porque bem conhecemos aquelle que disse: Minha é a vingança, eu darei a recompensa, diz o Senhor. E outra vez: O Senhor julgará o seu povo.
31 Det är gräseligit falla uti lefvandes Guds händer.
Horrenda coisa é cair nas mãos do Deus vivo.
32 Men kommer ihåg de framledna dagar, i hvilkom I upplyste voren, och stoden en stor törning i bedröfvelsen;
Lembrae-vos, porém, dos dias passados, em que, depois de serdes illuminados, supportastes grande combate de afflicções;
33 Endels, då I sjelfve, genom hädelse och bedröfvelse, ett vidunder vorden; och endels, då I sällskap haden med dem, som det så går.
Em parte fostes feitos espectaculo com vituperios e tribulações, e em parte fostes participantes com os que assim foram tratados.
34 Ty I hafven delaktige varit af de bedröfvelser, som af minom bojom gingo, och med fröjd lidit edra ägodelars försköfling, vetandes att I när eder sjelfva bättre och blifvande ägodelar hafven i himmelen.
Porque tambem vos compadecestes das minhas prisões, e com gozo permittistes o roubo dos vossos bens, sabendo que em vós mesmos tendes nos céus uma possessão melhor e permanente.
35 Så kaster icke nu bort edra tröst, som en stor lön hafver.
Não rejeiteis pois a vossa confiança, que tem grande remuneração de galardão.
36 Ty tålamodet är eder behof; på det I mågen göra Guds vilja, och få det som lofvadt är.
Porque necessitaes de paciencia, para que, depois de haverdes feito a vontade de Deus, possaes alcançar a promessa.
37 Ty ännu en liten tid, så kommer den som komma skall, och fördröjer icke.
Porque ainda um poucochinho, e o que ha de vir virá, e não tardará.
38 Men den rättfärdige skall lefva af tron; och hvilken sig undandrager, han skall icke behaga mine själ.
Mas o justo viverá da fé; e, se alguem se retirar, a minha alma não tem prazer n'elle.
39 Men vi ärom icke de, som oss undandrage till förtappelse; utan af dem som tro, och frälsa själena.
Nós, porém, não somos d'aquelles que se retiram para a perdição, mas d'aquelles que crêem para a conservação da alma