Hebreerbrevet 1

1 Fordom talade Gud ofta, och i mångahanda måtto, till fäderna, genom Propheterna;

nan duwo kwama tok ker kange tengwanib bebo ki nure kila-kila, ki dimen-kidimen nyi nob dukumeb.

2 På det yttersta i dessa dagar hafver han talat till oss genom Sonen; hvilken han satt hafver till arfvinga öfver all ting; genom hvilken han ock verldena gjort hafver; (aiōn g165)

la dam bwiyombowo ca tok ker nyi bwece wo yo nii kwali dike kom ko gwameu, wo fitace co fwel dor bilinereu. (aiōn g165)

3 Hvilken, efter han är hans härlighets sken, och hans väsendes rätta beläte, och bär all ting med sitt kraftiga ord, och hafver rensat våra synder genom sig sjelf, sitter han på majestätsens högra sido i höjdene;

co filang duktangka kwama ko cer kangka ceko kibi comen. co tan ki dikero gwam ki bi kerercer. bwiko wo ca nirum bwiran bereu, co ca yi ken kangko catiyer nii durtangka ko diiyeu.

4 Så mycket bättre vorden än Änglarne, som han för dem högre Namn ärft hafver.

nyo co ki lakano kutang-kutange dor bibei tomangero wucakkeu, na wo dendo ca kwaliteu la ciyeu katangi.

5 Ty till hvilken af Änglarna hafver han någon tid sagt: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig? Och åter: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?

la nyeu we mor bibei tomange wucakkeu kwama yimco wi, mo bi bwemi, duwen man yilam te'e fiye mo wiye? man yilam tee fiye co wiye, na co yilam bwe fiye ma wiye”?

6 Och åter, då han införer den förstfödda i verldena, säger han: Och alle Guds Änglar skola tillbedja honom.

kambo kwama bou ki nii kwaliu dor bitinere di la con toki, bi bei tomange wucakeu, gwam a wabco.

7 Men om Änglarna säger han: Han gör sina Änglar andar, och sina tjenare eldslåga.

dor bi bei tomange wucakeu, con toki coki yilakangum bi bei tomange wucakke nyo yilam yuwa tangbek, bro macinen hangen tiyeu yilambiyen kired.”

8 Men till Sonen: Gud, din stol varar ifrån evighet till evighet; dins rikes spira är en rättvis spira. (aiōn g165)

dor bwer con toki, kitile mweu, kwama na kwatti dirice. dang liyarek mweko dang bilengkered. cakcak. (aiōn g165)

9 Du hafver älskat rättfärdighetena, och hatat orättfärdighetena; derföre hafver Gud, din Gud smort dig med glädjens oljo, mer än dina medbröder.

mon cwii nagan bilengkered mon ko nangedo bwin. lan co. cokwama, kwama mwe cor mwen nunang fo werek wo la kaltimwero gwameu.”

10 Och du, Herre, grundade jordena af begynnelsen, och himlarna äro dina händers verk.

“ki kaba” teluwe, mo mwa fwel dor bi tinenre, dii koko nangen kani mwer.

11 De skola förgås; men du skall blifva, och de skola alle föråldras såsom ett kläde;

ci an dirangum, la mweu mon wi kwatti diiri, gwam ci an cirangum na kuler.

12 Och såsom en klädnad skall du förvandla dem, och de varda förvandlade; men du blifver densamme, och din år hafva ingen ända.

mwan kwayilonum, na yilan ciyaka bwiyek, ci an fulongum, mwei mon wi mo man ki fulonka. kwatti coti mwero mani a diti.

13 Men till hvilken af Änglarna hafver han någon tid sagt: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall?

lam we mor bi bei tomangeu. wucakeu, kwama yim co wi, yi fo kang ko catiyere mi, na yoken nob kiyeb mwebo tuwam na mweke”?

14 Äro de icke allesammans tjensteandar, utsände till tjenst för deras skull, som salighetena ärfva skola?

wentari kebo bi bei tomange wuca keu gwam yuwatangbeka, bro kwama tuwom ci tiyeu, ma nob kwalib nin nange ne?