Habackuk 2
1 Här står jag på mine vakt, och stiger på mitt fäste, och skådar och ser till hvad mig sagdt varder, och hvad jag svara skall honom, som mig straffar.
I will stand upon my watch, and station myself upon the tower, and will watch to see what he will say to me, and what I shall answer when I am reproved.
2 Men Herren svarar mig, och säger: Skrif synena, och måla henne uppå en taflo, att den der framom går, må det läsa ( nämliga alltså ):
And the LORD answered me, and said, Write the vision, and make it plain upon tablets, that he may run that readeth it.
3 Prophetian skall ju ännu fullkomnad varda i sinom tid, och skall på ändalyktene fri i ljuset komma, och icke fela; men om hon fördröjer, så förbida henne; hon kommer visserliga, och skall icke fördröja.
For the vision is yet for an appointed time, but at the end it shall speak, and not lie: though it may tarry, wait for it; because it will surely come, it will not tarry.
4 Hvilken deremot sträfvar, hans själ skall icke gå väl; ty den rättfärdige lefver af sine tro.
Behold, his soul who is lifted up is not upright in him: but the just shall live by his faith.
5 Men vin bedrager den stolta mannen, att han icke blifva kan; hvilken utvidgar sina själ såsom helvetet, och är lika som döden, den intet mättas kan; utan samkar till sig alla Hedningar, och församlar till sig all folk. (Sheol h7585)
Yea also, because he transgresseth by wine, he is a proud man, neither keepeth at home, who enlargeth his desire as hell, and is as death, and cannot be satisfied, but gathereth to him all nations, and heapeth to him all people: (Sheol h7585)
6 Hvad gäller? Desse allesamman skola göra ett ordspråk om honom, och ena sago och gåto, och säga: Ve den som sitt gods förmerar med annars mans gods (huru länge vill det vara?); och laddar mycken träck uppå sig.
Shall not all these take up a parable against him, and a taunting proverb against him, and say, Woe to him that increaseth that which is not his! how long? and to him that ladeth himself with thick clay!
7 O! huru hastigt skola de uppstå som dig bita, och uppvaka de som dig bortdrifva, och du måste varda dem till byte.
Shall they not rise suddenly that shall bite thee, and awake that shall oppress thee, and thou shalt be for booty to them?
8 Ty du hafver många Hedningar beröfvat; Så skola alla igenlefde af folken beröfva dig igen; för menniskors blods skull, och för den orätts skull, som i landena, och i stadenom, och uppå alla som deruti bo, bedrifven är.
Because thou hast laid waste many nations, all the remnant of the people shall lay thee waste; because of men’s blood, and for the violence of the land, of the city, and of all that dwell in it.
9 Ve den som girig är till sins hus värsta, på det han skall hafva sitt näste uppe i höjdene, att han skall undfly olycko.
Woe to him that coveteth an evil covetousness to his house, that he may set his nest on high, that he may be delivered from the power of evil!
10 Men ditt rådslag skall komma dino huse till skam; ty du hafver allt för mycket folk slagit, och syndat öfverdådeliga.
Thou gavest shameful counsel to thy house by cutting off many people, and hast sinned against thy soul.
11 Ty stenarna i murenom skola ropa och bjelkarna i tråssningene skola svara dem.
For the stone shall cry out of the wall, and the beam out of the timber shall answer it.
12 Ve den som bygger staden med blod, och tillreder staden med orätt.
Woe to him that buildeth a town with blood, and establisheth a city by iniquity!
13 Månn det icke ske af Herranom Zebaoth? Hvad folken dig arbetat hafva, det måste uppbrännas i eld, och der menniskorna trötte uppå vordne äro, det måste förtappadt varda.
Behold, is it not from the LORD of hosts that the people shall labour only for fire, and the people shall weary themselves for nothing?
14 Ty jorden skall tull varda af Herrans äros kunskap, lika som vattnet, som öfvertäcker hafvet.
For the earth shall be filled with the knowledge of the glory of the LORD, as the waters cover the sea.
15 Ve dig, som skänker uti för din nästa, och blandar din galla deruti, och gör en drucknan, på det du skall se hans blygd.
Woe to him that giveth his neighbour drink, that puttest thy bottle to him, and makest him drunk also, that thou mayest look on their nakedness!
16 Man skall ock mätta dig med skam för äro. Så drick du ock nu, att du må omkull ligga; ty kalken i Herrans högra hand skall omfatta dig, och du måste skamliga spy för dina härlighet.
Thou art filled with shame for glory: drink thou also, and let thy shame come upon thee: the cup of the LORD’S right hand shall be turned to thee, and utter shame shall be on thy glory.
17 Ty den orätt, uppå Libanon bedrifven, skall öfverfalla dig, och de förstörda djur skola förskräcka dig; för menniskors blods skull, och för den orätts skull, som i landena och i stadenom, och uppå alla de deruti bo, bedrifven är.
For the violence of Lebanon shall cover thee, and the spoil of beasts, which made them afraid, because of men’s blood, and for the violence of the land, of the city, and of all that dwell in it.
18 Hvad kan då belätet hjelpa, det dess mästare gjort hafver, och det falska gjutna belätet, der dess mästare förlät sig uppå, att han stumma afgudar gjorde?
What profiteth the graven image that its maker hath engraved it; the molten image, and a teacher of lies, that the maker of his work trusteth in it, to make dumb idols?
19 Ve honom, som säger till en stock: Vaka upp; och till stumma stenen: Statt upp. Huru skulle det kunna någon lära? Si, det är öfverdraget med guld och silfver, och der är ingen ande uti.
Woe to him that saith to the wood, Awake; to the dumb stone, Arise, it shall teach! Behold, it is laid over with gold and silver, and there is no breath at all within it.
20 Men Herren är i sitt helga tempel. Hela verlden vare tyst för honom.
But the LORD is in his holy temple: let all the earth keep silence before him.
