< 1 Mosebok 8 >

1 Då tänkte Gud på Noah, och på all djur, och på all fänad, som med honom i arkenom var, och lät komma väder på jordene, och vattnet minskades.
Pea naʻe manatu ʻae ʻOtua kia Noa, mo e meʻa moʻui kotoa pē, mo e fanga manu kotoa pē ʻaia naʻe ʻi he vaka mo ia: pea naʻe pule ʻe he ʻOtua ke ʻalu atu ʻae matangi ʻi he funga ʻo māmani, pea naʻe matuku ai ʻae ngaahi vai;
2 Och djupsens källor förstoppades, så ock himmelens fenster, och regnet af himmelen vardt stilladt.
Naʻe tāpuni foki ʻae ngaahi matavai ʻoe moana mo e ngaahi matavai ʻoe langi, pea naʻe taʻofi ʻae ʻuha mei he langi;
3 Och vattnet förlopp utaf jordene mer och mer, och vardt mindre, efter hundrade och femtio dagar.
Pea naʻe fakaʻaʻau ke matuku ʻae ngaahi vai mei māmani: pea ʻi he fakaʻosi ʻae ʻaho ʻe teau ma nimangofulu kuo siʻi ʻae ngaahi vai.
4 På sjuttonde dagenom i den sjunde månadenom blef arken ståndandes på de berg Ararat.
Pea naʻe toka ʻae vaka ʻi he ngaahi moʻunga ʻo ʻAlalate, ʻi hono fitu ʻoe māhina, ʻi he ʻaho ʻe hongofulu ma fitu ʻoe māhina.
5 Men vattnet förlopp framgent af, och vardt ju mindre, allt intill tionde månaden. På första dagenom i tionde månadenom syntes det öfversta på bergen.
Pea naʻe fakasiʻisiʻi maʻuaipē ʻae ngaahi vai ʻo aʻu ki hono hongofulu ʻoe [māhina]: naʻe ha hake ʻae tumutumu ʻoe ngaahi moʻunga ʻi hono hongofulu māhina, ʻi he ʻuluaki [ʻaho ]ʻoe māhina.
6 Efter fyratio dagar lät Noah fenstret upp på arkenom, som han gjort hade.
Pea ʻi he hili ange ʻae ʻaho ʻe fāngofulu, naʻe toʻo ʻe Noa ʻae matapā ʻoe vaka ʻaia naʻa ne ngaohi:
7 Och lät flyga en korp ut, och han flög bort åter och fram, till dess att vattnet aftorkades af jordene.
Pea naʻa ne tukuange ha leveni, ʻaia naʻe feʻaluʻaki, kaeʻoua ke matuʻu ʻae ngaahi vai mei he funga ʻo māmani.
8 Sedan lät han ena dufvo utflyga ifrå sig, på det han skulle försöka, om vattnet på jordene var förfallet.
Naʻa ne tukuange foki ha lupe meiate ia, ke vakai pe kuo matuku ʻae ngaahi vai mei he funga ʻoe kelekele;
9 Då dufvan fann icke hvar hon kunde hvila sin fot uppå, kom hon igen till honom i arken, ty vattnet var ännu på hela jordene. Så räckte han handena ut, och tog henne till sig in i arken.
Ka naʻe ʻikai ʻilo ʻe he lupe ha tuʻuʻanga ki hono ʻaofi vaʻe, pea naʻe foki ia kiate ia ki he vaka, he naʻe ʻi he funga ʻo māmani kotoa ʻae ngaahi vai: pea naʻe mafao atu ʻe ia hono nima, ʻo toʻo pea ʻomi ia kiate ia ki he vaka.
10 Och bidde ännu andra sju dagar, och lät än en tid flyga ut dufvona af arkenom.
Pea naʻe toe tatali ia ʻi he ʻaho ʻe fitu; pea ne toe tukuange ʻae lupe mei he vaka;
11 Hon kom till honom emot aftonen, och si, hon förde i sin mun ett afbrutet olivelöf. Så förnam Noah, att vattnet var förfallet på jordene.
Pea naʻe haʻu ʻae lupe kiate ia ʻi he efiafi; pea vakai, kuo ʻi hono ngutu ʻae lauʻi ʻolive kuo ne pakiʻi: pea toki ʻilo ai ʻe Noa kuo matuku ʻae ngaahi vai mei he māmani.
12 Men han töfvade ännu andra sju dagar, och lät så ena dufvo flyga ut, hvilken intet igen kom till honom.
Pea toe tatali ia ʻi he ʻaho ʻe fitu; pea tuku atu ai ʻae lupe; pea naʻe ʻikai toe foki mai ia kiate ia.
13 På första och sjettehundrade årena af Noahs ålder, på första dagenom i första månadenom, förtorkades vattnet på jordene. Då lät Noah taket upp på arkenom, och såg, att jorden var torr.
Pea ʻi he hoko ki hono onongeau ma taha taʻu, ʻi he ʻuluaki [māhina], ʻi he ʻuluaki [ʻaho ]ʻoe māhina, naʻe matuʻu ai ʻae ngaahi vai mei he fonua; pea naʻe hiki ʻe Noa ʻae ʻufiʻufi ʻoe vaka, ʻo sio, pea vakai, kuo mōmoa ʻae funga ʻoe kelekele.
14 Så vardt då jorden allstinges torr på sjunde och tjugonde dagenom i den andra månadenom.
Pea naʻe mōmoa ʻae fonua ʻi hono ua ʻoe māhina, ʻi hono uofulu ma fitu ʻoe ʻaho ʻoe māhina.
15 Då talade Gud till Noah och sade:
Pea naʻe folofola ʻae ʻOtua kia Noa, ʻo pehē,
16 Gack utur arkenom, du och din hustru, dine söner och dina söners hustrur med dig.
“ʻAlu atu mei he vaka, ʻa koe, mo ho uaifi, mo ho ngaahi foha, mo e ngaahi uaifi ʻo ho ngaahi foha mo koe.
17 Allahanda djur, som när dig äro, utaf hvarjo och eno kötte, både i foglar och fänad, och det som på jordene kräker, det gånge ut med dig. Och förkofrer eder uppå jordene, och varer fruktsamme, och föröker eder på jordene.
Omi mo koe ʻae ngaahi meʻa moʻui kotoa pē ʻoku ʻiate koe, ʻi he kakano kotoa pē, mo e fanga manupuna, mo e fanga manu, pea mo e meʻa totolo kotoa pē ʻoku ngaolo ʻi he fonua; koeʻuhi kenau fanafanau ʻo lahi ʻi he fonua pea tupu, pea fakatokolahi ʻi māmani.”
18 Så gick Noah ut med sina söner, och med sine hustru, och sina söners hustrur.
Pea naʻe ʻalu atu ʻa Noa, mo hono ngaahi foha, mo hono uaifi, mo e ngaahi uaifi ʻo hono ngaahi foha mo ia:
19 Dertill allahanda djur, allahanda krypande, allahanda foglar, och allt det som på jordene kräker, det gick utur arkenom, och hvart och ett till sitt slag.
Naʻe ʻalu atu mei he vaka, ʻi honau faʻahinga, ʻae fanga manu kotoa pē, mo e ngaahi meʻa totolo kotoa pē, mo e fanga manupuna kotoa pē, mo ia kotoa pē ʻoku totolo ʻi he fonua.
20 Och Noah byggde Herranom ett altare, och tog utaf allahanda ren fänad, och utaf allahanda rena foglar, och offrade brännoffer på altaret.
Pea naʻe fokotuʻu ʻe Noa ha ʻesifeilaulau kia Sihova; pea naʻa ne toʻo mei he fanga manu maʻa kotoa pē, pea mei he fanga manupuna naʻe maʻa, pea ʻohake ai ʻae ngaahi feilaulau tutu ʻi he ʻesifeilaulau.
21 Och Herren luktade en söt lukt, och sade i sitt hjerta: Ingalunda skall jag mer härefter förbanna jordena för menniskones skull, förty menniskones hjertas uppsåt är ondt allt ifrå ungdomen. Och skall jag nu icke mer härefter slå allt det som lefvandes är, såsom jag gjort hafver.
Pea naʻe nanamu ʻa Sihova ki hono ngangatu lelei, pea naʻe pehē ʻe Sihova ʻi hono finangalo, “ʻE ʻikai te u toe fakamalaʻiaʻi ʻae fonua koeʻuhi ko e tangata; he ʻoku kovi ʻae ngaōʻi ʻoe loto ʻoe tangata mei heʻene kei siʻi; pea ʻe ʻikai te u toe taaʻi ʻae ngaahi meʻa moʻui kotoa pē ʻo hangē ko ia kuo u fai.
22 Så länge jorden står, skall icke återvända sående och uppskärande, köld och hette, sommar och vinter, dag och natt.
Lolotonga ʻae tuʻu ʻa māmani, ʻe ʻikai tuku ʻae tō taʻu mo e ututaʻu, mo e momoko mo e pupuha, mo e faʻahitaʻu mafana mo e faʻahitaʻu momoko, mo e ʻaho mo e pō.”

< 1 Mosebok 8 >

A Dove is Sent Forth from the Ark
A Dove is Sent Forth from the Ark