1 Mosebok 8
1 Då tänkte Gud på Noah, och på all djur, och på all fänad, som med honom i arkenom var, och lät komma väder på jordene, och vattnet minskades.
God considered Noah, all the wild animals, and all the livestock that were with him in the ark. God made a wind blow over the earth, and the waters started going down.
2 Och djupsens källor förstoppades, så ock himmelens fenster, och regnet af himmelen vardt stilladt.
The fountains of the deep and the windows of heaven were closed, and it stopped raining.
3 Och vattnet förlopp utaf jordene mer och mer, och vardt mindre, efter hundrade och femtio dagar.
The flood waters went down slowly from the earth, and after the end of a hundred and fifty days the waters had gone down.
4 På sjuttonde dagenom i den sjunde månadenom blef arken ståndandes på de berg Ararat.
The ark came to rest in the seventh month, on the seventeenth day of the month, upon the mountains of Ararat.
5 Men vattnet förlopp framgent af, och vardt ju mindre, allt intill tionde månaden. På första dagenom i tionde månadenom syntes det öfversta på bergen.
The waters continued to go down until the tenth month. On the first day of the month, the tops of the mountains appeared.
6 Efter fyratio dagar lät Noah fenstret upp på arkenom, som han gjort hade.
It came about after forty days that Noah opened the window of the ark which he had made.
7 Och lät flyga en korp ut, och han flög bort åter och fram, till dess att vattnet aftorkades af jordene.
He sent out a raven and it flew back and forth until the waters were dried up from the earth.
8 Sedan lät han ena dufvo utflyga ifrå sig, på det han skulle försöka, om vattnet på jordene var förfallet.
Then he sent out a dove to see if the waters had gone down from the surface of the earth,
9 Då dufvan fann icke hvar hon kunde hvila sin fot uppå, kom hon igen till honom i arken, ty vattnet var ännu på hela jordene. Så räckte han handena ut, och tog henne till sig in i arken.
but the dove found no place to rest her foot, and she returned to him in the ark, for the waters were still covering the whole earth. He reached out with his hand, and took and brought her into the ark with him.
10 Och bidde ännu andra sju dagar, och lät än en tid flyga ut dufvona af arkenom.
He waited another seven days and again he sent out the dove from the ark.
11 Hon kom till honom emot aftonen, och si, hon förde i sin mun ett afbrutet olivelöf. Så förnam Noah, att vattnet var förfallet på jordene.
The dove returned to him in the evening. Look! In her mouth was a freshly plucked olive leaf. So Noah knew that the waters had gone down from the earth.
12 Men han töfvade ännu andra sju dagar, och lät så ena dufvo flyga ut, hvilken intet igen kom till honom.
He waited another seven days, and sent out the dove again. She did not return again to him.
13 På första och sjettehundrade årena af Noahs ålder, på första dagenom i första månadenom, förtorkades vattnet på jordene. Då lät Noah taket upp på arkenom, och såg, att jorden var torr.
It came about in the six hundred and first year, in the first month, on the first day of the month, that the waters were dried up from off the earth. Noah removed the covering of the ark, looked out, and saw that, behold, the surface of the ground was dry.
14 Så vardt då jorden allstinges torr på sjunde och tjugonde dagenom i den andra månadenom.
In the second month, on the twenty-seventh day of the month, the earth was dry.
15 Då talade Gud till Noah och sade:
God said to Noah,
16 Gack utur arkenom, du och din hustru, dine söner och dina söners hustrur med dig.
“Go out of the ark, you, your wife, your sons, and your sons' wives with you.
17 Allahanda djur, som när dig äro, utaf hvarjo och eno kötte, både i foglar och fänad, och det som på jordene kräker, det gånge ut med dig. Och förkofrer eder uppå jordene, och varer fruktsamme, och föröker eder på jordene.
Take out with you every living creature of all flesh that is with you—the birds, the animals, and every creeping thing that creeps upon the earth—so that they may grow unto very large numbers of living creatures throughout the earth, be fruitful, and multiply upon the earth.”
18 Så gick Noah ut med sina söner, och med sine hustru, och sina söners hustrur.
So Noah went out with his sons, his wife, and his sons' wives with him.
19 Dertill allahanda djur, allahanda krypande, allahanda foglar, och allt det som på jordene kräker, det gick utur arkenom, och hvart och ett till sitt slag.
Every living creature, every creeping thing, and every bird, everything that moves on the earth, according to their families, left the ark.
20 Och Noah byggde Herranom ett altare, och tog utaf allahanda ren fänad, och utaf allahanda rena foglar, och offrade brännoffer på altaret.
Noah built an altar to Yahweh. He took some of the clean animals and some of the clean birds, and offered burnt offerings on the altar.
21 Och Herren luktade en söt lukt, och sade i sitt hjerta: Ingalunda skall jag mer härefter förbanna jordena för menniskones skull, förty menniskones hjertas uppsåt är ondt allt ifrå ungdomen. Och skall jag nu icke mer härefter slå allt det som lefvandes är, såsom jag gjort hafver.
Yahweh smelled the pleasing aroma and said in his heart, “I will not again curse the ground because of mankind, even though the intentions of their hearts is evil from childhood. Nor will I again destroy everything living, as I have done.
22 Så länge jorden står, skall icke återvända sående och uppskärande, köld och hette, sommar och vinter, dag och natt.
While the earth remains, seed time and harvest, cold and heat, summer and winter, and day and night will not cease.”
A Dove is Sent Forth from the Ark
