1 Mosebok 8
1 Då tänkte Gud på Noah, och på all djur, och på all fänad, som med honom i arkenom var, och lät komma väder på jordene, och vattnet minskades.
But God remembered Noah and all the animals and livestock that were with him in the ark. And God sent a wind over the earth, and the waters began to subside.
2 Och djupsens källor förstoppades, så ock himmelens fenster, och regnet af himmelen vardt stilladt.
The springs of the deep and the floodgates of the heavens were closed, and the rain from the sky was restrained.
3 Och vattnet förlopp utaf jordene mer och mer, och vardt mindre, efter hundrade och femtio dagar.
The waters receded steadily from the earth, and after 150 days the waters had gone down.
4 På sjuttonde dagenom i den sjunde månadenom blef arken ståndandes på de berg Ararat.
On the seventeenth day of the seventh month, the ark came to rest on the mountains of Ararat.
5 Men vattnet förlopp framgent af, och vardt ju mindre, allt intill tionde månaden. På första dagenom i tionde månadenom syntes det öfversta på bergen.
And the waters continued to recede until the tenth month, and on the first day of the tenth month the tops of the mountains became visible.
6 Efter fyratio dagar lät Noah fenstret upp på arkenom, som han gjort hade.
After forty days Noah opened the window he had made in the ark
7 Och lät flyga en korp ut, och han flög bort åter och fram, till dess att vattnet aftorkades af jordene.
and sent out a raven. It kept flying back and forth until the waters had dried up from the earth.
8 Sedan lät han ena dufvo utflyga ifrå sig, på det han skulle försöka, om vattnet på jordene var förfallet.
Then Noah sent out a dove to see if the waters had receded from the surface of the ground.
9 Då dufvan fann icke hvar hon kunde hvila sin fot uppå, kom hon igen till honom i arken, ty vattnet var ännu på hela jordene. Så räckte han handena ut, och tog henne till sig in i arken.
But the dove found no place to rest her foot, and she returned to him in the ark, because the waters were still covering the surface of all the earth. So he reached out his hand and brought her back inside the ark.
10 Och bidde ännu andra sju dagar, och lät än en tid flyga ut dufvona af arkenom.
Noah waited seven more days and again sent out the dove from the ark.
11 Hon kom till honom emot aftonen, och si, hon förde i sin mun ett afbrutet olivelöf. Så förnam Noah, att vattnet var förfallet på jordene.
And behold, the dove returned to him in the evening with a freshly plucked olive leaf in her beak. So Noah knew that the waters had receded from the earth.
12 Men han töfvade ännu andra sju dagar, och lät så ena dufvo flyga ut, hvilken intet igen kom till honom.
And Noah waited seven more days and sent out the dove again, but this time she did not return to him.
13 På första och sjettehundrade årena af Noahs ålder, på första dagenom i första månadenom, förtorkades vattnet på jordene. Då lät Noah taket upp på arkenom, och såg, att jorden var torr.
In Noah’s six hundred and first year, on the first day of the first month, the waters had dried up from the earth. So Noah removed the covering from the ark and saw that the surface of the ground was dry.
14 Så vardt då jorden allstinges torr på sjunde och tjugonde dagenom i den andra månadenom.
By the twenty-seventh day of the second month, the earth was fully dry.
15 Då talade Gud till Noah och sade:
Then God said to Noah,
16 Gack utur arkenom, du och din hustru, dine söner och dina söners hustrur med dig.
“Come out of the ark, you and your wife, along with your sons and their wives.
17 Allahanda djur, som när dig äro, utaf hvarjo och eno kötte, både i foglar och fänad, och det som på jordene kräker, det gånge ut med dig. Och förkofrer eder uppå jordene, och varer fruktsamme, och föröker eder på jordene.
Bring out all the living creatures that are with you—birds, livestock, and everything that crawls upon the ground—so that they can spread out over the earth and be fruitful and multiply upon it.”
18 Så gick Noah ut med sina söner, och med sine hustru, och sina söners hustrur.
So Noah came out, along with his sons and his wife and his sons’ wives.
19 Dertill allahanda djur, allahanda krypande, allahanda foglar, och allt det som på jordene kräker, det gick utur arkenom, och hvart och ett till sitt slag.
Every living creature, every creeping thing, and every bird—everything that moves upon the earth—came out of the ark, kind by kind.
20 Och Noah byggde Herranom ett altare, och tog utaf allahanda ren fänad, och utaf allahanda rena foglar, och offrade brännoffer på altaret.
Then Noah built an altar to the LORD. And taking from every kind of clean animal and clean bird, he offered burnt offerings on the altar.
21 Och Herren luktade en söt lukt, och sade i sitt hjerta: Ingalunda skall jag mer härefter förbanna jordena för menniskones skull, förty menniskones hjertas uppsåt är ondt allt ifrå ungdomen. Och skall jag nu icke mer härefter slå allt det som lefvandes är, såsom jag gjort hafver.
When the LORD smelled the pleasing aroma, He said in His heart, “Never again will I curse the ground because of man, even though every inclination of his heart is evil from his youth. And never again will I destroy all living creatures as I have done.
22 Så länge jorden står, skall icke återvända sående och uppskärande, köld och hette, sommar och vinter, dag och natt.
As long as the earth endures, seedtime and harvest, cold and heat, summer and winter, day and night shall never cease.”
A Dove is Sent Forth from the Ark
