1 Mosebok 49
1 Och Jacob kallade sina söner, och sade: Församler eder, att jag må förkunna eder, hvad eder skall hända i den yttersta tiden.
KAHEA aku la o Iakoba i kana mau keikikane, i aku la, E houluulu mai ia oukou iho i hai aku ai au ia oukou i na mea e hiki mai ana io oukou la i na la mahope.
2 Kommer tillhopa, och hörer till, I Jacobs barn; hörer edar fader Israel.
E houluulu mai ia oukou iho, e lohe, e na keiki a Iakoba; e hoolohe mai ia Iseraela i ko oukou makuakane.
3 Ruben min förste son, du äst min kraft, och min första magt, den öfverste i offret, och den öfverste i riket.
E Reubena e, o oe no ka'u hiapo, o ko'u ikaika, a me ka hoomaka ana o ka ui o'u; ke kela ana i ka hanohano, ke kela ana i ka mana:
4 Han utlöper med hast som vatten: Du skall icke vara den öfverste; ty du hafver uppstigit i dins faders lägre, och der hafver du med det uppstigandet besmittat mina säng.
He hu wale me he wai la, aole oe e kela aku, no ka mea, pii aku la oe i ka moe o kou makuakane: alaila oe i hoohaumia iho ai: pii aka la ia i kuu wahi moe.
5 De bröder Simeon och Levi, de hafva handlat orättfärdiga med deras mordvapen.
O Simeona laua o Levi, he mau hoahanau laua: aia na mea hoomainoino ma ko laua hoolimalima.
6 Min själ komme icke i deras råd, och min härlighet vare icke i deras förbund; förty uti deras vrede hafva de dödat mannen, och uti deras öfverdådighet hafva de förderfvat oxan.
Ma ko laua wahi ohumu aole e hele aku kuu uhane, ma ko laua halawai aole e hui pu ia'ku ko'u naui: no ka mea, no ko laua inaina pepehi iho la laua i ke kanaka, a no ko laua makemake oki iho la laua i ke olona wawae o ka bipi.
7 Förbannad vare deras vrede, att hon så styf är, och deras grymhet, att hon så hård är: Jag skall skingra dem i Jacob, och förströ dem i Israel.
E hoinoia ka laua inaina, no ka mea, he ino ia, a me ko laua huhu, no ka mea, he koikoi ia: e mahelehele au ia laua iloko o ka Iakoba, a e hoopuehu au in laua iloko o ka Iseraela.
8 Juda, du äret, dig skola dine bröder lofva, din hand skall vara dina fiender på halsen; för dig skola dins faders barn buga sig.
E Iuda e, o oe ka mea a na hoahanau ou e hoomaikai ai: o kou lima, aia no ia ma ka a-i o kou poe enemi; e kulou iho hoi na keiki a kou makuakane imua on.
9 Juda är ett ungt lejon, du äst högt kommen, min son, genom stor seger: Han hafver nederböjt sig, och lägrat sig som ett lejon, och som en lejinna. Ho törs sätta sig upp emot honom?
He keiki a ka liona o Iuda, ua pii ae oe, e kuu keiki, mai ke pio ae: kukuli iho la ia, a moe iho la me he liona kane la, a me ka liona wahine; nawai ia e hoala ae?
10 Spiran skall icke varda tagen ifrån Juda, ej heller en mästare ifrå hans fötter, tilldess Hjelten kommer; och honom skola folken tillfalla.
Aole e lilo aku ke kookeo alii mai o Iuda aku, aole hoi ka mea webewehe kanawai maiwaena aku o kona mau wawae, a hiki mai ai o Silo; a ia ia ke akoakoa ana ae o na kanaka.
11 Han varder bindandes sin fåla vid vinträt, och sine åsninnos son vid den ädla vinqvisten. Han skall två sin kläder i vin, och sin mantel i vinbärs blod.
E hikii ana i kana keikihoki i ke kumuwaina, a me ke keiki a ka hokiwahine i ke kumuwaina maikai, holoi iho la ia i kona kapa i ka waina, a me kona aahu i ke koko o ka huawaina.
12 Hans ögon äro rödaktigare än vin, och hans tänder äro hvitare än mjölk.
E ulaula kona mau maka i ka waina, e keokeo hoi kona mau niho i ka waiu.
13 Sebulon skall bo vid hafshamnena, och vid skepphamnena, och sträcka sig intill Sidon.
E noho auanei o Zebuluna ma ke kahakai; oia no ke kahakai no na moku; a e hiki aku kona palena i Sidona.
14 Isaschar skall vara en benåsne, och lägra sig emellan gränsorna.
He hoki ikaika no o Isakara e moe ana mawaena o na halemalumalu:
15 Och han såg rolighetena, att hon är god, och landet, att det är lustigt, och böjde sina härdar till att bära, och är vorden en skattskyldig tjenare.
Ike iho la ia i ka maha he maikai ia, a i ka aina he oluolu ia, kulon iho la ia i kona hokua i ka ukana, a lilo iho la ia i kauwn e auhauia'i.
16 Dan skall varda en domare ibland sitt folk, såsom ett annat slägte i Israel.
E hooponopono o Dana i kona hanauna a kanaka, e like me kekahi o na ohana o Iseraela.
17 Dan skall varda en orm på vägenom, och en huggorm på stigenom, och bita hästen i foten, att den derpå rider, skall till rygga falla.
He nahesa o Dana ma kapa alanui, he moolele ma ke ala; nana e nahu aku na kuekuewawae o ka lio, a e haule hope iho ka mea e hooholo ana ia ia.
18 Herre, jag väntar efter dina helso.
Ua kali au i kou hoola ana, e Iehova.
19 Gud, väpnad, skall föra hären, och åter igen föran.
O Gada, e lanakila mai ka poe kaua maluna ona, aka, e lanakila aku oia ma ka hope.
20 Af Asser kommer hans feta bröd, och han skall gifva Konungenom kräselig mat.
Mai Asera mai kana ai momona, a e haawi aku ia i na mea ono na na'lii.
21 Naphthali är en snar hjort, och gifver kosteligit tal.
O Napetali, he diawahine ia i kalaia'ku; ke hua mai nei ia i na huaolelo maikai.
22 Joseph skall tillväxa; han skall tillväxa likavisst som vid en källo: Döttrarna träda fram uti regementet.
He lala hua o Iosepa, he lala hua ma ka punawai: ke kolo ae nei na lala ona maluna o ka pa.
23 Och ändock skyttarne voro honom förbittrade, trätte med honom, och hatade honom:
Ua hooeha nui mai, a ua pana mai hoi na mea pana ia ia, a ua inaina mai lakou ia ia.
24 Så är dock hans båge blifven fast, och hans händers armar äro förmannade, genom dess mägtiges händer i Jacob: Af honom äro komne herdar, stenar i Israel.
Aka, ua mau no kona kakaka i ka ikaika, a ua hooikaikaia kona mau lima e na lima o ka Mea mana o Iakoba; (nolaila mai ke kahuhipa, ka pohaku no Iseraela; )
25 Ifrå dins faders Gud är dig kommen hjelp, och af den Allsmägtiga äst du välsignad med välsignelse ofvan efter af himlenom; med välsignelse af djupet, som under ligger; med välsignelse på bröst och qved.
E ke Akua o kou makua, nana oe e kokua mai; e ka Mea mana loa hoi, nana oe e hoomaikai mai i na mea maikai o ka lani iluna, a o ka hohonu ilalo, i na mea maikai o ka u, a o ka opu.
26 Den välsignelse, som dinom fader och minom föräldrom lofvad är, går mägteliga efter deras önskan, som höge äro i verldene. Utaf Joseph skola hufvuden varda, och de öfverste Nazareer ibland sina bröder.
Ua oi aku ka hoomaikai ana o kou makuakane maluna o na hoomaikai ana o na mauna mau, a hiki aku hoi i na mokuna o na puu kahiko loa: maluna no auanei ia o ke poo o Iosepa, a maluna hoi o ka piko o ke poo o ka mea i hookaawaleia ae mai koua poe hanauna aku.
27 BenJamin är en glupande ulf. Om morgonen skall han äta rof, men om aftonen skall han utskifta rofvet.
E haehae o Beniamina me he iliohae la, i ke kakahiaka e ai iho ia i ke pio, a i ke ahiahi e puunaue ia i ka waiwai pio.
28 Desse alle äro de tolf Israels slägter, och det är det, som deras fader hafver talat med dem, då han välsignade dem, hvar med sin besynnerliga välsignelse.
O keia poe a pau, o ka poe ohana ia a Iseraela he umikumamalua: a oia ka mea a ko lakou makuakane i olelo mai ai ia lakou, a i hoomaikai mai ai ia lakou; i kela kanaka keia kanaka e like me ka hoomaikai ana, ana i hoomaikai mai ai ia lakou.
29 Och han böd dem, och sade till dem: Jag skall samkas till mitt folk; begrafver mig när mina fäder, i den kulone på Ephrons Hetheens åker.
Kauoha aku la oia ia lakou, i aku la, E huipu ana au me ko'u poe makua: e kanu pu hoi oukou la'u me na makua o'u ma ke ana maloko o ke kula o Eperona, no ka Heta,
30 I den dubbelkulone, som ligger emot Mamre i Canaans lande, hvilka Abraham köpte till en arfgrift med åkrenom af Ephron den Hetheen.
Ma ke ana iloko o ke kula ma Makepela, ma ke alo o Mamere, ma ka aina o Kanaana, o ke kula a Aberahama i kuai ai me Eperona, no ka Heta, i wahi ilina kupapau nona.
31 Der hafva de begrafvit Abraham och Sara hans hustru: Der hafva de ock begrafvit Isaac och Rebecka hans hustru: Der hafver jag ock begrafvit Lea;
Malaila lakou i kanu ai ia Aberahama, a me kana wahine me Sara, a malaila lakou i kanu ai ia Isaaka a me kana wahine mo Rebeka, a malaila hoi au i kanu ai ia Lea.
32 I den åkrenom och de kulone, som af Heths barnom köpt är.
Ua kuaiia ke kula, a me ke ana iloko me na mamo a Heta.
33 Och när Jacob hade lyktat buden till sin barn, lade han sina fötter samman på sängene, led af, och vardt samkad till sitt folk.
A pau ka Iakoba kauoha ana i kana poe keiki, opili ae la ia i kona mau wawae maluna o kahi moe, kaili aku la ke aho, a huipu ia iho la ia me kona poe makua.
