1 Mosebok 47
1 Då kom Joseph och förkunnade det Pharao, och sade: Min fader och mine bröder, deras får och fä, och hvad de hafva, är kommet utu Canaans lande; och si, de äro i det landet Gosen.
Yüsüp Pirǝwnning ⱪexiƣa kelip: — Atam bilǝn ⱪerindaxlirim ⱪoy-kaliliri, xundaⱪla ⱨǝmmǝ mal-mülüklirini billǝ elip Ⱪanaan zeminidin kǝldi. Mana, ular ⱨazir Goxǝn yurtiƣa qüxti, dǝp hǝwǝr berip,
2 Och han tog fem fina bröder och ställde dem för Pharao.
ⱪerindaxlirining iqidin bǝxǝylǝnni elip, Pirǝwnning aldiƣa ⱨazir ⱪildi.
3 Då sade Pharao till hans bröder: Hvad är edar handel? De svarade: Dine tjenare äro herdar, vi och våre fäder.
Pirǝwn uning ⱪerindaxliridin: — Nemǝ oⱪitinglar bar, dǝp soriwidi, ular Pirǝwngǝ jawab berip: — Kǝminiliri ata-bowilirimizƣa ohxax mal baⱪⱪuqilarmiz, — dedi.
4 Och sade ytterligare till Pharao: Vi äre komne till att bor med eder i landena; ty dine tjenare hafva ingen bet till deras boskap, så hårdt tvingar den hårde tiden Canaans land: Så gör väl, och låt dina tjenare bo i det landet Gosen.
Andin ular Pirǝwngǝ iltimas ⱪilip: — Ⱪanaan zeminida ⱪattiⱪ ⱪǝⱨǝtqilik bolƣaqⱪa, kǝminilirining ⱪoylirimizni baⱪidiƣanƣa yaylaⱪmu yoⱪ; xunga bu zeminda musapir bolup turuxⱪa kǝlduⱪ; janabliridin tǝlǝp ⱪilimizki, kǝminilirining Goxǝn yurtida turuxiƣa ijazǝt bǝrgǝyla, — dedi.
5 Pharao sade till Joseph: Det är din fader, och det äro dine bröder, de äro komne till dig.
Pirǝwn Yüsüpkǝ: — Atang wǝ ⱪerindaxliring ⱪexingƣa kǝldi;
6 Egypti land står dig öppet; låt dem bo på bästa platsen i landena, att de må bo i det landet Gosen. Och om du vetst några män ibland dem, som dogse äro, så sätt dem öfver min boskap.
mana Misir zemini sening aldingda turuptu; atang wǝ ⱪerindaxliringni zeminning ǝng esil yeridǝ olturƣuzƣin; ular Goxǝn yurtida makan ⱪilsun. Xuningdǝk, ǝgǝr sǝn ularning iqidiki ⱪabil kixilǝrni bilsǝng, bularni mening qarpaylirimƣa nazarǝtqi ⱪilƣin, — dedi.
7 Joseph hade ock sin fader Jacob in, och ställde honom för Pharao: Och Jacob välsignade Pharao.
Keyin, Yüsüp atisi Yaⱪupni elip, Pirǝwnning aldiƣa ⱨazir ⱪildi; Yaⱪup Pirǝwngǝ bǝht-bǝrikǝt tilidi.
8 Men Pharao frågade Jacob: Huru gammal äst du:
Andin Pirǝwn Yaⱪuptin: — Ɵmrüngning yil-künliri nǝqqigǝ yǝtti? — dǝp soridi.
9 Jacob sade: Mins eländes tid är hundrade och tretio år; liten och onder är min eländes tid, och räcker intet till mina fäders eländes tid.
Yaⱪup Pirǝwngǝ jawab berip: — Musapirliⱪ sǝpirimning künliri bir yüz ottuz yilƣa yǝtti; ɵmrümning künliri az ⱨǝm japa-muxǝⱪⱪǝtlik bolup, ata-bowilirimning musapirliⱪ ɵmür sǝpirining künlirigǝ tehi yǝtmidi, — dedi.
10 Och Jacob välsignade Pharao, och gick ut ifrå honom.
Xuning bilǝn Yaⱪup Pirǝwngǝ bǝht-bǝrikǝt tilǝp, aldidin qiⱪip kǝtti.
11 Men Joseph skaffade sinom fader och sina bröder boning, och gaf dem en besittning i Egypti lande, på bästa platsen i landena, nemliga i det landet Rameses, såsom Pharao budit hade.
Xuning bilǝn Yüsüp atisi bilǝn ⱪerindaxlirini Misir zeminida olturaⱪlaxturup ⱪoydi; Pirǝwnning buyruƣinidǝk ularƣa zeminning ǝng esil yeridin, yǝni Ramsǝs degǝn yurttin tǝwǝlik bǝrdi.
12 Och han försörjde sin fader och sina bröder, och hela sins faders hus, hvarjom och enom sin del bröd, allt ifrå de gamla intill de unga barn.
Yüsüp atisi, ⱪerindaxliri, xundaⱪla atisining ⱨǝmmǝ ɵydikilirini bala-qaⱪilirining sanliriƣa ⱪarap axliⱪ bilǝn tǝminlǝp baⱪti.
13 Men i all land var intet bröd; ty att den dyre tiden var ganska svår, så att Egypten och Canaans land svolte för den dyra tidens skull.
Əmma aqarqiliⱪ ⱪattiⱪ eƣir bolƣaqⱪa, zeminning ⱨeq yeridǝ ozuⱪ-tülük tepilmidi; Misir zemini bilǝn Ⱪanaan zemini aqarqiliⱪtin haraplixip kǝtti.
14 Och Joseph samkade alla de penningar tillhopa, som funnos i Egypten och Canaan, för mälning, som de köpte; och han lät alla penningarna komma i Pharaos hus.
Yüsüp axliⱪ setip Misir zemini bilǝn Ⱪanaan zeminidiki barliⱪ pulni yiƣiwaldi. Andin Yüsüp bu pulni Pirǝwnning ordisiƣa yǝtküzüp bǝrdi.
15 Då nu penningarne fattades i Egypti land och Canaan, kommo alle Egyptier till Joseph, och sade: Skaffa oss bröd; hvi låter du oss dö för dig, derföre att vi hafve inga penningar?
Əmma Misir zemini bilǝn Ⱪanaan zeminidiki Pul tügǝp kǝtkǝndǝ misirliⱪlarning ⱨǝmmisi Yüsüpning aldiƣa kelip: — Bizgǝ nan bǝrgǝyla! Pul tügǝp kǝtkini üqün silining aldilirida ɵlimizmu? — dedi.
16 Joseph sade: Skaffer hit edar boskap, så vill jag gifva eder för boskapen, medan I ären utan penningar.
Yüsüp jawabǝn: — Pulunglar ⱪalmiƣan bolsa, qarpayliringlarni elip kelip bǝrsǝnglar, mǝn malliringlariƣa ozuⱪ-tülük tegixip berimǝn, — dedi.
17 Då hade de deras boskap till Joseph, och han gaf dem bröd för deras hästar, får, fä och åsnar: Så födde han dem det året med bröd för all deras boskap.
Buning bilǝn ular qarpaylirini Yüsüpning ⱪexiƣa elip kǝlgili turdi; Yüsüp ularning atliri, ⱪoy padiliri, kala padiliri wǝ exǝklirining orniƣa ozuⱪ-tülük bǝrdi; xu yili mallirining orniƣa ularƣa ozuⱪ-tülük berip baⱪti.
18 Då året var omlidet, kommo de till honom på andra året, och sade till honom: Vi vilje icke döljat för vår herra, att icke allena penningarne, utan ock all vår boskap är borto när vår herra, och är intet mer qvart för vår herra, utan allena vår kropp och åker.
U yil ayaƣlixip, ular ikkinqi yili uning ⱪexiƣa kelip uningƣa: — Biz hojimizdin ⱨeqnemini yoxurmaymiz; pulimiz tügidi, qarpay mal padilirimiz bolsa hojimizning ilkidǝ, hojimizning aldida tǝnlirimiz bilǝn yerimizdin baxⱪa ⱨeqnǝrsǝ ⱪalmidi.
19 Hvi låter du både oss och vår åker dö? Tag oss till dig, och vårt land, för bröd, att vi och vårt land måge vara Pharaos egne; gif oss säd, att vi må lefva och icke åkren icke förlägges.
Nemixⱪa kɵz aldilirida biz ⱨǝm yerimizmu ɵlüp kǝtsun? Əmdi sili ɵzimiz wǝ yerimizni ozuⱪ-tülükkǝ tegixip eliwalƣayla; ɵzimiz wǝ yerimiz Pirǝwnning bolup, uningƣa ⱪul bolayli. Biz ɵlüp kǝtmǝy, tirik turuximiz, yerimizmu wǝyran bolmasliⱪi üqün bizgǝ uruⱪ-tülük bǝrgǝyla, dedi.
20 Så tog Joseph hela Egypti land in till Pharao; ty de Egyptier sålde hvar sin åker; ty den hårde tiden var allt för stark öfver dem. Och vardt så landet Pharaos eget,
Bu tǝriⱪidǝ Yüsüp Misirning pütkül terilƣu yerini Pirǝwn üqün setiwaldi; qünki aqarqiliⱪ ⱪattiⱪ bolƣaqⱪa, misirliⱪlarning ⱨǝrbiri ɵz etizini setip bǝrdi. Xuning bilǝn yǝr-zemin Pirǝwnning bolup ⱪaldi.
21 Med folket, som i hans städer ut och ingick, ifrå den ena ändan i Egypten intill den andra.
Yüsüp hǝlⱪni Misirning bu qetidin yǝnǝ bir qetigiqǝ ⱨǝrⱪaysi xǝⱨǝrlǝrgǝ kɵqürdi.
22 Undantagen Presternas åker, den tog han icke in; ty det var förskickadt af Pharao till Presterna, att de äta skulle det dem benämndt var, det han dem gaf; derföre behöfde de icke sälja sina åkrar.
Pǝⱪǝt kaⱨinlarning yerini u almidi; qünki kaⱨinlarƣa Pirǝwn tǝripidin alaⱨidǝ tǝminat berilgǝqkǝ, ular Pirǝwn tǝripidin tǝminlǝngǝn ülüxini yǝp, ɵz yǝrlirini satmiƣanidi.
23 Då sade Joseph till folket: Si, jag hafver i dag intagit eder och edar åker till Pharao: Si, der hafven I säd, och sår åkren.
Yüsüp hǝlⱪⱪǝ: — Mana, mǝn bügün ɵzünglar bilǝn yǝrliringlarni Pirǝwn üqün setiwaldim. Mana silǝrgǝ uruⱪ! Əmdi yǝr teringlar.
24 Och af växtenom skolen I gifva Pharao den femte delen; fyra delar skola vara edre till att så åkren med till edor spisning, och till edor hus och barn.
Əmdi xundaⱪ ⱪilisilǝrki, qiⱪⱪan ⱨosuldin bǝxtin birini Pirǝwngǝ berip, ⱪalƣan tɵt ⱪismini ɵzünglarƣa elip ⱪelinglar; u uruⱪluⱪ ⱨǝmdǝ ɵzünglarƣa, jümlidin ɵyüngdikilǝrgǝ wǝ kiqik baliliringlarƣa ozuⱪ bolsun, — dedi.
25 De sade: Allenast låt oss lefva, och finna nåd för dig vårom herra, vi vilje gerna vara Pharaos egne.
Ular jawabǝn: — Sili jenimizni ⱪutⱪuzdila. Hojimizning nǝziridǝ iltipat tapⱪan bolsaⱪla, Pirǝwnning ⱪulliri bolup turayli, — dedi.
26 Så gjorde Joseph dem en lag allt intill denna dag, öfver de Egyptiers åker, till att gifva Pharao den femte delen, undantagnom Prestaåkrenom, den vardt icke Pharaos egen.
Xuning bilǝn Yüsüp: — «Ⱨosulning bǝxtin biri Pirǝwngǝ berilsun» dǝp bu ixni bügüngǝ ⱪǝdǝr Misir zemini üqün ⱪanun-bǝlgilimǝ ⱪildi. Pǝⱪǝt kaⱨinlarning yerila buning sirtida bolup, Pirǝwngǝ tǝwǝ bolmidi.
27 Så bodde Israel i Egypten, i det landet Gosen, och hadet inne, och växte till, och förökades svårliga.
Israillar Misir zeminida, Goxǝn ɵlkisidǝ olturaⱪlaxti; ular xu jayda yǝr-zeminlik bolup, awup, tolimu kɵpǝydi.
28 Och Jacob lefde sjutton år i Egypti land, så att hans hela ålder vardt hundrade och sju och fyratio år.
Yaⱪup Misir zeminida on yǝttǝ yil ɵmür kɵrdi; buning bilǝn Yaⱪupning ɵmür künliri bir yüz ⱪiriⱪ yǝttǝ yilƣa yǝtti.
29 Då nu tiden kom, att Israel dö skulle, kallade han sin son Joseph, och sade till honom: Hafver jag funnit nåd för dig, så lägg dina hand under mina länd, att du gör barmhertighet och trohet med mig, och begrafver mig icke uti Egypten.
Israilning künliri sǝkratⱪa yeⱪinlaxⱪanda, oƣli Yüsüpni qaⱪirtip, uningƣa: — Əgǝr nǝziringdǝ iltipat tapⱪan bolsam, ⱪolungni yotamning astiƣa ⱪoyup, manga xapaǝt wǝ sadaⱪǝtlikni kɵrsitip, meni Misirda dǝpnǝ ⱪilma;
30 Utan jag vill ligga när mina fäder, och du skall föra mig ut af Egypten, och begraf mig i deras grifter. Han sade: Jag vill göra som du hafver sagt.
bǝlki mǝn ata-bowilirim bilǝn yatidiƣan waⱪtimda meni Misirdin elip ketip, ularning gɵristaniƣa dǝpnǝ ⱪilƣin, dedi. U jawab berip: — Mǝn eytⱪiningdǝk ⱪilay, — dedi.
31 Och han sade: Så svär mig. Och han svor honom. Då böjde Israel sig intill sängenes hufvudgärd.
Yaⱪup uningƣa: — Manga ⱪǝsǝm ⱪilip bǝrgin, — dedi. U uningƣa ⱪǝsǝm ⱪilip bǝrdi; andin Israil karwatning bax tǝripidǝ sǝjdǝ ⱪildi.
