1 Mosebok 44

1 Och Joseph befallde honom, som var öfver hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hvarjom sina penningar ofvan i hans säck:

Joseph commanded the steward of his house, saying, “Fill the men's sacks with food, as much as they can carry, and put every man's money in his sack's opening.

2 Och mina silfskål ofvan i dens yngstas säck med penningarna för sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade.

Put my cup, the silver cup, in the sack's opening of the youngest, and also his money for the grain.” The steward did as Joseph had said.

3 Om morgonen, då ljust vardt, läto de männerna fara med sina åsnar.

The morning dawned, and the men were sent away, they and their donkeys.

4 Då de nu voro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph till honom, som var öfver hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg till dem: Hvi hafven I lönt godt med ondo?

When they were out of the city but were not yet far off, Joseph said to his steward, “Get up, follow after the men, and when you overtake them, say to them, 'Why have you returned evil for good?

5 Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafven illa gjort.

Is this not the cup from which my master drinks, and the cup that he uses for divination? You have done evil, this thing that you have done.'”

6 Och som han beslog dem, sade han sådan ord till dem.

The steward overtook them and spoke these words to them.

7 De svarade honom: Hvi talar min herre sådana ord? Bort det, att dine tjenare skulle så göra.

They said to him, “Why does my master speak such words as these? Far be it from your servants that they would do such a thing.

8 Si, penningarna, som vi funnom ofvan uti våra säckar, hafvom vi fört till dig igen af Canaans lande: Och hvi skulle vi då hafva stulit silfver eller guld af dins herras huse?

Look, the money that we found in our sacks' openings, we brought again to you out of the land of Canaan. How then could we steal out of your master's house silver or gold?

9 När hvilken det varder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertill vilje vi ock vara mins herras trälar.

With whomever of your servants it is found, let him die, and we also will be my master's slaves.”

10 Han sade: Ja, vare som I hafven sagt: När hvilkom det finnes, han vare min träl: men I skolen vara löse.

The steward said, “Now also let it be according to your words. He with whom the cup is found will be my slave, and you others will be innocent.”

11 Och då de hastade sig, och lade hvar sin säck af ned på jordena, och hvar lät upp sin säck.

Then each man hurried and brought his sack down to the ground, and each man opened his sack.

12 Och han sökte, och begynte på den första, in till den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck.

The steward searched. He began with the oldest and finished with the youngest, and the cup was found in Benjamin's sack.

13 Då refvo de sin kläder, och ladde hvar uppå sin åsna, och foro åter in i staden.

Then they tore their clothes. Each man loaded his donkey and returned to the city.

14 Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus; ty han var ändå der, och de föllo ned på jordena för honom.

Judah and his brothers came to Joseph's house. He was still there, and they bowed before him to the ground.

15 Joseph sade till dem: Hvi torden I det göra? Veten I icke, att en sådana man, som jag är, kunde spå till?

Joseph said to them, “What is this that you have done? Do you not know that a man like me practices divination?”

16 Juda sade: Hvad skole vi säga minom herra, eller huru skole vi bära före? Gud hafver funnit dina tjenares missgerningar: Si, vi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar.

Judah said, “What can we say to my master? What can we speak? Or how can we justify ourselves? God has found out the iniquity of your servants. Look, we are my master's slaves, both we and he also in whose hand the cup was found.”

17 Men han sade: Bort det, att jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall vara min träl: Men I farer med frid upp till edar fader.

Joseph said, “Far be it from me that I should do so. The man in whose hand the cup was found, that person will be my slave, but as for you others, go up in peace to your father.”

18 Då gick Juda till honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala ett ord i dina öron, min herre, och din vrede harmes icke öfver din tjenare; ty du äst såsom Pharao.

Then Judah came near to him and said, “My master, please let your servant speak a word in my master's ears, and do let your anger burn against your servant, for you are just like Pharaoh.

19 Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafven I ock någon fader, eller broder?

My master asked his servants, saying, 'Do you have a father or a brother?'

20 Då svarade vi: Vi hafve en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifven igen af sine moder, och hans fader hafver honom kär.

We said to my master, 'We have a father, an old man, and a child of his old age, a little one. But his brother is dead, and he alone is left of his mother, and his father loves him.'

21 Då sade du till dina tjenare: Hafver honom hit ned till mig, och jag vill göra honom godt.

Then you said to your servants, 'Bring him down to me that I may see him.'

22 Men vi svarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader; hvar han komme honom ifrå, dödde han.

After that, we said to my master, 'The boy cannot leave his father. For if he should leave his father his father would die.'

23 Då sade du till dina tjenare: Hvar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon.

Then you said to your servants, 'Unless your youngest brother comes down with you, you will not see my face again.'

24 Då forom vi upp till din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal.

Then it came about when we went up to your servant my father, we told him the words of my master.

25 Då sade vår fader: Farer åter bort, och köper oss någon spisning.

Our father said, 'Go again, buy us some food.'

26 Men vi sade: Vi kunne icke fara der ned, med mindre vår yngste broder är med oss, så vilje vi fara derned; ty vi kunne icke komma för dens mansens ögon, hvar vår yngste broder icke är med oss.

Then we said, 'We cannot go down. If our youngest brother is with us, then will we go down, for we will not be able to see the man's face unless our youngest brother is with us.'

27 Då sade din tjenare, min fader, till oss: I veten, att min hustru hafver födt mig två:

Your servant my father said to us, 'You know that my wife bore me two sons.

28 Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, att han skulle vara ihjälrifven; och jag hafver ej sett honom allt härtill.

One of them went out from me and I said, “Surely he is torn in pieces, and I have not seen him since.”

29 Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom vederfars något ondt, så varden I drifvande min grå hår med sorg ned i grafvena. (Sheol h7585)

Now if you also take this one from me, and harm comes to him, you will bring down my gray hair with sorrow to Sheol.' (Sheol h7585)

30 Om jag nu komme hem till din tjenare, min fader, och pilten vore icke med oss, efter hans själ hänger intill desses själ;

Now, therefore, when I come to your servant my father, and the lad is not with us, since his life is bound up in the boy's life,

31 Så sker det, då han ser, att pilten icke är tillstädes, att han dör: Så vorde vi dine tjenare, dins tjenares, vårs faders grå hår förande med jämmer ned i grafvena. (Sheol h7585)

it will come about, when he sees the boy is not with us, he will die. Your servants will bring down the gray hair of your servant our father with sorrow to Sheol. (Sheol h7585)

32 Ty jag, din tjenare, hafver varit minom fader god för pilten, och sagt: Hafver jag icke honom till dig igen, så vill jag hafva skuld i alla mina lifsdagar.

For your servant became a guarantee for the boy to my father and said, 'If I do not bring him to you, then I will bear the guilt to my father forever.'

33 Derföre, låt din tjenare blifva här qvar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara upp med sina bröder.

Now therefore, please let your servant stay instead of the boy as slave to my master, and let the boy go up with his brothers.

34 Förty, huru skulle jag fara upp till min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme.

For how can I go up to my father if the boy is not with me? I am afraid to see the evil that would come on my father.”