1 Mosebok 44

1 Och Joseph befallde honom, som var öfver hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hvarjom sina penningar ofvan i hans säck:

Then he instructed the manager of his house, saying, "Fill the men's sacks with as much food as they can carry, and put each man's silver in the mouth of his sack.

2 Och mina silfskål ofvan i dens yngstas säck med penningarna för sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade.

Put my cup, the silver cup, in the sack's mouth of the youngest, along with the silver for his grain." So he did according to the word that Joseph had told him.

3 Om morgonen, då ljust vardt, läto de männerna fara med sina åsnar.

As soon as the morning dawned, the men were sent off along with their donkeys.

4 Då de nu voro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph till honom, som var öfver hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg till dem: Hvi hafven I lönt godt med ondo?

When they were far from the city, Joseph said to his manager, "Up, go after the men, and when you overtake them, ask them, 'Why have you repaid evil for good?

5 Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafven illa gjort.

Why have you stolen my silver cup? Isn't it from this that my lord drinks and by which he indeed uses for divination? You have done evil in doing this.'"

6 Och som han beslog dem, sade han sådan ord till dem.

And he caught up with them and spoke these words to them.

7 De svarade honom: Hvi talar min herre sådana ord? Bort det, att dine tjenare skulle så göra.

But they said to him, "Why does my lord speak such words as these? Far be it from your servants that they should do such a thing.

8 Si, penningarna, som vi funnom ofvan uti våra säckar, hafvom vi fört till dig igen af Canaans lande: Och hvi skulle vi då hafva stulit silfver eller guld af dins herras huse?

Look, the money that we found in the mouths of our sacks we brought back to you from the land of Canaan. How then could we steal silver or gold from your lord's house?

9 När hvilken det varder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertill vilje vi ock vara mins herras trälar.

With whomever of your servants it is found, he must die, and we also will be my lord's slaves."

10 Han sade: Ja, vare som I hafven sagt: När hvilkom det finnes, han vare min träl: men I skolen vara löse.

And he said, "Very well, then, it will be as you say. The one with whom it is found will be my slave, but you will be blameless."

11 Och då de hastade sig, och lade hvar sin säck af ned på jordena, och hvar lät upp sin säck.

Then they hurried, and each man lowered his sack to the ground, and each man opened his sack.

12 Och han sökte, och begynte på den första, in till den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck.

And he searched, beginning with the oldest, and ending at the youngest. And the cup was found in Benjamin's sack.

13 Då refvo de sin kläder, och ladde hvar uppå sin åsna, och foro åter in i staden.

Then they tore their clothes, and each man loaded his donkey and returned to the city.

14 Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus; ty han var ändå der, och de föllo ned på jordena för honom.

So Judah and his brothers came to Joseph's house, and he was still there, and they fell to the ground before him.

15 Joseph sade till dem: Hvi torden I det göra? Veten I icke, att en sådana man, som jag är, kunde spå till?

And Joseph said to them, "What is this deed that you have done? Didn't you know that a man like me can indeed practice divination?"

16 Juda sade: Hvad skole vi säga minom herra, eller huru skole vi bära före? Gud hafver funnit dina tjenares missgerningar: Si, vi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar.

Then Judah said, "What can we say to my lord? What can we speak? And how can we clear ourselves? God has uncovered the guilt of your servants. Look, we are my lord's slaves, both we, and the one in whose possession the cup was found."

17 Men han sade: Bort det, att jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall vara min träl: Men I farer med frid upp till edar fader.

But he said, "Far be it from me that I should do so. The man in whose possession the cup was found, he will be my slave. But as for you, go up to your father in peace."

18 Då gick Juda till honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala ett ord i dina öron, min herre, och din vrede harmes icke öfver din tjenare; ty du äst såsom Pharao.

Then Judah approached him, and said, "My lord, please allow your servant to speak a word in the ears of my lord, and do not become angry with your servant, for you are like Pharaoh himself.

19 Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafven I ock någon fader, eller broder?

My lord asked his servants, saying, 'Do you have a father or a brother?'

20 Då svarade vi: Vi hafve en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifven igen af sine moder, och hans fader hafver honom kär.

And we said to my lord, 'We have a father, an old man, and a child born when he was old, a little one, and his brother is dead, and he is his mother's only child, and his father loves him.'

21 Då sade du till dina tjenare: Hafver honom hit ned till mig, och jag vill göra honom godt.

Then you said to your servants, 'Bring him down to me, so that I can see him myself.'

22 Men vi svarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader; hvar han komme honom ifrå, dödde han.

And we said to my lord, 'The boy can't leave his father: for if he should leave his father, his father would die.'

23 Då sade du till dina tjenare: Hvar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon.

But you said to your servants, 'Unless your youngest brother comes down with you, you will not see my face again.'

24 Då forom vi upp till din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal.

And it happened when we came up to your servant my father, we told him the words of my lord.

25 Då sade vår fader: Farer åter bort, och köper oss någon spisning.

But our father said, 'Go again, buy us a little food.'

26 Men vi sade: Vi kunne icke fara der ned, med mindre vår yngste broder är med oss, så vilje vi fara derned; ty vi kunne icke komma för dens mansens ögon, hvar vår yngste broder icke är med oss.

We said, 'We can't go down. If our youngest brother is with us, then we will go down, for we cannot see the man's face unless our youngest brother is with us.'

27 Då sade din tjenare, min fader, till oss: I veten, att min hustru hafver födt mig två:

Then your servant my father said to us, 'You know that my wife bore me two sons.

28 Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, att han skulle vara ihjälrifven; och jag hafver ej sett honom allt härtill.

And the one disappeared from me, and I said, "Surely he is torn in pieces." And I haven't seen him since.

29 Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom vederfars något ondt, så varden I drifvande min grå hår med sorg ned i grafvena. (Sheol h7585)

If you take this one also from me, and harm happens to him, you will bring down my gray hairs with sorrow to Sheol. (Sheol h7585)

30 Om jag nu komme hem till din tjenare, min fader, och pilten vore icke med oss, efter hans själ hänger intill desses själ;

So now, when I come to your servant my father and the boy is not with us, since his life is bound up in the boy's life,

31 Så sker det, då han ser, att pilten icke är tillstädes, att han dör: Så vorde vi dine tjenare, dins tjenares, vårs faders grå hår förande med jämmer ned i grafvena. (Sheol h7585)

it will happen, when he sees that the boy is not with us, that he will die. Your servants will bring down the gray hairs of your servant our father with sorrow to Sheol. (Sheol h7585)

32 Ty jag, din tjenare, hafver varit minom fader god för pilten, och sagt: Hafver jag icke honom till dig igen, så vill jag hafva skuld i alla mina lifsdagar.

For your servant became collateral for the boy to my father, saying, 'If I do not bring him to you, then I will bear the blame to my father forever.'

33 Derföre, låt din tjenare blifva här qvar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara upp med sina bröder.

So now, please let your servant remain instead of the boy, a slave to my lord, and let the boy go up with his brothers.

34 Förty, huru skulle jag fara upp till min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme.

For how will I go up to my father if the boy isn't with me? I could not bear to see the misery that would come on my father."