1 Mosebok 44

1 Och Joseph befallde honom, som var öfver hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hvarjom sina penningar ofvan i hans säck:

And he commands him who [is] over his house, saying, “Fill the bags of the men [with] food, as they are able to carry, and put the money of each in the mouth of his bag;

2 Och mina silfskål ofvan i dens yngstas säck med penningarna för sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade.

and my cup, the silver cup, you put in the mouth of the bag of the young one, and his grain-money”; and he does according to the word of Joseph which he has spoken.

3 Om morgonen, då ljust vardt, läto de männerna fara med sina åsnar.

The morning is bright, and the men have been sent away, they and their donkeys—

4 Då de nu voro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph till honom, som var öfver hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg till dem: Hvi hafven I lönt godt med ondo?

they have gone out of the city—they have not gone far off—and Joseph has said to him who [is] over his house, “Rise, pursue after the men; and you have overtaken them, and you have said to them: Why have you repaid evil for good?

5 Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafven illa gjort.

Is this not that with which my lord drinks? And he observes diligently with it; you have done evil [in] that which you have done.”

6 Och som han beslog dem, sade han sådan ord till dem.

And he overtakes them, and speaks to them these words,

7 De svarade honom: Hvi talar min herre sådana ord? Bort det, att dine tjenare skulle så göra.

and they say to him, “Why does my lord speak according to these words? Far be it from your servants to do according to this word;

8 Si, penningarna, som vi funnom ofvan uti våra säckar, hafvom vi fört till dig igen af Canaans lande: Och hvi skulle vi då hafva stulit silfver eller guld af dins herras huse?

behold, the money which we found in the mouth of our bags we brought back to you from the land of Canaan, and how do we steal from the house of your lord silver or gold?

9 När hvilken det varder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertill vilje vi ock vara mins herras trälar.

With whomsoever of your servants it is found, he has died, and we also are to my lord for servants.”

10 Han sade: Ja, vare som I hafven sagt: När hvilkom det finnes, han vare min träl: men I skolen vara löse.

And he says, “Now also, according to your words, so it [is]; he with whom it is found becomes my servant, and you are acquitted”;

11 Och då de hastade sig, och lade hvar sin säck af ned på jordena, och hvar lät upp sin säck.

and they hurry and take down each his bag to the earth, and each opens his bag;

12 Och han sökte, och begynte på den första, in till den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck.

and he searches—at the eldest he has begun, and at the youngest he has completed—and the cup is found in the bag of Benjamin;

13 Då refvo de sin kläder, och ladde hvar uppå sin åsna, och foro åter in i staden.

and they tear their garments, and each loads his donkey, and they return to the city.

14 Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus; ty han var ändå der, och de föllo ned på jordena för honom.

And Judah and his brothers come to the house of Joseph, and he is yet there, and they fall to the earth before him;

15 Joseph sade till dem: Hvi torden I det göra? Veten I icke, att en sådana man, som jag är, kunde spå till?

and Joseph says to them, “What [is] this deed that you have done? Have you not known that a man like me diligently observes?”

16 Juda sade: Hvad skole vi säga minom herra, eller huru skole vi bära före? Gud hafver funnit dina tjenares missgerningar: Si, vi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar.

And Judah says, “What do we say to my lord? What do we speak? And how do we justify ourselves? God has found out the iniquity of your servants; behold, we [are] servants to my lord, both we, and he in whose hand the cup has been found”;

17 Men han sade: Bort det, att jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall vara min träl: Men I farer med frid upp till edar fader.

and he says, “Far be it from me to do this; the man in whose hand the cup has been found, he becomes my servant; and you, go up in peace to your father.”

18 Då gick Juda till honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala ett ord i dina öron, min herre, och din vrede harmes icke öfver din tjenare; ty du äst såsom Pharao.

And Judah comes near to him and says, “O my lord, please let your servant speak a word in the ears of my lord, and do not let your anger burn against your servant—for you are as Pharaoh.

19 Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafven I ock någon fader, eller broder?

My lord has asked his servants, saying, Do you have a father or brother?

20 Då svarade vi: Vi hafve en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifven igen af sine moder, och hans fader hafver honom kär.

And we say to my lord, We have a father, an aged one, and a child of old age, a little one; and his brother died, and he is left alone of his mother, and his father has loved him.

21 Då sade du till dina tjenare: Hafver honom hit ned till mig, och jag vill göra honom godt.

And you say to your servants, Bring him down to me, and I set my eye on him;

22 Men vi svarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader; hvar han komme honom ifrå, dödde han.

and we say to my lord, The youth is not able to leave his father, when he has left his father, then he has died;

23 Då sade du till dina tjenare: Hvar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon.

and you say to your servants, If your young brother does not come down with you, you do not add to see my face.

24 Då forom vi upp till din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal.

And it comes to pass, that we have come up to your servant my father, that we declare to him the words of my lord;

25 Då sade vår fader: Farer åter bort, och köper oss någon spisning.

and our father says, Return, buy for us a little food,

26 Men vi sade: Vi kunne icke fara der ned, med mindre vår yngste broder är med oss, så vilje vi fara derned; ty vi kunne icke komma för dens mansens ögon, hvar vår yngste broder icke är med oss.

and we say, We are not able to go down; if our young brother is with us, then we have gone down; for we are not able to see the man’s face, and our young brother not with us.

27 Då sade din tjenare, min fader, till oss: I veten, att min hustru hafver födt mig två:

And your servant my father says to us, You have known that my wife bore two to me,

28 Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, att han skulle vara ihjälrifven; och jag hafver ej sett honom allt härtill.

and one goes out from me, and I say, Surely he is torn—torn! And I have not seen him since;

29 Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom vederfars något ondt, så varden I drifvande min grå hår med sorg ned i grafvena. (Sheol h7585)

when you have taken also this from my presence, and harm has met him, then you have brought down my grey hairs with evil to Sheol. (Sheol h7585)

30 Om jag nu komme hem till din tjenare, min fader, och pilten vore icke med oss, efter hans själ hänger intill desses själ;

And now, at my coming to your servant my father, and the youth not with us (and his soul is bound up in his soul),

31 Så sker det, då han ser, att pilten icke är tillstädes, att han dör: Så vorde vi dine tjenare, dins tjenares, vårs faders grå hår förande med jämmer ned i grafvena. (Sheol h7585)

then it has come to pass, when he sees that the youth is not, that he has died, and your servants have brought down the grey hairs of your servant our father with sorrow to Sheol; (Sheol h7585)

32 Ty jag, din tjenare, hafver varit minom fader god för pilten, och sagt: Hafver jag icke honom till dig igen, så vill jag hafva skuld i alla mina lifsdagar.

for your servant obtained the youth by guarantee to my father, saying, If I do not bring him to you—then I have sinned against my father all the days.

33 Derföre, låt din tjenare blifva här qvar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara upp med sina bröder.

And now, please let your servant abide instead of the youth [as] a servant to my lord, and the youth goes up with his brothers,

34 Förty, huru skulle jag fara upp till min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme.

for how do I go up to my father, and the youth not with me? Lest I look on the evil which finds my father.”