1 Mosebok 44

1 Och Joseph befallde honom, som var öfver hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hvarjom sina penningar ofvan i hans säck:

And Joseph charged the steward of his house, saying, Fill the men's sacks with food, as much as they can carry, and put the money of each in the mouth of his sack.

2 Och mina silfskål ofvan i dens yngstas säck med penningarna för sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade.

And put my silver cup into the sack of the youngest, and the price of his corn. And it was done according to the word of Joseph, as he said.

3 Om morgonen, då ljust vardt, läto de männerna fara med sina åsnar.

The morning dawned, and the men were sent away, they and their asses.

4 Då de nu voro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph till honom, som var öfver hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg till dem: Hvi hafven I lönt godt med ondo?

And when they had gone out of the city, [and] were not far off, then Joseph said to his steward, Arise, and pursue after the men; and you shall overtake them, and say to them, Why have you returned evil for good?

5 Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafven illa gjort.

Why have you stolen my silver cup? is it not this out of which my lord drinks? and he divines augury with it; you have accomplished evil in that which you have done.

6 Och som han beslog dem, sade han sådan ord till dem.

And he found them, and spoke to them according to these words.

7 De svarade honom: Hvi talar min herre sådana ord? Bort det, att dine tjenare skulle så göra.

And they said to him, Why does our lord speak according to these words? far be it from your servants to do according to this word.

8 Si, penningarna, som vi funnom ofvan uti våra säckar, hafvom vi fört till dig igen af Canaans lande: Och hvi skulle vi då hafva stulit silfver eller guld af dins herras huse?

If we brought back to you out of the land of Chanaan the money which we found in our sacks, how should we steal silver or gold out of the house of your lord?

9 När hvilken det varder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertill vilje vi ock vara mins herras trälar.

With whoever of your servants you shall find the cup, let him die; and, moreover, we will be servants to our lord.

10 Han sade: Ja, vare som I hafven sagt: När hvilkom det finnes, han vare min träl: men I skolen vara löse.

And he said, Now then it shall be as you say; with whoever the cup shall be found, he shall be my servant, and you shall be clear.

11 Och då de hastade sig, och lade hvar sin säck af ned på jordena, och hvar lät upp sin säck.

And they hasted, and took down every man his sack on the ground, and they opened every man his sack.

12 Och han sökte, och begynte på den första, in till den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck.

And he searched, beginning from the oldest, until he came to the youngest; and he found the cup in Benjamin's sack.

13 Då refvo de sin kläder, och ladde hvar uppå sin åsna, och foro åter in i staden.

And they tore their garments, and laid each man his sack on his ass, and returned to the city.

14 Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus; ty han var ändå der, och de föllo ned på jordena för honom.

And Judas and his brethren came in to Joseph, while he was yet there, and fell on the ground before him.

15 Joseph sade till dem: Hvi torden I det göra? Veten I icke, att en sådana man, som jag är, kunde spå till?

And Joseph said to them, What is this thing that you have done? know you not that a man such as I can surely divine?

16 Juda sade: Hvad skole vi säga minom herra, eller huru skole vi bära före? Gud hafver funnit dina tjenares missgerningar: Si, vi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar.

And Judas said, What shall we answer to our lord, or what shall we say, or wherein should we be justified? whereas God has discovered the unrighteousness of your servants; behold, we are slaves to our lord, both we and he with whom the cup has been found.

17 Men han sade: Bort det, att jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall vara min träl: Men I farer med frid upp till edar fader.

And Joseph said, Far be it from me to do this thing; the man with whom the cup has been found, he shall be my servant; but do you go up with safety to your father.

18 Då gick Juda till honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala ett ord i dina öron, min herre, och din vrede harmes icke öfver din tjenare; ty du äst såsom Pharao.

And Judas drew near him, and said, I pray, Sir, let your servant speak a word before you, and be not angry with your servant, for you are next to Pharao.

19 Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafven I ock någon fader, eller broder?

Sir, you asked your servants, saying, Have you a father or a brother?

20 Då svarade vi: Vi hafve en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifven igen af sine moder, och hans fader hafver honom kär.

And we said to [my] lord, We have a father, an old man, and he has a son of his old age, a young one, and his brother is dead, and he alone has been left behind to his mother, and his father loves him.

21 Då sade du till dina tjenare: Hafver honom hit ned till mig, och jag vill göra honom godt.

And you said to they servants, Bring him down to me, and I will take care of him.

22 Men vi svarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader; hvar han komme honom ifrå, dödde han.

And we said to [my] lord, The child will not be able to leave his father; but if he should leave his father, he will die.

23 Då sade du till dina tjenare: Hvar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon.

But you said to they servants, Except your younger brother come down with you, you shall not see my face again.

24 Då forom vi upp till din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal.

And it came to pass, when we went up to your servant our father, we reported to him the words of our lord.

25 Då sade vår fader: Farer åter bort, och köper oss någon spisning.

And our father said, Go again, and buy us a little food.

26 Men vi sade: Vi kunne icke fara der ned, med mindre vår yngste broder är med oss, så vilje vi fara derned; ty vi kunne icke komma för dens mansens ögon, hvar vår yngste broder icke är med oss.

And we said, We shall not be able to go down; but if our younger brother go down with us, we will go down; for we shall not be able to see the man's face, our younger brother not being with us.

27 Då sade din tjenare, min fader, till oss: I veten, att min hustru hafver födt mig två:

And your servant our father said to us, You know that my wife bore me two [sons];

28 Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, att han skulle vara ihjälrifven; och jag hafver ej sett honom allt härtill.

and one is departed from me; and you said that he was devoured of wild beasts, and I have not seen him until now.

29 Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom vederfars något ondt, så varden I drifvande min grå hår med sorg ned i grafvena. (Sheol h7585)

If then you take this one also from my presence, and an affliction happen to him by the way, then shall you bring down my old age with sorrow to the grave. (Sheol h7585)

30 Om jag nu komme hem till din tjenare, min fader, och pilten vore icke med oss, efter hans själ hänger intill desses själ;

Now then, if I should go in to they servant, and our father, and the boy should not be with us, (and his life depends on this [lad's] life)

31 Så sker det, då han ser, att pilten icke är tillstädes, att han dör: Så vorde vi dine tjenare, dins tjenares, vårs faders grå hår förande med jämmer ned i grafvena. (Sheol h7585)

—it shall even come to pass, when he sees the boy is not with us, [that] he will die, and your servants will bring down the old age of your servant, and our father, with sorrow to the grave. (Sheol h7585)

32 Ty jag, din tjenare, hafver varit minom fader god för pilten, och sagt: Hafver jag icke honom till dig igen, så vill jag hafva skuld i alla mina lifsdagar.

For your servant has received the boy [in charge] from his father, saying, If I bring him not to you, and place him before you, I shall be guilty towards my father for ever.

33 Derföre, låt din tjenare blifva här qvar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara upp med sina bröder.

Now then I will remain a servant with you instead of the lad, a domestic of my lord; but let the lad go up with his brethren.

34 Förty, huru skulle jag fara upp till min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme.

For how shall I go up to my father, the lad not being with us? lest I behold the evils which will befall my father.