1 Mosebok 44
1 Och Joseph befallde honom, som var öfver hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hvarjom sina penningar ofvan i hans säck:
Joseph mah angmah ih im khenzawnkung khaeah, nihcae a phawh o thai thung, cang to phawsak ah loe, cang qanhaih phoisa to angmacae dip thungah pacaeng pae boih let ah, tiah a thuih pae.
2 Och mina silfskål ofvan i dens yngstas säck med penningarna för sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade.
To pacoengah kai ih boengloeng, sum kanglung hoi sak ih boengloeng to, kanawk koek ih dip thungah cang a qanhaih phoisa hoi nawnto pacaeng paeh, tiah a naa. Joseph mah thuih ih lok baktih toengah anih mah sak.
3 Om morgonen, då ljust vardt, läto de männerna fara med sina åsnar.
Khawnbang khodai naah loe nihcae to, angmacae ih laa hrang hoi nawnto patoeh.
4 Då de nu voro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph till honom, som var öfver hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg till dem: Hvi hafven I lönt godt med ondo?
Nihcae vangpui thung hoi tacawt o moe, nasetto kangthla ah doeh caeh o ai vop, to naah Joseph mah angmah ih im khenzawn kami khaeah, to kaminawk to patom ah loe, na kae naah, nihcae khaeah, Tipongah kahoih hmuen to kasae hoiah nang pathok o loe?
5 Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafven illa gjort.
Tih hanah ka angraeng mah tui naek naah patoh ih, a boengloeng to na paquk o loe? To boengloeng loe kaom han koi hmuen khet naah patoh ih boengloeng ah oh, na sak o ih hmuen hae hoih ai, tiah thui paeh, tiah a naa.
6 Och som han beslog dem, sade han sådan ord till dem.
Anih mah nihcae to kae naah, a thuisak ih lok baktih toengah nihcae khaeah a thuih pae.
7 De svarade honom: Hvi talar min herre sådana ord? Bort det, att dine tjenare skulle så göra.
Toe nihcae mah, Tikhoe ka angraeng loe to tiah lokthuih loe? Na tamnanawk loe to baktih hmuen to ka sah o mak ai.
8 Si, penningarna, som vi funnom ofvan uti våra säckar, hafvom vi fört till dig igen af Canaans lande: Och hvi skulle vi då hafva stulit silfver eller guld af dins herras huse?
Khenah, dip thungah ka hnuk o ih phoisa mataeng doeh, Kanaan prae thung hoiah kang sin o let bae; kawbang maw na angraeng im ih phoisa hoi sui to ka paqu o halat tih?
9 När hvilken det varder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertill vilje vi ock vara mins herras trälar.
Na tamnanawk thungah mi kawbaktih ih dip thungah doeh to hmuen to na hnuk nahaeloe, anih to dueh nasoe; kalah kaicae boih loe ka angraeng ih tamna ah ka oh o han, tiah a naa o.
10 Han sade: Ja, vare som I hafven sagt: När hvilkom det finnes, han vare min träl: men I skolen vara löse.
Anih mah, Na thuih o ih lok baktiah om nasoe, mi kawbaktih ih dip thungah doeh boengloeng to ka hnuk nahaeloe, anih to ka tamna ah om nasoe, kalah kaminawk loe loih o tih, tiah a naa.
11 Och då de hastade sig, och lade hvar sin säck af ned på jordena, och hvar lät upp sin säck.
To pacoengah long ah karangah amtik o moe, angmacae ih dip to paongh o boih.
12 Och han sökte, och begynte på den första, in till den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck.
Im toepkung mah kacoeh ih hmuen hoi kanawk ih hmuen khoek to pakrong pae bit; to naah Benjamin ih dip thungah boegloeng to a hnuk.
13 Då refvo de sin kläder, och ladde hvar uppå sin åsna, och foro åter in i staden.
To naah nihcae loe laihaw to asih o moe, laa hrang nuiah hmuennawk to thuengh o pacoengah, vangpui ah amlaem o let.
14 Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus; ty han var ändå der, och de föllo ned på jordena för honom.
Judah hoi nawkamyanawk Joseph imthung ah akun o naah, Joseph loe imthung ah oh vop, nihcae loe anih hmaa ah long ah akuep o.
15 Joseph sade till dem: Hvi torden I det göra? Veten I icke, att en sådana man, som jag är, kunde spå till?
Joseph mah nihcae khaeah, Tipongah hae tiah na oh o loe? Na sak o ih hmuen ka panoek mak ai, tiah na poek o maw? tiah a naa.
16 Juda sade: Hvad skole vi säga minom herra, eller huru skole vi bära före? Gud hafver funnit dina tjenares missgerningar: Si, vi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar.
Judah mah anih khaeah, Ka angraeng khaeah timaw ka thuih o han boeh? Timaw ka thuih o han vop? Kawbang maw toenghaih kam tueng o sak han? Na tamnanawk ih zaehaih Sithaw mah amtuengsak boeh; khenah, kaicae loe nang ih tamna ah ni ka oh o han boeh, kaicae hoi boengloeng phawkung loe na tamna ah ka oh o han boeh, tiah a naa.
17 Men han sade: Bort det, att jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall vara min träl: Men I farer med frid upp till edar fader.
Toe Joseph mah nihcae khaeah, To baktih hmuen to ka sah mak ai; boengloeng phawkung khue ni kai ih tamna ah om tih; kalah boih loe nam pa khaeah lunghoihta hoiah caeh oh, tiah a naa.
18 Då gick Juda till honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala ett ord i dina öron, min herre, och din vrede harmes icke öfver din tjenare; ty du äst såsom Pharao.
Judah mah anih khaeah caeh moe, Aw, ka angraeng, ka angraeng khaeah lok pakha to mah na thuisak raeh, nang loe Faro hoi kangvan ah na oh; toe na tamna nuiah palungphuisak hma raeh.
19 Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafven I ock någon fader, eller broder?
Ka angraeng nang mah, Nam pa hoi nam nawk na tawnh o vop maw? tiah nang dueng.
20 Då svarade vi: Vi hafve en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifven igen af sine moder, och hans fader hafver honom kär.
Kaicae mah ka angraeng khaeah, Kam pa loe oh vop, anih loe mitong boeh moe, mitong lam ah sak ih capa maeto oh vop; anih ih amya loe duek boeh; amno ih capanawk thungah anih khue ni anghmat boeh; anih loe ampa mah paroeai palung, tiah kang thuih o.
21 Då sade du till dina tjenare: Hafver honom hit ned till mig, och jag vill göra honom godt.
To naah nang mah na tamnanawk khaeah, Kai khaeah angzo o haih ah, hnuk han ka koeh toeng, tiah na thuih.
22 Men vi svarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader; hvar han komme honom ifrå, dödde han.
Kaicae mah ka angraeng nang khaeah, Nawkta loe ampa hoi ampraek thai ai, anih mah caeh taak nahaeloe, kam pa loe dueh tih, tiah kang thuih o.
23 Då sade du till dina tjenare: Hvar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon.
Toe nang mah na tamnanawk khaeah, Asoi koek nam nawk to nang zo o haih tathuk ai nahaeloe, ka mikhmai nang hnu o let mak ai boeh, tiah nang thuih.
24 Då forom vi upp till din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal.
Na tamnanawk kam pa khaeah ka caeh o let naah, ka angraeng nang mah nang thuih ih loknawk to ka thuih pae o boih.
25 Då sade vår fader: Farer åter bort, och köper oss någon spisning.
To naah kam pa mah, Caeh o let ah loe, cang na qan pae o let ah, tiah ang naa.
26 Men vi sade: Vi kunne icke fara der ned, med mindre vår yngste broder är med oss, så vilje vi fara derned; ty vi kunne icke komma för dens mansens ögon, hvar vår yngste broder icke är med oss.
Toe kaicae mah, Ka caeh o tathuk let mak ai; asoi koek kam nawk angzoh naah ni ka caeh o thai tih; asoi koek kam nawk to om ai nahaeloe, to kami ih mikhmai to ka hnu o let thai mak ai boeh, tiah ka naa o.
27 Då sade din tjenare, min fader, till oss: I veten, att min hustru hafver födt mig två:
Na tamna ih ampa mah, Ka zu mah caa hnetto ang sak pae, tito na panoek o.
28 Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, att han skulle vara ihjälrifven; och jag hafver ej sett honom allt härtill.
Maeto loe kai khae hoiah caeh ving boeh pongah, Anih loe moi kasan mah taprawt pet pet boeh mue, tiah kang naa o. To pacoeng hoiah loe anih to ka hnu let ai boeh.
29 Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom vederfars något ondt, så varden I drifvande min grå hår med sorg ned i grafvena. (Sheol h7585)
Anih hae na lak o let moe, kasae tongh moeng nahaeloe, palungset loiah ka lu nui ih sampok hoiah ni nawnto taprong thungah nang thak o tih boeh, tiah ang naa. (Sheol h7585)
30 Om jag nu komme hem till din tjenare, min fader, och pilten vore icke med oss, efter hans själ hänger intill desses själ;
To pongah vaihi, nawkta hae hoi ai ah, na tamna mah kam pa khaeah ka caeh let nahaeloe, nawkta hinghaih hoi amhoe thai ai kam pa mah,
31 Så sker det, då han ser, att pilten icke är tillstädes, att han dör: Så vorde vi dine tjenare, dins tjenares, vårs faders grå hår förande med jämmer ned i grafvena. (Sheol h7585)
nawkta to khet hawk moe, kaicae hoi nawnto nawkta angzo ai, tiah panoek nahaeloe, anih loe dueh roep tih boeh; na tamnanawk mah palungset loiah anih lu nui ih sampok to taprong thungah ka laem o sak moeng tih. (Sheol h7585)
32 Ty jag, din tjenare, hafver varit minom fader god för pilten, och sagt: Hafver jag icke honom till dig igen, så vill jag hafva skuld i alla mina lifsdagar.
Na tamna kai mah nawkta to ngancuem ah kang zoh haih let han hmang, tiah ka thuih pae boeh; anih to kang zo haih let ai nahaeloe, ka hing thung kam pa hmaa ah kasae thuihaih ka phawh han hmang, tiah lok ka thuih boeh.
33 Derföre, låt din tjenare blifva här qvar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara upp med sina bröder.
To pongah vaihi nawkta zuengah kai hae na tamna ah ka oh han, nawkta loe amyanawk hoi nawnto amlaemsak ah.
34 Förty, huru skulle jag fara upp till min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme.
Nawkta om ai ah, kawbang maw kam pa khaeah kam laem let thai tih? To tih ai nahaeloe, kam pa nuiah kapha raihaih to ka hnu moeng tih, tiah a naa.
