1 Mosebok 42
1 Men då Jacob såg, att säd var fal i Egypten, sade han till sina söner: Hvi sen I icke till?
When Iacob sawe that there was corne to be solde in Egipte he sayde vnto his sones: why are ye negligent?
2 Si, jag hörer, att uti Egypten är säd nog, farer der ned, och köper oss säd, att vi må lefva och icke dö.
beholde I haue hearde that there is corne to be solde in Egipte. Gete you thither and bye vs corne fro thece that we maye lyue and not dye.
3 Så foro då tio Josephs bröder ned, att de skulle köpa säd i Egypten.
So went Iosephs ten brethern doune to bye corne in Egipte
4 Ty BenJamin Josephs broder lät Jacob icke fara med sina bröder, ty han sade: Honom måtte något ondt vederkomma.
for Ben Iamin Iosephs brother wold not Iacob sende with his other brethren: for he sayde: some mysfortune myght happen him
5 Så foro Israels barn åstad till att köpa säd med androm, som kommo med dem; ty det var ock dyr tid i Canaans lande.
And the sonnes of Israell came to bye corne amonge other that came for there was derth also in the lande of Canaan.
6 Men Joseph var rådandes i landena, och sålde säd allo folkena i landena. Då nu hans bröder kommo till honom, föllo de ned på jordene för honom på sitt ansigte.
And Ioseph was gouerner in the londe and solde corne to all the people of the londe. And his brethren came and fell flatt on the grounde before him.
7 Och han såg uppå dem, och kände dem, och låts vara främmande emot dem, och talade skarpt med dem, och sade till dem: Hvadan kommen I? De sade: Utaf Canaans land till att köpa spisning.
When Ioseph sawe his brethern he knewe them: But made straunge vnto them and spake rughly vnto them saynge: Whence come ye? and they sayde: out of the lande of Canaan to bye vitayle.
8 Och ändå han kände dem, så kände de dock intet honom.
Ioseph knewe his brethern but they knewe not him.
9 Och Joseph tänkte på drömmen, som honom hade drömt om dem, och sade till dem: I ären spejare, och ären komne till att bese, hvarest landet är öppet.
And Ioseph remembred his dreames which he dreamed of them and sayde vnto them: ye are spies and to se where the lande is weake is youre comynge.
10 De svarade honom: Nej, min herre, dine tjenare äro komne till att köpa spisning.
And they sayde vnto him: nay my lorde: but to bye vitayle thy seruauntes are come.
11 Vi äre alle ens mans söner; vi äre redelige, och dine tjenare hafva aldrig varit spejare.
We are all one mans sonnes and meane truely and thy seruauntes are no spies.
12 Han sade till dem: Nej, utan I ären komne till att bese, hvarest landet är öppet.
And he sayde vnto them: nay verely but euen to se where the land is weake is youre comynge.
13 De svarade honom: Vi dine tjenare äre tolf bröder, ens mans söner i Canaans land; och den yngste är när vår fader, men den ene är icke mer till.
And they sayde: we thi seruauntes are. xij. brethern the sonnes of one man in the lande of Canaan. The yongest is yet with oure father and one no man woteth where he is.
14 Joseph sade till dem: Detta är det jag hafver sagt eder, spejare ären I.
Ioseph sayde vnto them that is it that I sayde vnto you that ye are surelye spies.
15 De uppå vill jag pröfva eder: Vid Pharaos lif, I skolen icke komma hädan, med mindre edar yngste broder kommer hit.
Here by ye shall be proued. For by the lyfe of Pharao ye shall not goo hence vntyll youre yongest brother be come hither.
16 Sänder en af eder bort, som hemtar hit edar broder: Men I skolen vara fångne. Så vill jag pröfva edart tal, om I faren med sanningene eller icke. Ty hvar så icke, så ären I, vid Pharaos lif, spejare.
Sende therfore one off you and lett him fett youre brother and ye shalbe in preason in the meane season. And thereby shall youre wordes be proued whether there be any trueth in you: or els by the lyfe of Pharao ye are but spies.
17 Och han lät dem allesamman i förvaring i tre dagar.
And he put them in warde thre dayes.
18 Om tredje dagen sade han till dem: Viljen I lefva, så görer alltså; ty jag fruktar Gud.
And Ioseph sayde vnto the the thryd daye: This doo and lyue for I feare Gode
19 Ären I redelige, så låter en edar broder ligga bunden i edart fängelse; men I farer bort, och förer hem hvad som I köpt hafven emot hungeren;
Yf ye meane no hurte let one of youre brethern be bounde in the preason and goo ye and brynge the necessarie foode vnto youre housholdes
20 Och förer edar yngsta broder hit till mig, så vill jag tro edor ord, på det I icke skolen dö. Och de gjorde så.
and brynge youre yongest brother vnto me: that youre wordes maye be beleved ad that ye dye not And they did so.
21 Men de talade inbördes: Detta hafve vi förskyllat på vår broder, att vi såge hans själs ångest, då han bad oss, och vi ville intet höra honom; derföre kommer nu denna bedröfvelsen öfver oss.
Than they sayde one to a nother: we haue verely synned agaynst oure brother in that we sawe the anguysh of his soull when he besought us and wold not heare him: therfore is this troubyll come apon us.
22 Ruben svarade dem, och sade: Sade jag icke eder, då jag talade: Synder icke på pilten; och I villen icke hörat? Nu varder hans blod utkrafd.
Ruben answered the saynge: sayde I not vnto you that ye shulde not synne agaynst the lad? but ye wolde not heare And now verely see his bloude is requyred.
23 Men de visste icke, att Joseph förstod det; ty han talade med dem med en tolk.
They were not aware that Ioseph vnderstode them for he spake vnto them by an interpreter.
24 Och han vände sig ifrå dem, och gret. Då han nu vände sig åter till dem, och talade med dem, tog han Simeon utaf dem, och bandt honom för deras ögon.
And he turned from them and wepte and than turned to them agayne ad comened with them and toke out Simeon from amonge the and bownde him before their eyes
25 Och gaf befallningen, att deras säckar skulle fyllas med mälning, och gifvas deras penningar igen, hvars i hans säck; dertill ock hvarjom sina täring på resone. Och man gjorde dem så.
ad commaunded to fyll their saekes wyth corne and to put euery mans money in his sacke and to geue them vitayle to spende by the waye. And so it was done to them.
26 Och de lade sina varor på sina åsnar, och foro dädan.
And they laded their asses with the corne and departed thence.
27 Men då endera lät upp sin säck, att han skulle fodra sin åsna i herberget, vardt han varse sina penningar, som lågo ofvan i säckenom;
And as one of them opened his sacke for to geue his asse prauender in the Inne he spied his money in his sacks mouth
28 Och sade till sina bröder: Jag hafver fått mina penningar igen; si, de äro i minom säck. Då förföll dem deras hjerta och förskräcktes inbördes, och sade: Hvi hafver Gud gjort oss så?
And he sayde vnto his brethren: my money is restored me agayne and is eue in my sackes mouth Than their hartes fayled them and were astoynyed and sayde one to a nother: how cometh it that God dealeth thus with us?
29 Då de nu kommo hem till deras fader Jacob i Canaans lande, sade de honom allt det dem vederfaret var, och sade:
And they came vnto Iacob their father vnto the lande of Canaan and tolde him all that had happened them saynge.
30 Den mannen, som är herre i landet, talade skarpt till oss, och höll oss för landsens spejare.
The lorde of the lade spake rughly to us and toke us for spyes to serche the countte.
31 Och då vi svarade: Vi äre redelige, och hafve aldrig varit spejare;
And we sayde vnto him: we meane truely and are no spies.
32 Utan ärom tolf bröder, vårs faders söner; en är icke mer till, och den yngste är ännu i denna dag när vår fader i Canaans lande;
We be. xij. bretren sones of oure father one is awaye and the yongest is now with oure father in the lande of Canaan.
33 Sade han till oss: Deruppå vill jag märkat, att I ären redelige: En edar broder låter när mig qvar, och tager nödtorft till edor hus, och farer bort:
And the lorde of the countre sayde vnto us: here by shall I knowe yf ye meane truely: leaue one of youre brethern here with me and take foode necessary for youre housholdes and get you awaye
34 Och hemter edar yngsta broder hit till mig, så kan jag märka, att I icke ären spejare, utan redelige män; så vill jag ock gifva eder edar broder igen, och så må I bruka edart bästa i landena.
and brynge youre yongest brother vnto me And thereby shall I knowe that ye are no spyes but meane truely: So will I delyuer you youre brother agayne and ye shall occupie in the lande.
35 Och då de slogo ut af säckarna, fann hvar och en sitt penningaknyte i sinom säck: Och då de sågo, att det var deras penningaknyte, vordo de, med deras fader, förskräckte.
And as they emptied their sackes beholde: euery mans bundell of money was in his sacke And when both they and their father sawe the bundells of money they were afrayde.
36 Då sade Jacob deras fader: I hafven gjort mig barnlös; Joseph är icke mera till, Simeon är ock icke mera till, BenJamin viljen I taga ifrå mig: Det går allt öfver mig.
And Iacob their father sayde vnto them: Me haue ye robbed of my childern: Ioseph is away and Simeon is awaye and ye will take Ben Iamin awaye. All these thinges fall vpon me.
37 Ruben svarade sinom fader, och sade: Om jag icke förer dig honom hem igen, så dräp båda mina söner: Allenast gif honom i mina hand, jag vill föra dig honom hem igen.
Ruben answered his father saynge: Slee my two sonnes yf I bringe him not to the agayne. Delyuer him therfore to my honde and I will brynge him to the agayne:
38 Han sade: Min son skall icke fara ned med eder; ty hans broder är död, och han är allena igenblifven: Om honom vederfores något ondt i vägen, der I resten, vorden I drifvandes min grå hår med sorg neder i grafvena. (Sheol h7585)
And he sayde: my sonne shall not go downe with you. For his brother is dead and he is left alone Moreouer some mysfortune myght happen vpon him by the waye which ye goo. And so shuld ye brynge my gray head with sorowe vnto the graue. (Sheol h7585)
