< 1 Mosebok 42 >

1 Men då Jacob såg, att säd var fal i Egypten, sade han till sina söner: Hvi sen I icke till?
Karon nasayran ni Jacob nga adunay trigo sa Ehipto. Miingon siya sa iyang mga anak nga lalaki, “Nganong nagtinan-away lang man kamo sa usag-usa?”
2 Si, jag hörer, att uti Egypten är säd nog, farer der ned, och köper oss säd, att vi må lefva och icke dö.
Miingon siya, “Tan-awa dinhi, nakadungog ako nga adunay trigo sa Ehipto. Panglugsong kamo didto ug pamalit kamo ug pagkaon aron mabuhi kita ug dili mangamatay.”
3 Så foro då tio Josephs bröder ned, att de skulle köpa säd i Egypten.
Ang napulo ka mga igsoon ni Jose milugsong aron mopalit ug trigo sa Ehipto.
4 Ty BenJamin Josephs broder lät Jacob icke fara med sina bröder, ty han sade: Honom måtte något ondt vederkomma.
Apan wala gipakuyog ni Jacob si Benjamin nga igsoon ni Jose, uban sa iyang mga igsoon, kay miingon siya, “Tingali adunay daotan nga mahitabo kaniya.”
5 Så foro Israels barn åstad till att köpa säd med androm, som kommo med dem; ty det var ock dyr tid i Canaans lande.
Miabot ang mga anak nga lalaki ni Israel aron sa pagpalit uban niadtong mga miabot, kay ang kagutom anaa na sa yuta sa Canaan.
6 Men Joseph var rådandes i landena, och sålde säd allo folkena i landena. Då nu hans bröder kommo till honom, föllo de ned på jordene för honom på sitt ansigte.
Karon si Jose mao ang gobernador sa tibuok kayutaan. Siya mao ang tigbaligya ngadto sa tanang katawhan sa yuta. Miabot ang mga igsoong lalaki ni Jose ug mihapa sila sa iyang atubangan.
7 Och han såg uppå dem, och kände dem, och låts vara främmande emot dem, och talade skarpt med dem, och sade till dem: Hvadan kommen I? De sade: Utaf Canaans land till att köpa spisning.
Nakita ni Jose ang iyang mga igsoong lalaki ug nailhan niya sila, apan nagpakaaron-ingnon siya sa iyang kaugalingon ngadto kanila ug masuk-anon nga nakigsulti kanila. Miingon siya kanila, “Asa man kamo gikan?” Miingon sila, “Gikan kami sa yuta sa Canaan aron mopalit ug pagkaon.”
8 Och ändå han kände dem, så kände de dock intet honom.
Nailhan ni Jose ang iyang mga igsoon, apan wala sila makaila kaniya.
9 Och Joseph tänkte på drömmen, som honom hade drömt om dem, och sade till dem: I ären spejare, och ären komne till att bese, hvarest landet är öppet.
Nahinumdoman ni Jose ang iyang mga damgo mahitungod kanila. Miingon siya ngadto kanila, “Mga espiya kamo. Mianhi kamo aron sa pagsusi sa huyang nga mga bahin sa yuta.”
10 De svarade honom: Nej, min herre, dine tjenare äro komne till att köpa spisning.
Miingon sila kaniya, “Dili, among agalon. Mianhi ang imong mga sulugoon aron sa pagpalit ug pagkaon.
11 Vi äre alle ens mans söner; vi äre redelige, och dine tjenare hafva aldrig varit spejare.
Mga anak kaming tanan sa usa ka tawo. Matinud-anon kaming mga tawo. Ang imong mga sulugoon dili mga espiya.”
12 Han sade till dem: Nej, utan I ären komne till att bese, hvarest landet är öppet.
Miingon siya ngadto kanila, “Dili, mianhi kamo aron sa pagsusi sa huyang nga mga bahin sa yuta.
13 De svarade honom: Vi dine tjenare äre tolf bröder, ens mans söner i Canaans land; och den yngste är när vår fader, men den ene är icke mer till.
Miingon sila, “Ang imong mga sulugoon dose ka mga managsoon, mga anak nga lalaki sa usa lamang ka tawo sa yuta sa Canaan. Unya, ang among kinamanghoran atua didto karon sa among amahan, ug ang usa namo ka igsoon patay na.”
14 Joseph sade till dem: Detta är det jag hafver sagt eder, spejare ären I.
Miingon si Jose kanila, “Mao kini ang giingon ko kaninyo; mga espiya kamo.
15 De uppå vill jag pröfva eder: Vid Pharaos lif, I skolen icke komma hädan, med mindre edar yngste broder kommer hit.
Pagasulayan kamo pinaagi niini. Pinaagi sa ngalan sa Paraon, dili kamo makabiya dinhi, gawas kung dad-on ninyo dinhi ang inyong kinamanghorang igsoon.
16 Sänder en af eder bort, som hemtar hit edar broder: Men I skolen vara fångne. Så vill jag pröfva edart tal, om I faren med sanningene eller icke. Ty hvar så icke, så ären I, vid Pharaos lif, spejare.
Papaulia ang usa kaninyo ug ipakuha ang inyong igsoon. Magpabilin kamo sa bilanggoan, aron masulayan ang inyong gipamulong, kung aduna bay kamatuoran diha kaninyo.”
17 Och han lät dem allesamman i förvaring i tre dagar.
Busa gibutang niya silang tanan sa bilanggoan sulod sa tulo ka mga adlaw.
18 Om tredje dagen sade han till dem: Viljen I lefva, så görer alltså; ty jag fruktar Gud.
Sa ikatulo ka-adlaw miingon si Jose kanila, “Buhata kini ug mabuhi kamo, tungod kay aduna akoy kahadlok sa Dios.
19 Ären I redelige, så låter en edar broder ligga bunden i edart fängelse; men I farer bort, och förer hem hvad som I köpt hafven emot hungeren;
Kung tinuod nga kamo matinud-anon nga mga tawo, kinahanglan mabilanggo ang usa sa inyong igsoon, apan panlakaw kamo ug pagdala ug trigo alang sa kagutom sa inyong mga panimalay.
20 Och förer edar yngsta broder hit till mig, så vill jag tro edor ord, på det I icke skolen dö. Och de gjorde så.
Dad-a ang inyong kinamanghorang igsoon nga lalaki nganhi kanako aron ang inyong mga pulong mapamatud-an ug dili kamo mamatay.” Busa gibuhat nila kini.
21 Men de talade inbördes: Detta hafve vi förskyllat på vår broder, att vi såge hans själs ångest, då han bad oss, och vi ville intet höra honom; derföre kommer nu denna bedröfvelsen öfver oss.
Miingon sila sa usag-usa, “Nakasala gayod kita sa atong igsoon kay niadtong nakita nato ang pagtuaw sa iyang kalag samtang siya nagahangyo kanato wala nato siya gipaminaw. Mao nga midangat kanato kining kalisod.”
22 Ruben svarade dem, och sade: Sade jag icke eder, då jag talade: Synder icke på pilten; och I villen icke hörat? Nu varder hans blod utkrafd.
Mitubag si Ruben kanila, “Dili ba nag-ingon man ako kaninyo, 'Ayaw kamo pagpakasala batok sa bata,' apan wala kamo naminaw? Karon, tan-awa, gipaninglan kita sa iyang dugo.”
23 Men de visste icke, att Joseph förstod det; ty han talade med dem med en tolk.
Wala sila masayod nga nakasabot si Jose kanila, tungod kay aduna may tighubad tali kanila.
24 Och han vände sig ifrå dem, och gret. Då han nu vände sig åter till dem, och talade med dem, tog han Simeon utaf dem, och bandt honom för deras ögon.
Mitalikod siya gikan kanila ug mihilak. Mibalik siya ug nakigsulti ngadto kanila. Gikuha niya si Simeon gikan kanila ug gigapos siya samtang sila nagtan-aw.
25 Och gaf befallningen, att deras säckar skulle fyllas med mälning, och gifvas deras penningar igen, hvars i hans säck; dertill ock hvarjom sina täring på resone. Och man gjorde dem så.
Unya nagsugo si Jose sa iyang mga sulugoon sa pagpuno sa ilang mga sudlanan ug trigo, ug isulod pagbalik ang salapi sa ilang matag sako, ug hatagan sila ug pagkaon sa ilang pagpanaw. Gibuhat kini ngadto kanila.
26 Och de lade sina varor på sina åsnar, och foro dädan.
Gikargahan sa mga managsoon ang ilang mga asno sa mga trigo ug mibiya sila didto.
27 Men då endera lät upp sin säck, att han skulle fodra sin åsna i herberget, vardt han varse sina penningar, som lågo ofvan i säckenom;
Samtang ang usa kanila miabli sa iyang sako aron sa pagkuha ug pagkaon alang sa iyang asno sa dapit nga pahulayanan, nakita niya ang iyang salapi. Tan-awa, anaa kini sa sulod sa iyang sako.
28 Och sade till sina bröder: Jag hafver fått mina penningar igen; si, de äro i minom säck. Då förföll dem deras hjerta och förskräcktes inbördes, och sade: Hvi hafver Gud gjort oss så?
Miingon siya sa iyang mga igsoong lalaki, “Ang akong salapi nahibalik. Tan-awa kini; anaa kini sa akong sako.” Ug nahugno ang ilang mga kasingkasing ug nangurog sila sa usag-usa. Miingon sila, “Unsa ba kining gibuhat sa Dios kanato?”
29 Då de nu kommo hem till deras fader Jacob i Canaans lande, sade de honom allt det dem vederfaret var, och sade:
Miadto sila kang Jacob, nga ilang amahan sa yuta sa Canaan, ug gisuginlan siya sa tanang mga nahitabo kanila. Miingon sila,
30 Den mannen, som är herre i landet, talade skarpt till oss, och höll oss för landsens spejare.
“Ang tawo, nga agalon sa yuta, maisugon nga nagsulti kanamo ug gidudahan kami nga mga espiya sa yuta.
31 Och då vi svarade: Vi äre redelige, och hafve aldrig varit spejare;
Miingon kami kaniya, 'Matinud-anon kami nga mga tawo. Dili kami mga espiya.
32 Utan ärom tolf bröder, vårs faders söner; en är icke mer till, och den yngste är ännu i denna dag när vår fader i Canaans lande;
Dose kami ka managsoon, mga anak nga lalaki sa among amahan. Ang usa patay na, ug ang kinamanghoran atua karon sa among amahan sa yuta sa Canaan.'
33 Sade han till oss: Deruppå vill jag märkat, att I ären redelige: En edar broder låter när mig qvar, och tager nödtorft till edor hus, och farer bort:
Ang tawo, nga agalon sa yuta, miingon kanamo, 'Pinaagi niini, masayran ko kung matinud-anon ba kamo nga mga tawo. Ibilin ang usa sa inyong igsoon kanako, pagdala kamo ug trigo alang sa kagutom sa inyong mga panimalay, ug panlakaw kamo.
34 Och hemter edar yngsta broder hit till mig, så kan jag märka, att I icke ären spejare, utan redelige män; så vill jag ock gifva eder edar broder igen, och så må I bruka edart bästa i landena.
Dad-a ang inyong kinamanghorang igsoon nga lalaki nganhi kanako. Unya masayran ko nga kamo dili mga espiya, ug kamo matinud-anon nga mga tawo. Unya pagawason ko ang inyong igsoon, makabaligya ug makapamalit na kamo dinhing yuta.'”
35 Och då de slogo ut af säckarna, fann hvar och en sitt penningaknyte i sinom säck: Och då de sågo, att det var deras penningaknyte, vordo de, med deras fader, förskräckte.
Miabot ang higayon nga sa dihang gihuwad nila ang ilang mga sako, ug, tan-awa, ang kada iya nga sudlanan nga puno sa plata anaa sa ilang matag sako. Sa dihang nakita nila ug sa ilang amahan ang ilang mga plata, nangahadlok sila.
36 Då sade Jacob deras fader: I hafven gjort mig barnlös; Joseph är icke mera till, Simeon är ock icke mera till, BenJamin viljen I taga ifrå mig: Det går allt öfver mig.
Ang ilang amahan nga si Jacob miingon kanila, “Gikuhaan ninyo ako ug mga anak. Patay na si Jose, si Simeon wala na, ug ipalayo pa gayod ninyo gikan kanako si Benjamin. Supak kanako kining tanang mga butanga.”
37 Ruben svarade sinom fader, och sade: Om jag icke förer dig honom hem igen, så dräp båda mina söner: Allenast gif honom i mina hand, jag vill föra dig honom hem igen.
Misulti si Ruben sa iyang amahan nga nag-ingon, “Mamahimo mong patyon ang duha ko ka mga anak nga lalaki kung dili ko madala pagbalik diha kanimo si Benjamin. Isalig siya sa akong mga kamot, ug dad-on ko siya pagbalik nganhi kanimo.”
38 Han sade: Min son skall icke fara ned med eder; ty hans broder är död, och han är allena igenblifven: Om honom vederfores något ondt i vägen, der I resten, vorden I drifvandes min grå hår med sorg neder i grafvena. (Sheol h7585)
Miingon si Jacob, “Dili nako palugsongon uban kaninyo ang akong anak. Tungod kay patay na ang iyang igsoon ug siya na lamang ang nahibilin. Kung adunay mahitabo kaniya sa dalan nga inyong pagalakwan, nan kamoy makaingon sa pagdala sa ubanon kong buhok ngadto sa seol tungod sa kasub-anan.” (Sheol h7585)

< 1 Mosebok 42 >