1 Mosebok 35
1 Och Gud sade till Jacob: Gör dig redo, och far till BethEl, och bo der, och bygg der ett altare Gudi som dig syntes, då du flydde för dinom broder Esau.
God said to Jacob, “Arise, go up to Bethel, and live there. Make there an altar to God, who appeared to you when you fled from the face of Esau your brother.”
2 Då sade Jacob till sitt hus, och till alla de som med honom voro: Lägger ifrån eder de främmande gudar, som äro ibland eder, och renser eder, och förvandler edor kläder:
Then Jacob said to his household, and to all who were with him, “Put away the foreign gods that are amongst you, purify yourselves, and change your garments.
3 Och görom oss redo att fara till BethEl, att jag må göra der ett altare Gudi, den mig hört hafver i min bedröfvelses tid, och hafver varit med mig på vägenom, som jag rest hafver.
Let’s arise, and go up to Bethel. I will make there an altar to God, who answered me in the day of my distress, and was with me on the way which I went.”
4 Då fingo de honom alla de främmande gudar, som voro under deras händer, och deras örnaringar; och han grof dem under ena ek, som stod vid Sichem.
They gave to Jacob all the foreign gods which were in their hands, and the rings which were in their ears; and Jacob hid them under the oak which was by Shechem.
5 Och for ut: Och en Gudsfruktan kom öfver de städer, som lågo der omkring, att de icke foro efter Jacobs söner.
They travelled, and a terror of God was on the cities that were around them, and they didn’t pursue the sons of Jacob.
6 Så kom Jacob till Lus i Canaans land, som kallas BethEl, med allt det folk, som med honom var:
So Jacob came to Luz (that is, Bethel), which is in the land of Canaan, he and all the people who were with him.
7 Och byggde der ett altare, och kallade det rummet ElBethEl, efter det Gud vardt honom der uppenbarad, då han flydde för sinom broder.
He built an altar there, and called the place El Beth El; because there God was revealed to him, when he fled from the face of his brother.
8 Då dödde Debora Rebeckas amma, och vardt begrafven nedanför BethEl, under ena ek, hvilken vardt kallad gråtoek.
Deborah, Rebekah’s nurse, died, and she was buried below Bethel under the oak; and its name was called Allon Bacuth.
9 Och Gud syntes åter Jacob, sedan han var kommen utaf Mesopotamien, och välsignade honom:
God appeared to Jacob again, when he came from Paddan Aram, and blessed him.
10 Och sade till honom: Du heter Jacob; men du skall icke mer heta Jacob, utan Israel skall du heta: Och så kallade man honom Israel.
God said to him, “Your name is Jacob. Your name shall not be Jacob any more, but your name will be Israel.” He named him Israel.
11 Och Gud sade till honom: Jag är den allsmägtige Gud; var fruktsam, och föröka dig: Folk och folks skarar skola komma utaf dig, och Konungar skola komma utaf dina länder.
God said to him, “I am God Almighty. Be fruitful and multiply. A nation and a company of nations will be from you, and kings will come out of your body.
12 Och det landet, som jag Abraham och Isaac gifvit hafver, skall jag gifva dig, och skall det gifva dine säd efter dig.
The land which I gave to Abraham and Isaac, I will give it to you, and to your offspring after you I will give the land.”
13 Och så for Gud upp ifrå honom, ifrå det rummet, der han med honom talat hade.
God went up from him in the place where he spoke with him.
14 Men Jacob reste upp en stenvård på det rummet, der han med honom talat hade: Och gjöt drickoffer deruppå, och begjöt honom med oljo.
Jacob set up a pillar in the place where he spoke with him, a pillar of stone. He poured out a drink offering on it, and poured oil on it.
15 Och Jacob kallade det rummet, der Gud hade talat med honom, BethEl.
Jacob called the name of the place where God spoke with him “Bethel”.
16 Och han for ifrå BethEl: Och som ännu ett litet stycke vägs var till Ephrath, då födde Rachel, och födslan var henne svår.
They travelled from Bethel. There was still some distance to come to Ephrath, and Rachel travailed. She had hard labour.
17 Men då det vardt henne så svårt i födslone, sade Jordgumman till henne: Frukta dig icke; förty denna sonen skall du ock hafva.
When she was in hard labour, the midwife said to her, “Don’t be afraid, for now you will have another son.”
18 Men då själen utgick, att hon dö måste, kallade hon honom BenOni; men hans fader kallade honom BenJamin.
As her soul was departing (for she died), she named him Benoni, but his father named him Benjamin.
19 Så dödde Rachel, och vardt begrafven vid vägen till Ephrath, som nu heter BethLehem.
Rachel died, and was buried on the way to Ephrath (also called Bethlehem).
20 Och Jacob reste upp en vård öfver hennes graf: Der sammastädes är Rachels grafvård än i dag.
Jacob set up a pillar on her grave. The same is the Pillar of Rachel’s grave to this day.
21 Och Israel for ut, och slog upp ett tjäll på hinsidon vid det tornet Eder.
Israel travelled, and spread his tent beyond the tower of Eder.
22 Och det begaf sig, då Israel bodde der i landet, gick Ruben bort och lade sig när Bilha, sins faders frillo: Och det kom för Israel. Men Jacob hade tolf söner.
While Israel lived in that land, Reuben went and lay with Bilhah, his father’s concubine, and Israel heard of it. Now the sons of Jacob were twelve.
23 Leas söner voro desse: Ruben, Jacobs förstfödde son, Simeon, Levi, Juda, Isaschar och Sebulon.
The sons of Leah: Reuben (Jacob’s firstborn), Simeon, Levi, Judah, Issachar, and Zebulun.
24 Rachels söner voro: Joseph och BenJamin.
The sons of Rachel: Joseph and Benjamin.
25 Bilhas Rachels tjensteqvinnos söner: Dan och Naphthali.
The sons of Bilhah (Rachel’s servant): Dan and Naphtali.
26 Silpas Leas tjensteqvinnos söner: Gad och Asser. Desse äro Jacobs söner, som honom födde voro i Mesopotamien.
The sons of Zilpah (Leah’s servant): Gad and Asher. These are the sons of Jacob, who were born to him in Paddan Aram.
27 Och Jacob kom till sin fader Isaac till Mamre i hufvudstaden, som heter Hebron, der Abraham och Isaac hade varit främlingar uti.
Jacob came to Isaac his father, to Mamre, to Kiriath Arba (which is Hebron), where Abraham and Isaac lived as foreigners.
28 Och Isaac vardt hundrade och åttatio år gammal.
The days of Isaac were one hundred and eighty years.
29 Och vardt sjuk, och dödde, och vardt samlad till sitt folk, gammal och mätt af lefvande: Och hans söner Esau och Jacob begrofvo honom.
Isaac gave up the spirit and died, and was gathered to his people, old and full of days. Esau and Jacob, his sons, buried him.
