1 Mosebok 35

1 Och Gud sade till Jacob: Gör dig redo, och far till BethEl, och bo der, och bygg der ett altare Gudi som dig syntes, då du flydde för dinom broder Esau.

Then God said to Jacob, “Arise, go up to Bethel, and settle there. Build an altar there to the God who appeared to you when you fled from your brother Esau.”

2 Då sade Jacob till sitt hus, och till alla de som med honom voro: Lägger ifrån eder de främmande gudar, som äro ibland eder, och renser eder, och förvandler edor kläder:

So Jacob told his household and all who were with him, “Get rid of the foreign gods that are among you. Purify yourselves and change your garments.

3 Och görom oss redo att fara till BethEl, att jag må göra der ett altare Gudi, den mig hört hafver i min bedröfvelses tid, och hafver varit med mig på vägenom, som jag rest hafver.

Then let us arise and go to Bethel. I will build an altar there to God, who answered me in my day of distress. He has been with me wherever I have gone.”

4 Då fingo de honom alla de främmande gudar, som voro under deras händer, och deras örnaringar; och han grof dem under ena ek, som stod vid Sichem.

So they gave Jacob all their foreign gods and all their earrings, and Jacob buried them under the oak near Shechem.

5 Och for ut: Och en Gudsfruktan kom öfver de städer, som lågo der omkring, att de icke foro efter Jacobs söner.

As they set out, a terror from God fell over the surrounding cities, so that they did not pursue Jacob’s sons.

6 Så kom Jacob till Lus i Canaans land, som kallas BethEl, med allt det folk, som med honom var:

So Jacob and everyone with him arrived in Luz (that is, Bethel) in the land of Canaan.

7 Och byggde der ett altare, och kallade det rummet ElBethEl, efter det Gud vardt honom der uppenbarad, då han flydde för sinom broder.

There Jacob built an altar, and he called that place El-bethel, because it was there that God had revealed Himself to Jacob as he fled from his brother.

8 Då dödde Debora Rebeckas amma, och vardt begrafven nedanför BethEl, under ena ek, hvilken vardt kallad gråtoek.

Now Deborah, Rebekah’s nurse, died and was buried under the oak below Bethel. So Jacob named it Allon-bachuth.

9 Och Gud syntes åter Jacob, sedan han var kommen utaf Mesopotamien, och välsignade honom:

After Jacob had returned from Paddan-aram, God appeared to him again and blessed him.

10 Och sade till honom: Du heter Jacob; men du skall icke mer heta Jacob, utan Israel skall du heta: Och så kallade man honom Israel.

And God said to him, “Though your name is Jacob, you will no longer be called Jacob. Instead, your name will be Israel.” So God named him Israel.

11 Och Gud sade till honom: Jag är den allsmägtige Gud; var fruktsam, och föröka dig: Folk och folks skarar skola komma utaf dig, och Konungar skola komma utaf dina länder.

And God told him, “I am God Almighty. Be fruitful and multiply. A nation—even a company of nations—shall come from you, and kings shall descend from you.

12 Och det landet, som jag Abraham och Isaac gifvit hafver, skall jag gifva dig, och skall det gifva dine säd efter dig.

The land that I gave to Abraham and Isaac I will give to you, and I will give this land to your descendants after you.”

13 Och så for Gud upp ifrå honom, ifrå det rummet, der han med honom talat hade.

Then God went up from the place where He had spoken with him.

14 Men Jacob reste upp en stenvård på det rummet, der han med honom talat hade: Och gjöt drickoffer deruppå, och begjöt honom med oljo.

So Jacob set up a pillar in the place where God had spoken with him—a stone marker—and he poured out a drink offering on it and anointed it with oil.

15 Och Jacob kallade det rummet, der Gud hade talat med honom, BethEl.

Jacob called the place where God had spoken with him Bethel.

16 Och han for ifrå BethEl: Och som ännu ett litet stycke vägs var till Ephrath, då födde Rachel, och födslan var henne svår.

Later, they set out from Bethel, and while they were still some distance from Ephrath, Rachel began to give birth, and her labor was difficult.

17 Men då det vardt henne så svårt i födslone, sade Jordgumman till henne: Frukta dig icke; förty denna sonen skall du ock hafva.

During her severe labor, the midwife said to her, “Do not be afraid, for you are having another son.”

18 Men då själen utgick, att hon dö måste, kallade hon honom BenOni; men hans fader kallade honom BenJamin.

And with her last breath—for she was dying—she named him Ben-oni. But his father called him Benjamin.

19 Så dödde Rachel, och vardt begrafven vid vägen till Ephrath, som nu heter BethLehem.

So Rachel died and was buried on the way to Ephrath (that is, Bethlehem).

20 Och Jacob reste upp en vård öfver hennes graf: Der sammastädes är Rachels grafvård än i dag.

Jacob set up a pillar on her grave; it marks Rachel’s tomb to this day.

21 Och Israel for ut, och slog upp ett tjäll på hinsidon vid det tornet Eder.

Israel again set out and pitched his tent beyond the Tower of Eder.

22 Och det begaf sig, då Israel bodde der i landet, gick Ruben bort och lade sig när Bilha, sins faders frillo: Och det kom för Israel. Men Jacob hade tolf söner.

While Israel was living in that region, Reuben went in and slept with his father’s concubine Bilhah, and Israel heard about it. Jacob had twelve sons:

23 Leas söner voro desse: Ruben, Jacobs förstfödde son, Simeon, Levi, Juda, Isaschar och Sebulon.

The sons of Leah were Reuben the firstborn of Jacob, Simeon, Levi, Judah, Issachar, and Zebulun.

24 Rachels söner voro: Joseph och BenJamin.

The sons of Rachel were Joseph and Benjamin.

25 Bilhas Rachels tjensteqvinnos söner: Dan och Naphthali.

The sons of Rachel’s maidservant Bilhah were Dan and Naphtali.

26 Silpas Leas tjensteqvinnos söner: Gad och Asser. Desse äro Jacobs söner, som honom födde voro i Mesopotamien.

And the sons of Leah’s maidservant Zilpah were Gad and Asher. These are the sons of Jacob, who were born to him in Paddan-aram.

27 Och Jacob kom till sin fader Isaac till Mamre i hufvudstaden, som heter Hebron, der Abraham och Isaac hade varit främlingar uti.

Jacob returned to his father Isaac at Mamre, near Kiriath-arba (that is, Hebron), where Abraham and Isaac had stayed.

28 Och Isaac vardt hundrade och åttatio år gammal.

And Isaac lived 180 years.

29 Och vardt sjuk, och dödde, och vardt samlad till sitt folk, gammal och mätt af lefvande: Och hans söner Esau och Jacob begrofvo honom.

Then he breathed his last and died and was gathered to his people, old and full of years. And his sons Esau and Jacob buried him.