1 Mosebok 34
1 Men Dina Leas dotter, den hon Jacob födt hade, gick ut till att bese dess landsens döttrar.
egressa est autem Dina filia Liae ut videret mulieres regionis illius
2 Då Sichem, Hemors Heveens son, som var dess landsens herre, såg henne, tog han henne, och belägrade henne, och förkränkte henne.
quam cum vidisset Sychem filius Emor Evei princeps terrae illius adamavit et rapuit et dormivit cum illa vi opprimens virginem
3 Och hon låg honom hårdt på hjertat, och han hade pigona kära, och talade ljufliga med henne.
et conglutinata est anima eius cum ea tristemque blanditiis delinivit
4 Och Sichem sade till sin fader Hemor: Tag mig den pigona till hustru.
et pergens ad Emor patrem suum accipe mihi inquit puellam hanc coniugem
5 Och Jacob förnam, att hans dotter Dina var skämd, och hans söner voro med boskapenom ute på markene: Och Jacob tigde till dess de kommo.
quod cum audisset Iacob absentibus filiis et in pastu occupatis pecorum siluit donec redirent
6 Då gick Hemor Sichems fader ut till Jacob, till att tala med honom.
egresso autem Emor patre Sychem ut loqueretur ad Iacob
7 I det kommo Jacobs söner af markene; och då de det hörde, förtröt det männerna, och vordo ganska vrede, att han hade gjort en dårskap i Israel, och belägrat Jacobs dotter; ty det var icke rätt gjordt.
ecce filii eius veniebant de agro auditoque quod acciderat irati sunt valde eo quod foedam rem esset operatus in Israhel et violata filia Iacob rem inlicitam perpetrasset
8 Då talade Hemor med dem, och sade: Mins sons Sichems hjerta trängtar efter edra dotter; käre, gifver honom henne till hustru.
locutus est itaque Emor ad eos Sychem filii mei adhesit anima filiae vestrae date eam illi uxorem
9 Befrynder eder med oss; gifver oss edra döttrar, och tager I våra döttrar.
et iungamus vicissim conubia filias vestras tradite nobis et filias nostras accipite
10 Och bor när oss: Landet skall stå eder öppet; bygger och bruker, och bor derinne.
et habitate nobiscum terra in potestate vestra est exercete negotiamini et possidete eam
11 Och Sichem sade till hennes fader och bröder: Låter mig finna nåd när eder, hvad I mig sägen, det vill jag gifva.
sed et Sychem ad patrem et ad fratres eius ait inveniam gratiam coram vobis et quaecumque statueritis dabo
12 Begärer man troliga af mig morgongåfvor och skänker, jag vill gifva, som I begären; gifver mig allenast pigona till hustru.
augete dotem munera postulate libens tribuam quod petieritis tantum date mihi puellam hanc uxorem
13 Då svarade Jacobs söner Sichem, och hans fader Hemor, och talade bedrägeliga, derföre, att deras syster Dina var skämd:
responderunt filii Iacob Sychem et patri eius in dolo saevientes ob stuprum sororis
14 Och sade till dem: Vi kunne det icke göra, att vi skole gifva våra syster enom oomskornom manne; ty det vore oss en skam.
non possumus facere quod petitis nec dare sororem nostram homini incircumciso quod inlicitum et nefarium est apud nos
15 Dock likväl vilje vi vara eder till viljes, om I varden oss like, och allt mankön ibland eder varder omskoret.
sed in hoc valebimus foederari si esse volueritis nostri similes et circumcidatur in vobis omne masculini sexus
16 Då vilje vi gifva eder våra döttrar, och taga oss edra döttrar, och bo när eder, och vara ett folk.
tunc dabimus et accipiemus mutuo filias nostras ac vestras et habitabimus vobiscum erimusque unus populus
17 Men hvar I icke viljen lyda oss, och omskära eder, så vilje vi taga våra dotter, och fara vår väg.
sin autem circumcidi nolueritis tollemus filiam nostram et recedemus
18 Det talet behagade Hemer och hans son väl.
placuit oblatio eorum Emor et Sychem filio eius
19 Och den unge mannen fördröjde intet att göra så; förty han hade lust till Jacobs dotter, och han var härlig hållen öfver alla i hans faders huse.
nec distulit adulescens quin statim quod petebatur expleret amabat enim puellam valde et ipse erat inclitus in omni domo patris sui
20 Så gingo Hemor och hans son Sichem i stadsporten, och talade med borgarena i stadenom, och sade:
ingressique portam urbis locuti sunt populo
21 Desse män äro fridsamme när oss, och vilja bygga och bo i landena. Så är nu landet vidt begripet; vi vilje taga oss deras döttrar, och gifva dem våra döttrar.
viri isti pacifici sunt et volunt habitare nobiscum negotientur in terra et exerceant eam quae spatiosa et lata cultoribus indiget filias eorum accipiemus uxores et nostras illis dabimus
22 Men då vilja de vara oss till viljes, så att de bo när oss, och varda ett folk med oss, om vi omskäre allt det som mankön är ibland oss, såsom de omskorne äro.
unum est quod differtur tantum bonum si circumcidamus masculos nostros ritum gentis imitantes
23 Deras boskap och ägodelar, och allt det de hafva, blifver vårt, om vi eljest blifvom dem till viljes, så att de bo när oss.
et substantia eorum et pecora et cuncta quae possident nostra erunt tantum in hoc adquiescamus et habitantes simul unum efficiemus populum
24 Och de lydde Hemor och Sichem hans sone, alle de som genom hans stadsport ut och in gingo, och omskoro allt det som mankön var, det som i deras stad ut och in gick.
adsensi sunt omnes circumcisis cunctis maribus
25 Och på tredje dagenom, då det värkte dem, togo de två Jacobs söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, hvardera sitt svärd, och gingo dristeliga in i staden, och slogo ihjäl allt det som var mankön.
et ecce die tertio quando gravissimus vulnerum dolor est arreptis duo Iacob filii Symeon et Levi fratres Dinae gladiis ingressi sunt urbem confidenter interfectisque omnibus masculis
26 Och slogo också ihjäl Hemor och hans son Sichem med svärds ägg, och togo sina syster Dina utaf Sichems huse, och gingo sin väg.
Emor et Sychem pariter necaverunt tollentes Dinam de domo Sychem sororem suam
27 Då kommo Jacobs söner öfver de slagna, och skinnade staden, derföre, att de skämt hade deras syster.
quibus egressis inruerunt super occisos ceteri filii Iacob et depopulati sunt urbem in ultionem stupri
28 Och togo deras får, fä, åsnar, och hvad i stadenom och på markene var:
oves eorum et armenta et asinos cunctaque vastantes quae in domibus et in agris erant
29 Och alla deras håfvor; all barn och qvinnor togo de till fångar, och skinnade allt det i husen var.
parvulos quoque et uxores eorum duxere captivas
30 Och Jacob sade till Simeon och Levi: I hafven åstadkommit, att jag blifver illa känder för alla dessa lands inbyggare, de Cananeer och Phereseer: Och jag är en ringa hop; när de nu församla sig öfver mig, så slå de mig ihjäl, så varder jag om intet gjord med mino huse.
quibus patratis audacter Iacob dixit ad Symeon et Levi turbastis me et odiosum fecistis Chananeis et Ferezeis habitatoribus terrae huius nos pauci sumus illi congregati percutient me et delebor ego et domus mea
31 Men de svarade: Skulle de då handla med våra syster, såsom med ene sköko?
responderunt numquid ut scorto abuti debuere sorore nostra
