1 Mosebok 32
1 Men Jacob for sin väg, och Guds Änglar mötte honom.
And on his way Jacob came face to face with the angels of God.
2 Och då han såg dem, sade han: Detta äro Guds härar; och kallade det rummet Mahanaim.
And when he saw them he said, This is the army of God: so he gave that place the name of Mahanaim.
3 Men Jacob sände båd fram för sig till sin broder Esau in uti Seirs land, i Edoms ängd.
Now Jacob sent servants before him to Esau, his brother, in the land of Seir, the country of Edom;
4 Och befallte dem, och sade: Så säger minom herra Esau: Din tjenare Jacob låter säga dig, jag hafver varit ute när Laban, och hafver allt härtill varit ibland främmande;
And he gave them orders to say these words to Esau: Your servant Jacob says, Till now I have been living with Laban:
5 Och hafver fä och åsnor, får, tjenare och tjenarinnor; och hafver utsändt, och låtit dig minom herra det bebåda, på det jag måtte finna nåd för din ögon.
And I have oxen and asses and flocks and men-servants and women-servants: and I have sent to give my lord news of these things so that I may have grace in his eyes.
6 Boden kommo igen till Jacob, och sade: Vi kommom till din broder Esau, och han reser emot dig med fyrahundrade män.
When the servants came back they said, We have seen your brother Esau and he is coming out to you, and four hundred men with him.
7 Då fruktade Jacob storliga, och var förfärad: Och skifte folket, som var när honom, och får, och fä, och camelar, i två skarar.
Then Jacob was in great fear and trouble of mind: and he put all the people and the flocks and the herds and the camels into two groups;
8 Och sade: Om Esau kommer på den ena skaran, och står honom, så må den andre undkomma.
And said, If Esau, meeting one group, makes an attack on them, the others will get away safely.
9 Ytterligare sade Jacob: Gud, mins faders Abrahams Gud, mins faders Isaacs, Herre, du som till mig sagt hafver: Far åter in i ditt land till dina fränder, jag vill göra dig godt;
Then Jacob said, O God of my father Abraham, the God of my father Isaac, the Lord who said to me, Go back to your country and your family and I will be good to you:
10 Jag är för ringa till all den barmhertighet och all den trohet, som du med dinom tjenare gjort hafver; förty jag hade icke mer än denna stafven, då jag gick öfver denna Jordanen, och nu är jag till två skarar vorden.
I am less than nothing in comparison with all your mercies and your faith to me your servant; for with only my stick in my hand I went across Jordan, and now I have become two armies.
11 Hjelp mig utu mins broders hand, utu Esaus hand; ty jag fruktar för honom; att han icke kommer, och står mig både mödrar och barn.
Be my saviour from the hand of Esau, my brother: for my fear is that he will make an attack on me, putting to death mother and child.
12 Du hafver sagt: Jag vill göra dig godt, och göra din säd som sanden i hafvet, den så mycken är, att han ej kan räknas.
And you said, Truly, I will be good to you, and make your seed like the sand of the sea which may not be numbered.
13 Och han blef der den nattena, och tog af thy han för handena hade, skänker till sin broder Esau.
Then he put up his tent there for the night; and from among his goods he took, as an offering for his brother Esau,
14 Tuhundrade getter, tjugu bockar, tuhundrade får, tjugu vädrar;
Two hundred she-goats and twenty he-goats, two hundred females and twenty males from the sheep,
15 Och tretio däggande camelar med deras föl, fyratio kor, och tio oxar; tjugu åsninnor, med tio föl;
Thirty camels with their young ones, forty cows, ten oxen, twenty asses, and ten young asses.
16 Och fick dem under sina tjenares händer, ju hvar hjorden för sig, och sade till dem: Går fram för mig, och låter vara rum emellan den ena hjorden efter den andra.
These he gave to his servants, every herd by itself, and he said to his servants, Go on before me, and let there be a space between one herd and another.
17 Och böd den första, och sade: När min broder Esau möter dig, och frågar dig: Hvem hörer du till, och hvart vill du, och hvem hörer det till, som du drifver för dig?
And he gave orders to the first, saying, When my brother Esau comes to you and says, Whose servant are you, and where are you going, and whose are these herds?
18 Skall du säga: Det hörer dinom tjenare Jacob till; han sände sinom herra Esau skänker, och kommer härefter.
Then say to him, These are your servant Jacob's; they are an offering for my lord, for Esau; and he himself is coming after us.
19 Så böd han ock den andra, och den tredje, och allom dem som gingo efter hjorden, och sade: Som jag hafver sagt eder, så säger till Esau, när I finnen honom.
And he gave the same orders to the second and the third and to all those who were with the herds, saying, This is what you are to say to Esau when you see him;
20 Och säger ju det med: Si, Jacob din tjenare är efter oss. Förty han tänkte, jag vill blidka honom med den skänken, som går för mig; sedan vill jag se honom; kan hända att han undfår mig väl.
And you are to say further, Jacob, your servant, is coming after us. For he said to himself, I will take away his wrath by the offering which I have sent on, and then I will come before him: it may be that I will have grace in his eyes.
21 Så gingo skänkningarna fram före honom; men han blef den nattena i lägret.
So the servants with the offerings went on in front, and he himself took his rest that night in the tents with his people.
22 Och stod upp om nattena, och tog sina två hustrur, och de två tjensteqvinnorna, och sin ellofva barn, och for till vadet Jabbok:
And in the night he got up, and taking with him his two wives and the two servant-women and his eleven children, he went over the river Jabbok.
23 Tog dem och förde dem öfver älfvena, så att det han hade, kom öfver.
He took them and sent them over the stream with all he had.
24 Och han blef på den sidone allena. Då brottades en man med honom till dess morgonrodnen uppgick.
Then Jacob was by himself; and a man was fighting with him till dawn.
25 Och då han såg, att han icke kunde öfvervinna honom, rörde han hans höftes sena, och straxt förtvinade hans höftes sena.
But when the man saw that he was not able to overcome Jacob, he gave him a blow in the hollow part of his leg, so that his leg was damaged.
26 Och han sade: Låt mig gå, ty morgonrodnen går upp; men han svarade: Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.
And he said to him, Let me go now, for the dawn is near. But Jacob said, I will not let you go till you have given me your blessing.
27 Han sade: Huru heter du? Han svarade: Jacob.
Then he said, What is your name? And he said, Jacob.
28 Han sade: Du skall icke mer heta Jacob, utan Israel. Förty du hafver med Gud och menniskor kämpat, och hafver fått öfverhandena.
And he said, Your name will no longer be Jacob, but Israel: for in your fight with God and with men you have overcome.
29 Och Jacob frågade honom, och sade: Huru heter du? Men han sade: Hvi frågar du, huru jag heter? Och han välsignade honom der sammastädes.
Then Jacob said, What is your name? And he said, What is my name to you? Then he gave him a blessing.
30 Och Jacob kallade det rummet Pnuel; ty jag hafver sett Gud under ansigtet, och min själ är frälst vorden.
And Jacob gave that place the name of Peniel, saying, I have seen God face to face, and still I am living.
31 Och som han kom fram om Pnuel, gick honom solen upp, och han haltade i sine höft.
And while he was going past Peniel, the sun came up. And he went with unequal steps because of his damaged leg.
32 Fördenskull äta Israels barn inga höftsene ännu i dag, derföre, att Jacobs höftsena rörd vardt.
For this reason the children of Israel, even today, never take that muscle in the hollow of the leg as food, because the hollow of Jacob's leg was touched.
