1 Mosebok 32
1 Men Jacob for sin väg, och Guds Änglar mötte honom.
Ug si Jacob mipadayon sa iyang paglakat ug gisugat siya sa mga manolonda sa Dios.
2 Och då han såg dem, sade han: Detta äro Guds härar; och kallade det rummet Mahanaim.
Ug si Jacob miingon, sa pagkakita kanila: Kini mao ang panon sa Dios ug gihinganlan niya kadtong dapita Mahanaim.
3 Men Jacob sände båd fram för sig till sin broder Esau in uti Seirs land, i Edoms ängd.
Ug si Jacob nagsugo ug mga sulogoon sa unahan niya ngadto kang Esau nga iyang igsoon didto sa yuta sa Seir, sa kapatagan sa Edom.
4 Och befallte dem, och sade: Så säger minom herra Esau: Din tjenare Jacob låter säga dig, jag hafver varit ute när Laban, och hafver allt härtill varit ibland främmande;
Ug siya nagsugo kanila nga nag-ingon: Mao kini ang igaingon ninyo sa akong ginoo nga si Esau: Mao kini ang giingon sa imong alagad nga si Jacob: Kang Laban nagpuyo ako, ug nadugay ako didto hangtud karon.
5 Och hafver fä och åsnor, får, tjenare och tjenarinnor; och hafver utsändt, och låtit dig minom herra det bebåda, på det jag måtte finna nåd för din ögon.
Ug ako adunay mga vaca, ug mga asno, ug mga panon sa mga carnero, ug mga binatonan nga lalake ug mga sulogoong babaye, ug nagsugo ako sa pag-ingon sa akong ginoo aron ako mahimut-an sa iyang mga mata.
6 Boden kommo igen till Jacob, och sade: Vi kommom till din broder Esau, och han reser emot dig med fyrahundrade män.
Ug ang mga sinugo nanagpamalik kang Jacob nga nagaingon: Nakadangat kami sa imong igsoon nga si Esau, ug ingon usab siya moanhi sa pagsugat kanimo, ug uban kaniya ang upat ka gatus ka tawo.
7 Då fruktade Jacob storliga, och var förfärad: Och skifte folket, som var när honom, och får, och fä, och camelar, i två skarar.
Unya si Jacob nahadlok sa hilabihan gayud ug nagsubo siya; ug gibahinbahin niya ang mga tawo nga diha uban kaniya, ug ang mga panon sa mga carnero ug ang mga vaca, ug ang mga camello, sa duruha ka pundok.
8 Och sade: Om Esau kommer på den ena skaran, och står honom, så må den andre undkomma.
Ug miingon: Kong umanhi si Esau ug patyon ang usa ka pundok; ang nahabiling pundok makakalagiw,
9 Ytterligare sade Jacob: Gud, mins faders Abrahams Gud, mins faders Isaacs, Herre, du som till mig sagt hafver: Far åter in i ditt land till dina fränder, jag vill göra dig godt;
Unya miingon si Jacob: O Dios sa akong amahan nga si Abraham ug Dios sa akong amahan nga si Isaac, O Jehova nga miingon kanako: Bumalik ka sa imong yuta ug sa imong kaubanan, ug ikaw buhatan ko ug maayo:
10 Jag är för ringa till all den barmhertighet och all den trohet, som du med dinom tjenare gjort hafver; förty jag hade icke mer än denna stafven, då jag gick öfver denna Jordanen, och nu är jag till två skarar vorden.
Ako dili takus sa labing diyutay sa tanan nga mga mahigugmaong kalolot ug sa tanan nga kamatuoran nga imong gipakita sa imong ulipon; kay uban sa akong sungkod milabang ako niining Jordan, ug karon nahimo ako nga duruha na ka pundok.
11 Hjelp mig utu mins broders hand, utu Esaus hand; ty jag fruktar för honom; att han icke kommer, och står mig både mödrar och barn.
Luwasa ako, ginaampo ko kanimo, gikan sa kamot sa akong igsoon, sa kamot ni Esau; kay nahadlok ako kaniya, tingali kaha moanhi siya, ug samaran niya ako, ang inahan uban ang mga anak.
12 Du hafver sagt: Jag vill göra dig godt, och göra din säd som sanden i hafvet, den så mycken är, att han ej kan räknas.
Ug ikaw gayud usab ang nag-ingon: Sa pagkamatuod gayud ikaw buhatan ko ug maayo, ug pagahimoon ko nga ang imong kaliwatan sama sa balas sa dagat, nga dili arang maisip tungod sa gidaghanon.
13 Och han blef der den nattena, och tog af thy han för handena hade, skänker till sin broder Esau.
Ug napabilin siya didto niadtong gabhiona ug gikuha niya gikan sa mga butang nga diha sa iyang luyo ang usa ka gasa alang kang Esau nga iyang igsoon:
14 Tuhundrade getter, tjugu bockar, tuhundrade får, tjugu vädrar;
Duha ka gatus ka book nga kanding nga baye ug kaluhaan ka book nga kanding nga lake, duha ka gatus ka book nga carnero nga baye ug kaluhaan ka book nga carnero nga lake.
15 Och tretio däggande camelar med deras föl, fyratio kor, och tio oxar; tjugu åsninnor, med tio föl;
Katloan ka gatasan nga camello uban ang ilang mga nati, kap-atan ka book nga vaca nga baye ug napulo ka book nga vaca nga lake, kaluhaan ka book nga asno nga baye ug napulo ka book nga nati.
16 Och fick dem under sina tjenares händer, ju hvar hjorden för sig, och sade till dem: Går fram för mig, och låter vara rum emellan den ena hjorden efter den andra.
Ug kini gitugyan niya sa mga kamot sa iyang mga binatonan, tagsa ka panon sa pinig, ug miingon sa iyang mga binatonan: Umuna kamo kanako, ug nga usa ka panon ipahilayo ninyo sa usa ka panon.
17 Och böd den första, och sade: När min broder Esau möter dig, och frågar dig: Hvem hörer du till, och hvart vill du, och hvem hörer det till, som du drifver för dig?
Ug nagsugo siya sa nahauna, nga nagaingon: Kong hisugatan ka ni Esau nga akong igsoon ug iyang pangutan-on ikaw sa pag-ingon: Kang kinsa ikaw? ug asa ikaw paingon? ug kang kansa kanang mga nagauna kanimo?
18 Skall du säga: Det hörer dinom tjenare Jacob till; han sände sinom herra Esau skänker, och kommer härefter.
Unya umingon ka kaniya: Iya sa imong alagad nga si Jacob; kini mao ang usa ka gasa nga gipadala alang sa akong ginoo nga si Esau; ug nga ania na usab siya karon nagasunod sa ulahi namo.
19 Så böd han ock den andra, och den tredje, och allom dem som gingo efter hjorden, och sade: Som jag hafver sagt eder, så säger till Esau, när I finnen honom.
Ug nagsugo usab siya sa ikaduha, ug mao usab sa ikatolo ug ingon usab sa tanan nga mga nagasunod sa ulahi sa mga panon, nga nagaingon: Niini nga paagiha igasulti ninyo kang Esau kong kamo hisugatan niya.
20 Och säger ju det med: Si, Jacob din tjenare är efter oss. Förty han tänkte, jag vill blidka honom med den skänken, som går för mig; sedan vill jag se honom; kan hända att han undfår mig väl.
Ug igaingon ninyo: Labut pa, ania karon, ang imong alagad nga si Jacob nagapaingon nganhi sa ulahi namo. Kay siya miingon: Pagahupayon ko ang iyang kaligutgut tungod sa gasa nga nagauna kanako; ug sa human niini, tan-awon ko ang iyang nawong; ug tingali pagadawaton kaha niya ako ug maayo.
21 Så gingo skänkningarna fram före honom; men han blef den nattena i lägret.
Mao nga ang gasa miuna kaniya, apan siya napabilin niatong gabhiona uban sa panon.
22 Och stod upp om nattena, och tog sina två hustrur, och de två tjensteqvinnorna, och sin ellofva barn, och for till vadet Jabbok:
Ug mitindog siya niadtong gabhiona, ug gikuha niya ang iyang duruha ka asawa, ug ang iyang duruha ka mga sulogoon nga babaye, ug ang iyang napulo ug usa ka mga anak, ug mitabok sa labanganan sa Jaboc.
23 Tog dem och förde dem öfver älfvena, så att det han hade, kom öfver.
Busa sila gikuha niya, ug iyang gipatabok sila sa suba, ug gipatabok usab niya ang tanan nga iya.
24 Och han blef på den sidone allena. Då brottades en man med honom till dess morgonrodnen uppgick.
Ug nahabilin si Jacob nga nag-inusara, ug may nakigbugno kaniya nga usa ka tawo hangtud sa pagbanagbanag sa adlaw:
25 Och då han såg, att han icke kunde öfvervinna honom, rörde han hans höftes sena, och straxt förtvinade hans höftes sena.
Ug sa pagkakita niini nga siya dili makabuntog kaniya, gipislit niya ang piyakpiyak sa iyang balat-ang, ug nalisa ang balat-ang ni Jacob, sa diha nga siya nagabugno pa kaniya.
26 Och han sade: Låt mig gå, ty morgonrodnen går upp; men han svarade: Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.
Ug siya miingon: Buhii ako kay mahayaghayag na. Apan mitubag kaniya si Jacob: Dili ko ikaw buhian hangtud nga ako panalanginan mo.
27 Han sade: Huru heter du? Han svarade: Jacob.
Ug siya nangutana kaniya: Kinsay imong ngalan? Ug mitubag siya: Si Jacob.
28 Han sade: Du skall icke mer heta Jacob, utan Israel. Förty du hafver med Gud och menniskor kämpat, och hafver fått öfverhandena.
Ug siya miingon: Dili ka na pagahinganlan nga si Jacob, kondili si Israel; kay nakigbugno ka sa Dios, ug sa tawo, ug nakabuntog ka.
29 Och Jacob frågade honom, och sade: Huru heter du? Men han sade: Hvi frågar du, huru jag heter? Och han välsignade honom der sammastädes.
Ug nangutana kaniya si Jacob ug miingon: Ginaampo ko kanimo, nga ipahayag mo kanako ang imong ngalan. Apan siya mitubag: Kay nganong nangutana ka sa akong ngalan? Ug siya gipanalanginan niya didto.
30 Och Jacob kallade det rummet Pnuel; ty jag hafver sett Gud under ansigtet, och min själ är frälst vorden.
Ug gihinganlan ni Jacob kadtong dapita nga /Peniel, /Peniel kay matud niya, nakita ko ang Dios sa nawong ug nawong, ug naluwas ang akong kinabuhi.
31 Och som han kom fram om Pnuel, gick honom solen upp, och han haltade i sine höft.
Ug gisidlakan siya sa adlaw sa iyang pag-agi sa Peniel, ug nagtangkihod siya tungod sa iyang paa.
32 Fördenskull äta Israels barn inga höftsene ännu i dag, derföre, att Jacobs höftsena rörd vardt.
Tungod niini dili magakaon ang mga anak sa Israel, hangtud karong adlawa, sa kusog nga mibinhod, nga anaa sa piyakpiyak sa balat-ang: kay naigo si Jacob niini nga bahin sa balat-ang niya sa kusog sa kilid.
