1 Mosebok 29
1 Då hof Jacob sin fot upp, och gick in i det land, som öster ut ligger.
Then Jacob went on his journey, and came to the land of the children of the east.
2 Och såg sig om, och si, der var en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.
He looked, and saw a well in the field, and saw three flocks of sheep lying there by it. For out of that well they watered the flocks. The stone on the well’s mouth was large.
3 Och de plägade der församla alla hjordarna, och vältra stenen ifrå brunnshålet, och vattna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.
There all the flocks were gathered. They rolled the stone from the well’s mouth, and watered the sheep, and put the stone back on the well’s mouth in its place.
4 Och Jacob sade till dem: Mine bröder, hvadan ären I? De svarade: Vi äre af Haran.
Jacob said to them, “My relatives, where are you from?” They said, “We are from Haran.”
5 Han sade till dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De svarade: Vi känne honom väl.
He said to them, “Do you know Laban, the son of Nahor?” They said, “We know him.”
6 Han sade: Går honom ock väl i hand? De svarade: Honom går väl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.
He said to them, “Is it well with him?” They said, “It is well. See, Rachel, his daughter, is coming with the sheep.”
7 Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifva boskapen hem; vattner fåren, och går bort med dem i bet.
He said, “Behold, it is still the middle of the day, not time to gather the livestock together. Water the sheep, and go and feed them.”
8 De svarade: Vi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tillsamman, och vi vältre stenen ifrå brunnshålet, och vattne så fåren.
They said, “We can’t, until all the flocks are gathered together, and they roll the stone from the well’s mouth. Then we will water the sheep.”
9 Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon vaktade fåren.
While he was yet speaking with them, Rachel came with her father’s sheep, for she kept them.
10 Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han till, och vältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och vattnade Labans sins moderbroders får.
When Jacob saw Rachel the daughter of Laban, his mother’s brother, and the sheep of Laban, his mother’s brother, Jacob went near, and rolled the stone from the well’s mouth, and watered the flock of Laban his mother’s brother.
11 Och kysste Rachel; hof upp sina röst, och gret.
Jacob kissed Rachel, and lifted up his voice, and wept.
12 Och kungjorde henne, att han var hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.
Jacob told Rachel that he was her father’s relative, and that he was Rebekah’s son. She ran and told her father.
13 Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kyssten, och hade honom in i sitt hus. Då förtäljde han honom allt, huru tillgått var.
When Laban heard the news of Jacob, his sister’s son, he ran to meet Jacob, and embraced him, and kissed him, and brought him to his house. Jacob told Laban all these things.
14 Då sade Laban till honom: Nu väl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade varit när honom,
Laban said to him, “Surely you are my bone and my flesh.” Jacob stayed with him for a month.
15 Sade Laban till Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hvad skall vara din lön?
Laban said to Jacob, “Because you are my relative, should you therefore serve me for nothing? Tell me, what will your wages be?”
16 Och Laban hade två döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.
Laban had two daughters. The name of the elder was Leah, and the name of the younger was Rachel.
17 Men Lea var klenögd; Rachel var väl skapad, och hade ett dägeligit ansigte.
Leah’s eyes were weak, but Rachel was beautiful in form and attractive.
18 Till henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag vill tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.
Jacob loved Rachel. He said, “I will serve you seven years for Rachel, your younger daughter.”
19 Laban svarade: Det är bättre jag gifver dig henne, än enom androm; blif när mig.
Laban said, “It is better that I give her to you, than that I should give her to another man. Stay with me.”
20 Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det vara få dagar, så kär hade han henne.
Jacob served seven years for Rachel. They seemed to him but a few days, for the love he had for her.
21 Och Jacob sade till Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, att jag kommer i säng med henne.
Jacob said to Laban, “Give me my wife, for my days are fulfilled, that I may go in to her.”
22 Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.
Laban gathered together all the men of the place, and made a feast.
23 Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in till honom: Och han låg när henne.
In the evening, he took Leah his daughter, and brought her to Jacob. He went in to her.
24 Och Laban fick sine dotter Lea Silpa till ena tjenstepigo.
Laban gave Zilpah his servant to his daughter Leah for a servant.
25 Om morgonen, si, då var det Lea: Och han sade till Laban: Hvi hafver du det gjort mig? Hafver jag icke tjent dig för Rachel? Hvi hafver du bedragit mig?
In the morning, behold, it was Leah! He said to Laban, “What is this you have done to me? Didn’t I serve with you for Rachel? Why then have you deceived me?”
26 Laban svarade: Man gör icke så i våro lande, att man gifver ut den yngsta förr än den äldsta.
Laban said, “It is not done so in our place, to give the younger before the firstborn.
27 Håll dessa veckona ut, så vill jag ock gifva dig denna med, för den tjenst, som du ännu skall tjena mig i androm sju år.
Fulfill the week of this one, and we will give you the other also for the service which you will serve with me for seven more years.”
28 Jacob gjorde så, och höll de veckona ut; då gaf han honom Rachel sina dotter till hustru.
Jacob did so, and fulfilled her week. He gave him Rachel his daughter as wife.
29 Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha till ena tjenstepigo.
Laban gave Bilhah, his servant, to his daughter Rachel to be her servant.
30 Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren.
He went in also to Rachel, and he loved also Rachel more than Leah, and served with him seven more years.
31 Men då Herren såg, att Lea vardt vanvörd, gjorde han henne fruktsamma, och Rachel ofruktsamma.
Yahweh saw that Leah was hated, and he opened her womb, but Rachel was barren.
32 Och Lea vardt hafvande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: Herren hafver sett till min förtryckelse; nu varder min man hafvandes mig kär.
Leah conceived, and bore a son, and she named him Reuben. For she said, “Because Yahweh has looked at my affliction; for now my husband will love me.”
33 Och vardt åter hafvande, och födde en son, och sade: Herren hafver hört, att jag är vanvörd, och hafver desslikes denna gifvit mig; och kallade honom Simeon.
She conceived again, and bore a son, and said, “Because Yahweh has heard that I am hated, he has therefore given me this son also.” She named him Simeon.
34 Åter vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu varder min man åter hållandes sig till mig, ty jag hafver födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi.
She conceived again, and bore a son. She said, “Now this time my husband will be joined to me, because I have borne him three sons.” Therefore his name was called Levi.
35 Fjerde reso vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu vill jag tacka Herranom; derföre kallade hon honom Juda, och vände så igen att föda.
She conceived again, and bore a son. She said, “This time I will praise Yahweh.” Therefore she named him Judah. Then she stopped bearing.
