1 Mosebok 29
1 Då hof Jacob sin fot upp, och gick in i det land, som öster ut ligger.
Then Jacob went on his journey, and came to the land of the children of the east.
2 Och såg sig om, och si, der var en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.
And he looked, and behold a well in the field, and, lo, three flocks of sheep lying there by it; for out of that well they watered the flocks: and the stone upon the well’s mouth was great.
3 Och de plägade der församla alla hjordarna, och vältra stenen ifrå brunnshålet, och vattna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.
And thither were all the flocks gathered: and they rolled the stone from the well’s mouth, and watered the sheep, and put the stone again upon the well’s mouth in its place.
4 Och Jacob sade till dem: Mine bröder, hvadan ären I? De svarade: Vi äre af Haran.
And Jacob said unto them, My brethren, whence be ye? And they said, Of Haran are we.
5 Han sade till dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De svarade: Vi känne honom väl.
And he said unto them, Know ye Laban the son of Nahor? And they said, We know him.
6 Han sade: Går honom ock väl i hand? De svarade: Honom går väl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.
And he said unto them, Is it well with him? And they said, It is well: and, behold, Rachel his daughter cometh with the sheep.
7 Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifva boskapen hem; vattner fåren, och går bort med dem i bet.
And he said, Lo, it is yet high day, neither is it time that the cattle should be gathered together: water ye the sheep, and go and feed them.
8 De svarade: Vi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tillsamman, och vi vältre stenen ifrå brunnshålet, och vattne så fåren.
And they said, We cannot, until all the flocks be gathered together, and they roll the stone from the well’s mouth; then we water the sheep.
9 Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon vaktade fåren.
While he yet spake with them, Rachel came with her father’s sheep; for she kept them.
10 Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han till, och vältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och vattnade Labans sins moderbroders får.
And it came to pass, when Jacob saw Rachel the daughter of Laban his mother’s brother, and the sheep of Laban his mother’s brother, that Jacob went near, and rolled the stone from the well’s mouth, and watered the flock of Laban his mother’s brother.
11 Och kysste Rachel; hof upp sina röst, och gret.
And Jacob kissed Rachel, and lifted up his voice, and wept.
12 Och kungjorde henne, att han var hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.
And Jacob told Rachel that he was her father’s brother, and that he was Rebekah’s son: and she ran and told her father.
13 Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kyssten, och hade honom in i sitt hus. Då förtäljde han honom allt, huru tillgått var.
And it came to pass, when Laban heard the tidings of Jacob his sister’s son, that he ran to meet him, and embraced him, and kissed him, and brought him to his house. And he told Laban all these things.
14 Då sade Laban till honom: Nu väl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade varit när honom,
And Laban said to him, Surely thou art my bone and my flesh. And he abode with him the space of a month.
15 Sade Laban till Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hvad skall vara din lön?
And Laban said unto Jacob, Because thou art my brother, shouldest thou therefore serve me for nought? tell me, what shall thy wages be?
16 Och Laban hade två döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.
And Laban had two daughters: the name of the elder was Leah, and the name of the younger was Rachel.
17 Men Lea var klenögd; Rachel var väl skapad, och hade ett dägeligit ansigte.
And Leah’s eyes were tender; but Rachel was beautiful and well favoured.
18 Till henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag vill tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.
And Jacob loved Rachel; and he said, I will serve thee seven years for Rachel thy younger daughter.
19 Laban svarade: Det är bättre jag gifver dig henne, än enom androm; blif när mig.
And Laban said, It is better that I give her to thee, than that I should give her to another man: abide with me.
20 Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det vara få dagar, så kär hade han henne.
And Jacob served seven years for Rachel; and they seemed unto him but a few days, for the love he had to her.
21 Och Jacob sade till Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, att jag kommer i säng med henne.
And Jacob said unto Laban, Give me my wife, for my days are fulfilled, that I may go in unto her.
22 Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.
And Laban gathered together all the men of the place, and made a feast.
23 Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in till honom: Och han låg när henne.
And it came to pass in the evening, that he took Leah his daughter, and brought her to him; and he went in unto her.
24 Och Laban fick sine dotter Lea Silpa till ena tjenstepigo.
And Laban gave Zilpah his handmaid unto his daughter Leah for an handmaid.
25 Om morgonen, si, då var det Lea: Och han sade till Laban: Hvi hafver du det gjort mig? Hafver jag icke tjent dig för Rachel? Hvi hafver du bedragit mig?
And it came to pass in the morning that, behold, it was Leah: and he said to Laban, What is this thou hast done unto me? did not I serve with thee for Rachel? wherefore then hast thou beguiled me?
26 Laban svarade: Man gör icke så i våro lande, att man gifver ut den yngsta förr än den äldsta.
And Laban said, It is not so done in our place, to give the younger before the firstborn.
27 Håll dessa veckona ut, så vill jag ock gifva dig denna med, för den tjenst, som du ännu skall tjena mig i androm sju år.
Fulfill the week of this one, and we will give thee the other also for the service which thou shalt serve with me yet seven other years.
28 Jacob gjorde så, och höll de veckona ut; då gaf han honom Rachel sina dotter till hustru.
And Jacob did so, and fulfilled her week: and he gave him Rachel his daughter to wife.
29 Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha till ena tjenstepigo.
And Laban gave to Rachel his daughter Bilhah his handmaid to be her handmaid.
30 Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren.
And he went in also unto Rachel, and he loved also Rachel more than Leah, and served with him yet seven other years.
31 Men då Herren såg, att Lea vardt vanvörd, gjorde han henne fruktsamma, och Rachel ofruktsamma.
And the LORD saw that Leah was hated, and he opened her womb: but Rachel was barren.
32 Och Lea vardt hafvande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: Herren hafver sett till min förtryckelse; nu varder min man hafvandes mig kär.
And Leah conceived, and bare a son, and she called his name Reuben: for she said, Because the LORD hath looked upon my affliction; for now my husband will love me.
33 Och vardt åter hafvande, och födde en son, och sade: Herren hafver hört, att jag är vanvörd, och hafver desslikes denna gifvit mig; och kallade honom Simeon.
And she conceived again, and bare a son; and said, Because the LORD hath heard that I am hated, he hath therefore given me this [son] also: and she called his name Simeon.
34 Åter vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu varder min man åter hållandes sig till mig, ty jag hafver födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi.
And she conceived again, and bare a son; and said, Now this time will my husband be joined unto me, because I have borne him three sons: therefore was his name called Levi.
35 Fjerde reso vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu vill jag tacka Herranom; derföre kallade hon honom Juda, och vände så igen att föda.
And she conceived again, and bare a son: and she said, This time will I praise the LORD: therefore she called his name Judah; and she left bearing.
