1 Mosebok 29
1 Då hof Jacob sin fot upp, och gick in i det land, som öster ut ligger.
Jacob resumed his journey and came to the land of the people of the east.
2 Och såg sig om, och si, der var en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.
He looked and saw a well in the field, and near it lay three flocks of sheep, because the sheep were watered from this well. And a large stone covered the mouth of the well.
3 Och de plägade der församla alla hjordarna, och vältra stenen ifrå brunnshålet, och vattna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.
When all the flocks had been gathered there, the shepherds would roll away the stone from the mouth of the well and water the sheep. Then they would return the stone to its place over the mouth of the well.
4 Och Jacob sade till dem: Mine bröder, hvadan ären I? De svarade: Vi äre af Haran.
“My brothers,” Jacob asked the shepherds, “where are you from?” “We are from Haran,” they answered.
5 Han sade till dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De svarade: Vi känne honom väl.
“Do you know Laban the grandson of Nahor?” Jacob asked. “We know him,” they replied.
6 Han sade: Går honom ock väl i hand? De svarade: Honom går väl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.
“Is he well?” Jacob inquired. “Yes,” they answered, “and here comes his daughter Rachel with his sheep.”
7 Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifva boskapen hem; vattner fåren, och går bort med dem i bet.
“Look,” said Jacob, “it is still broad daylight; it is not yet time to gather the livestock. Water the sheep and take them back to pasture.”
8 De svarade: Vi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tillsamman, och vi vältre stenen ifrå brunnshålet, och vattne så fåren.
But they replied, “We cannot, until all the flocks have been gathered and the stone has been rolled away from the mouth of the well. Then we will water the sheep.”
9 Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon vaktade fåren.
While he was still speaking with them, Rachel arrived with her father’s sheep, for she was a shepherdess.
10 Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han till, och vältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och vattnade Labans sins moderbroders får.
As soon as Jacob saw Rachel, the daughter of his mother’s brother Laban, with Laban’s sheep, he went up and rolled the stone away from the mouth of the well and watered his uncle’s sheep.
11 Och kysste Rachel; hof upp sina röst, och gret.
Then Jacob kissed Rachel and wept aloud.
12 Och kungjorde henne, att han var hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.
He told Rachel that he was Rebekah’s son, a relative of her father, and she ran and told her father.
13 Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kyssten, och hade honom in i sitt hus. Då förtäljde han honom allt, huru tillgått var.
When Laban heard the news about his sister’s son Jacob, he ran out to meet him. He embraced him and kissed him and brought him to his home, where Jacob told him all that had happened.
14 Då sade Laban till honom: Nu väl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade varit när honom,
Then Laban declared, “You are indeed my own flesh and blood.” After Jacob had stayed with him a month,
15 Sade Laban till Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hvad skall vara din lön?
Laban said to him, “Just because you are my relative, should you work for nothing? Tell me what your wages should be.”
16 Och Laban hade två döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.
Now Laban had two daughters; the older was named Leah, and the younger was named Rachel.
17 Men Lea var klenögd; Rachel var väl skapad, och hade ett dägeligit ansigte.
Leah had weak eyes, but Rachel was shapely and beautiful.
18 Till henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag vill tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.
Since Jacob loved Rachel, he answered, “I will serve you seven years for your younger daughter Rachel.”
19 Laban svarade: Det är bättre jag gifver dig henne, än enom androm; blif när mig.
Laban replied, “Better that I give her to you than to another. Stay here with me.”
20 Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det vara få dagar, så kär hade han henne.
So Jacob served seven years for Rachel, yet it seemed but a few days because of his love for her.
21 Och Jacob sade till Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, att jag kommer i säng med henne.
Finally Jacob said to Laban, “Grant me my wife, for my time is complete, and I want to sleep with her.”
22 Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.
So Laban invited all the men of that place and prepared a feast.
23 Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in till honom: Och han låg när henne.
But when evening came, Laban took his daughter Leah and gave her to Jacob, and he slept with her.
24 Och Laban fick sine dotter Lea Silpa till ena tjenstepigo.
And Laban gave his servant girl Zilpah to his daughter Leah as her maidservant.
25 Om morgonen, si, då var det Lea: Och han sade till Laban: Hvi hafver du det gjort mig? Hafver jag icke tjent dig för Rachel? Hvi hafver du bedragit mig?
When morning came, there was Leah! “What have you done to me?” Jacob said to Laban. “Wasn’t it for Rachel that I served you? Why have you deceived me?”
26 Laban svarade: Man gör icke så i våro lande, att man gifver ut den yngsta förr än den äldsta.
Laban replied, “It is not our custom here to give the younger daughter in marriage before the older.
27 Håll dessa veckona ut, så vill jag ock gifva dig denna med, för den tjenst, som du ännu skall tjena mig i androm sju år.
Finish this week’s celebration, and we will give you the younger one in return for another seven years of work.”
28 Jacob gjorde så, och höll de veckona ut; då gaf han honom Rachel sina dotter till hustru.
And Jacob did just that. He finished the week’s celebration, and Laban gave him his daughter Rachel as his wife.
29 Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha till ena tjenstepigo.
Laban also gave his servant girl Bilhah to his daughter Rachel as her maidservant.
30 Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren.
Jacob slept with Rachel as well, and indeed, he loved Rachel more than Leah. So he worked for Laban another seven years.
31 Men då Herren såg, att Lea vardt vanvörd, gjorde han henne fruktsamma, och Rachel ofruktsamma.
When the LORD saw that Leah was unloved, He opened her womb; but Rachel was barren.
32 Och Lea vardt hafvande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: Herren hafver sett till min förtryckelse; nu varder min man hafvandes mig kär.
And Leah conceived and gave birth to a son, and she named him Reuben, for she said, “The LORD has seen my affliction. Surely my husband will love me now.”
33 Och vardt åter hafvande, och födde en son, och sade: Herren hafver hört, att jag är vanvörd, och hafver desslikes denna gifvit mig; och kallade honom Simeon.
Again she conceived and gave birth to a son, and she said, “Because the LORD has heard that I am unloved, He has given me this son as well.” So she named him Simeon.
34 Åter vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu varder min man åter hållandes sig till mig, ty jag hafver födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi.
Once again Leah conceived and gave birth to a son, and she said, “Now at last my husband will become attached to me, because I have borne him three sons.” So he was named Levi.
35 Fjerde reso vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu vill jag tacka Herranom; derföre kallade hon honom Juda, och vände så igen att föda.
And once more she conceived and gave birth to a son and said, “This time I will praise the LORD.” So she named him Judah. Then Leah stopped having children.
