1 Mosebok 28
1 Då kallade Isaac sin son Jacob, och välsignade honom, och böd honom, och sade till honom: Tag icke hustru af Canaans döttrar;
And Isaac called Jacob, and blessed him, and charged him, and said unto him, Thou shalt not take a wife from the daughters of Canaan.
2 Utan gör dig redo, och far in i Mesopotamien till Bethuel, dins moderfaders hus, och tag dig der hustru af Labans dins moderbroders döttrar.
Arise, go to Padan-aram, to the house of Bethuel thy mother's father; and take thyself from there a wife of the daughters of Laban thy mother's brother.
3 Men allsmägtig Gud välsigne dig, och göre dig fruktsam, och föröke dig, så att du varder en skare med folk;
And God, the Almighty, bless thee, and make thee fruitful, and multiply thee, that thou mayest become a multitude of people;
4 Och gifve dig Abrahams välsignelse, dig och dine säd med dig; att du må besitta det land, der du en främling uti äst, det Gud Abraham gifvit hafver.
And may he give thee the blessing of Abraham, to thee, and to thy seed with thee; that thou mayest inherit the land of thy sojourn, which God gave unto Abraham.
5 Så skilde Isaac Jacob ifrå sig, att han for in i Mesopotamien till Laban Bethuels son af Syrien, Rebeckas broder, som hans och Esaus moder var.
And Isaac sent away Jacob, and he went to Padan-aram, unto Laban, the son of Bethuel the Syrian, the brother of Rebekah, the mother of Jacob and Esau.
6 När nu Esau såg, att Isaac hade välsignat Jacob, och sändt honom in i Mesopotamien, att han skulle der taga sig hustru; och att sedan han honom välsignat hade, böd han honom, och sade: Du skall ingen hustru taga af Canaans döttrar:
And when Esau saw that Isaac had blessed Jacob, and sent him away to Padan-aram, to take himself from there a wife; and in blessing him had given him a charge, saying, Thou shalt not take a wife of the daughters of Canaan;
7 Och att Jacob var sinom fader och moder lydig, och for in i Mesopotamien:
And that Jacob had obeyed his father and his mother, and was gone to Padan-aram:
8 Såg ock, att Isaac hans fader såg icke gerna Canaans döttrar:
Then saw Esau that the daughters of Canaan were evil in the eyes of Isaac his father;
9 Gick han bort till Ismael, och tog, utöfver de hustrur han tillförene hade, Mahalath, Ismaels Abrahams sons dotter, Nebajoths syster, till hustru.
And Esau went unto Ishmael, and took Machalath the daughter of Ishmael, Abraham's son, the sister of Nebayoth in addition to his wives, to himself as wife.
10 Men Jacob for ut ifrå BerSaba, och reste till Haran.
And Jacob went out from Beer-sheba, and went toward Charan.
11 Och kom på ett rum, der blef han öfver nattena, förty solen var bärgad; och han tog en sten der på rummena, och lade honom under sitt hufvud, och lade sig i samma rum till att sofva.
And he lighted upon a certain place, and tarried there all night, because the sun was set; and he took one of the stones of the place, and put it for his pillow, and laid himself down in that place.
12 Och honom drömde, och si, en stege stod på jordene, och änden på honom tog upp i himmelen: Och si, Guds Änglar stego derpå upp och neder.
And he dreamed, and behold a ladder was set up on the earth, and the top of it reached to heaven; and behold, angels of God were ascending and descending on it.
13 Och Herren stod der öfverst uppå, och sade: Jag är Herren, Abrahams och dins faders Gud, och Isaacs Gud: Det landet, som du ligger uppå, skall jag gifva dig och dine säd.
And, behold, the Lord stood above it, and said, I am the Lord, the God of Abraham thy father, and the God of Isaac: the land whereon thou liest, to thee will I give it, and to thy seed;
14 Och din säd skall varda såsom stoftet på jordene; och du skall varda utspridder vester ut, öster ut, norr ut, och söder ut, och genom dig och dina säd skola alla slägter på jordene varda välsignade.
And thy seed shall be as the dust of the earth, and thou shalt spread abroad to the west, and to the east, and to the north and to the south; and in thee and thy seed shall all the families of the earth be blessed.
15 Och si, jag är med dig, och skall förvara dig ehvart du far, och skall föra dig åter i detta landet igen. Och skall icke öfvergifva dig, till des jag gör allt det jag dig sagt hafver.
And, behold, I am with thee, and will keep thee whithersoever thou goest, and will bring thee again into this land; for I will not leave thee, until I have done what I have spoken to thee of.
16 Då nu Jacob vaknade upp af sin sömn, sade han: Visserliga är Herren i detta rum, och jag vistet icke.
And Jacob awakened out of his sleep, and he said, Surely the Lord is present in this place; and I knew it not.
17 Och fruktade han sig, och sade: Detta måste vara ett heligt rum; ty här bor visserliga Gud, och här är himmelens port.
And he was afraid, and said, How fearful is this place! this is none other but the house of God, and this is the gate of heaven.
18 Och Jacob stod upp om morgonen bittida, och tog stenen, som han hade lagt under sitt hufvud, och reste honom upp till en vård, och gjöt oljo der ofvan på.
And Jacob rose up early in the morning, and took the stone that he had put for his pillow, and set it up for a pillar, and poured oil upon the top of it.
19 Och kallade det rummet BethEl; men tillförene hette den staden Lus.
And he called the name of that place Beth-el; but Luz was the name of that city in former times.
20 Och Jacob gjorde ett löfte, och sade: Om så är, att Gud blifver med mig, och förvarar mig på denna vägen, som jag reser, och gifver mig bröd till att äta, och kläder till att klädas med;
And Jacob made a vow, saying, If God will be with me, and will keep me on this way which I am going, and will give me bread to eat, and raiment to put on,
21 Och förer mig med strid åter hem igen till min fader; så skall Herren vara min Gud.
And I come again in peace to my father's house: then shall the Lord be my God;
22 Och denne stenen, som jag upprest hafver till en vård, skall varda ett Guds hus: Och allt det du mig gifver, der vill jag gifva dig tionde af.
And this stone, which I have set for a pillar, shall be God's house; and of all that thou wilt give me I will surely give the tenth unto thee.
