1 Mosebok 28
1 Då kallade Isaac sin son Jacob, och välsignade honom, och böd honom, och sade till honom: Tag icke hustru af Canaans döttrar;
Gitawag ni Isaac si Jacob, gipanalanginan, ug gimandoan siya, “Ayaw pangasawa gikan sa mga babaye sa Canaan.
2 Utan gör dig redo, och far in i Mesopotamien till Bethuel, dins moderfaders hus, och tag dig der hustru af Labans dins moderbroders döttrar.
Tindog, ug pag-adto ngadto sa Paddan Aram, sa panimalay ni Betuel nga amahan sa imong inahan, ug pangasawa gikan didto, sa usa sa mga anak nga babaye ni Laban, nga igsoong lalaki sa imong inahan.
3 Men allsmägtig Gud välsigne dig, och göre dig fruktsam, och föröke dig, så att du varder en skare med folk;
Hinaot nga ang Dios Makakagahom magpanalangin kanimo, maghimo kanimong mabungahon ug magpadaghan kanimo, aron mamahimo kang panon sa katawhan.
4 Och gifve dig Abrahams välsignelse, dig och dine säd med dig; att du må besitta det land, der du en främling uti äst, det Gud Abraham gifvit hafver.
Hinaot nga ihatag niya kanimo ang panalangin ni Abraham, alang kanimo, ug ngadto sa mosunod nimong mga kaliwatan, nga mapanunod mo ang yuta nga imong gipuy-an, nga gihatag sa Dios kang Abraham.
5 Så skilde Isaac Jacob ifrå sig, att han for in i Mesopotamien till Laban Bethuels son af Syrien, Rebeckas broder, som hans och Esaus moder var.
Busa gipalakaw ni Isaac si Jacob. Miadto si Jacob sa Paddan Aram, ngadto kang Laban nga anak nga lalaki ni Betuel nga Aramihanon, ang igsoong lalaki ni Rebeca, nga inahan ni Jacob ug Esau.
6 När nu Esau såg, att Isaac hade välsignat Jacob, och sändt honom in i Mesopotamien, att han skulle der taga sig hustru; och att sedan han honom välsignat hade, böd han honom, och sade: Du skall ingen hustru taga af Canaans döttrar:
Karon nakita ni Esau nga gipanalanginan ni Isaac si Jacob ug gipaadto siya sa Paddan Aram, aron mangasawa didto. Nakita usab niya nga gipanalanginan siya ni Isaac ug gisugo, nga nag-ingon, “Ayaw pagpangasawa gikan sa mga babaye sa Canaan.”
7 Och att Jacob var sinom fader och moder lydig, och for in i Mesopotamien:
Nakita usab ni Esau nga gituman ni Jacob ang iyang amahan ug inahan, ug miadto sa Paddan Aram.
8 Såg ock, att Isaac hans fader såg icke gerna Canaans döttrar:
Nakita ni Esau nga ang mga babaye sa Canaan wala makapahimuot sa iyang amahan nga si Isaac.
9 Gick han bort till Ismael, och tog, utöfver de hustrur han tillförene hade, Mahalath, Ismaels Abrahams sons dotter, Nebajoths syster, till hustru.
Busa miadto siya kang Ismael, ug nangasawa gawas sa iyang mga asawa, kang Mahalat ang anak nga babaye ni Ismael, nga anak nga lalaki ni Abraham, ang igsoong babaye ni Nebaioth, aron mamahimo niyang asawa.
10 Men Jacob for ut ifrå BerSaba, och reste till Haran.
Mibiya si Jacob sa Beersheba ug miadto padulong sa Haran.
11 Och kom på ett rum, der blef han öfver nattena, förty solen var bärgad; och han tog en sten der på rummena, och lade honom under sitt hufvud, och lade sig i samma rum till att sofva.
Miabot siya sa usa ka dapit ug mipahulay didto sa tibuok gabii, tungod kay misalop na man ang adlaw. Mikuha siya ug usa sa mga bato niadtong dapita, ug giunlan kini sa iyang ulo, ug mihigda nianang dapita aron matulog.
12 Och honom drömde, och si, en stege stod på jordene, och änden på honom tog upp i himmelen: Och si, Guds Änglar stego derpå upp och neder.
Nagdamgo siya ug nakita ang usa ka hagdanan nga nagbarog sa kalibotan. Ang tumoy niini miabot hangtod sa langit ug ang mga anghel sa Dios nagsaka kanaog niini.
13 Och Herren stod der öfverst uppå, och sade: Jag är Herren, Abrahams och dins faders Gud, och Isaacs Gud: Det landet, som du ligger uppå, skall jag gifva dig och dine säd.
Tan-awa, nagbarog si Yahweh sa ibabaw niini ug miingon, “Ako si Yahweh, ang Dios ni Abraham nga imong amahan, ug ang Dios ni Isaac. Ang yuta nga imong gihigdaan, ihatag ko kanimo ug sa imong mga kaliwatan.
14 Och din säd skall varda såsom stoftet på jordene; och du skall varda utspridder vester ut, öster ut, norr ut, och söder ut, och genom dig och dina säd skola alla slägter på jordene varda välsignade.
Ang imong kaliwatan mahisama sa abog sa kalibotan, ug mokaylap ka ngadto sa kasadpan, sa sidlakan, sa amihan ug sa habagatan. Diha kanimo ug sa imong kaliwatan mapanalanginan ang tanang panimalay sa kalibotan.
15 Och si, jag är med dig, och skall förvara dig ehvart du far, och skall föra dig åter i detta landet igen. Och skall icke öfvergifva dig, till des jag gör allt det jag dig sagt hafver.
Tan-awa, magauban ako kanimo, ug bantayan ko ikaw bisan diin ka man moadto. Pagadad-on ko ikaw pagbalik niining yutaa; kay dili ko man ikaw biyaan. Pagabuhaton ko ang tanan nakong gisaad kanimo.”
16 Då nu Jacob vaknade upp af sin sömn, sade han: Visserliga är Herren i detta rum, och jag vistet icke.
Nakamata si Jacob gikan sa iyang paghikatulog, ug miingon siya, “Sa pagkatinuod ania si Yahweh niining dapita, ug wala ako masayod niini.”
17 Och fruktade han sig, och sade: Detta måste vara ett heligt rum; ty här bor visserliga Gud, och här är himmelens port.
Nahadlok siya ug miingon, “Pagkamakalilisang niining dapita! Wala na kini lain kondili pinuy-anan sa Dios. Mao kini ang ganghaan sa langit.”
18 Och Jacob stod upp om morgonen bittida, och tog stenen, som han hade lagt under sitt hufvud, och reste honom upp till en vård, och gjöt oljo der ofvan på.
Mibangon si Jacob sayo sa kabuntagon ug gikuha niya ang bato nga iyang giunlan sa iyang ulo. Gipatindog niya kini ingon nga usa ka haligi ug gibuboan niya ug lana ang ibabaw niini.
19 Och kallade det rummet BethEl; men tillförene hette den staden Lus.
Ginganlan niya kadtong dapita ug Bethel, apan sa sinugdanan ang ngalan niadtong siyudara Luz.
20 Och Jacob gjorde ett löfte, och sade: Om så är, att Gud blifver med mig, och förvarar mig på denna vägen, som jag reser, och gifver mig bröd till att äta, och kläder till att klädas med;
Nanumpa si Jacob nga nag-ingon, “Kung ang Dios mag-uban kanako ug magpanalipod kanako sa dalan nga akong pagalaktan, ug mohatag kanako ug tinapay aron makaon, ug mga bisti nga akong masul-ob,
21 Och förer mig med strid åter hem igen till min fader; så skall Herren vara min Gud.
aron makabalik ako nga luwas sa balay sa akong amahan, unya si Yahweh mamahimo nakong Dios.
22 Och denne stenen, som jag upprest hafver till en vård, skall varda ett Guds hus: Och allt det du mig gifver, der vill jag gifva dig tionde af.
Unya kining bato nga akong gipatindog ingon nga haligi handomanang bato. Ug sa tanang butang nga imong gihatag kanako, ihatag ko gayod pagbalik ang ikapulo kanimo.
