1 Mosebok 23
1 Sara lefde i hundrade sju och tjugu år:
Sera'a 127ni'a zagegafu maniteno,
2 Och blef död i den hufvudstaden, som kallas Hebron i Canaans lande. Då kom Abraham till att sörja och begråta henne.
Kiriat-arba kumate fri'ne. Menina ana kumara Kenani mopafi me'neankino, Hebronie hu'za nehaze. Hanki Abrahamu'a tusi'za huno Serankura asunku nehuno zavi ate'ne.
3 Sedan stod han upp ifrå hennes lik, och talade till Hets barn, och sade:
Sera fri kerfare'ma Abrahamu'a mani'nereti netreno otino Hiti mofavre'zaga amanage huno ome zamantahige'ne.
4 Jag är en främling och en gäst när eder, gifver mig en arfrätt till begrafning när eder, att jag må begrafva min döda, som för mig ligger.
Tamagra antahi'naze, nagra mopa agafa nera omani'noanki, amne tamagri mopafi emani'noe. Hagi a'nimo'a fri'nege'na mopa miza hu'na anampi ome asenteku tamantahinegoe.
5 Då svarade Hets barn Abraham, och sade till honom:
Hige'za Hiti mofavre naga'moza amanage hu'za Abrahamuna asami'naze.
6 Hör oss, käre herre, du äst en Guds förste när oss; begraf din döda uti våra bästa grifter; ingen menniska af oss skall förvägra dig, att du begrafver din döda i hans graf.
Kama antahio ra ne'moka, kagra ra kva ne' tagranena mani'nane. Knare'ma huno kavesinia matipi asenteku'ma hananketa, amne kamigahune. Hagi aza'o ana matimofo nafa'a mani'nenimo'a i'o osugahie. Amne kamina ana matimatipina ome asentegahane.
7 Då stod Abraham upp, och bugade sig för landsens folke, nemliga för Hets barnom.
Abrahamu'a Hiti mofavre'mokizmi zamufi otino, Maka vahe zamufi kepri huno anage hu'ne.
8 Och han talade med dem, och sade: Är det eder i sinnet, att jag begrafver min döda, som för mig ligger, så hörer mig, och beder för mig inför Ephron Zoars son,
Hanki antahiho! A' ka'ama asentesane hanuta, nagri nagi erita vuta Zohari nemofo, Efroni'ene ome keaga hiho.
9 Att han gifver mig sina dubbelkulo, den han hafver i andanom på sinom åker, för reda penningar; låter mig henne få när eder till en arfgrift.
Ome antahigenkeno Makpela mopa naminke'na, ana mopa agentega havegampi Serana ome asentaneno. Ana mopamo'a nagri'za segahie. Hanki hu izoma hanige'na hakaremota tamufi ana mopa mizahu fatgo hugahue.
10 Ty Ephron bodde ibland Hets barn. Då svarade Ephron, den Hetheen, Abraham i Hets barns åhöro, för allom dem, som ut och in gingo genom hans stadsport, och sade:
Hankino Efroni'a ana Hiti mofavre'mokizmi amunompi mani'ne. Efroni'a Hiti ne'kino rankuma'mofo kafante emani'naza vahe'mokizmi zamagesafi, ke nona'a huno Abrahamuna asami'ne,
11 Nej, min herre, utan hör till hvad jag säga vill: Jag gifver dig åkren, och den kulon med, som der inne är, och gifver dig honom för mitt folks barns åsyn, till att begrafva din döda.
Efroni'a amanage hu'ne, ra ne'moka kama antahio, havegana miza osegahane. E'i ana mopane haveganena maka'a naga'nimokizmi zamufi huvempa hu'na meni ana mopa kamigahue. Kamisnugenka anampi fri kerfa'a ome asente'gahane.
12 Då bugade sig Abraham för landsens folke,
Anage higeno Abrahamu'a antahima ami'za kazigati maka vahe zamufi kepri hu'ne.
13 Och talade till Ephron i landsens folks åhöro, och sade: Vill du höra mig, så tag penningar af mig för åkren, de jag dig gifva vill; och så vill jag der begrafva min döda.
Abrahamu'a ana vahe zamufi amanage huno Efronina asami'ne. Efroniga muse (plis) hugantoanki kama antahio, nagra menina ana mopa miza hugahue. Hanki zagoma kamisnuana, erige'na ana mopafi a'nimofo fri kerfa ome asenta'neno.
14 Ephron svarade Abraham, och talade till honom:
Efroni'a ana naneke nentahino, amanage huno Abrahamuna kenona'a asami'ne.
15 Min herre, hör dock mig: Marken är värd fyrahundrade siklar silfver; men hvad kan det draga emellan mig och dig? Begraf man din döda.
Kama antahio, ra vahe'moka, ama mopamofo mizama'a 400'a silva me'neanagi amu'nonti'afina osi'zane. Amne fri kerfa'a ome asentegahane.
16 Abraham hörde Ephron, och vog honom penningarna till, som han nämnt hade, hvilket Hets barn åhörde, nemliga fyrahundrade siklar silfver, som då gåfve och gängse voro.
E'inage nehigeno Abrahamu'a mago rimpa nehuno, mago'a zago'a refko huno Efroni eme ami'ne. Efroni'a agra'a kehia avamente 400 ti'a silva zago hakare vahe zamufi eme ami'ne.
17 Och så vardt Ephrons åker, der den dubbelkulan inne var, tvärs öfver Mamre, tillegnad Abraham till evärdeliga ägo, med kulone derinne, och med all trä omkring åkren,
Efroni mopa Makpela Mamre kazigama avugosama hunte'nea mopa erigeno, ana mopafima me'nea havegane, zafane, mopane, hakarezanena ami vagare'ne.
18 I Hets barns och allas deras åsyn, som genom hans stadsport ut och in gingo.
Hanki hakare'zana Abrahamu'ma eri nafa'a hanigu Hiti ne'mofavre naga'mo'za ran kuma'mofo kahante ke refko nehaza vahe'zmufi ami vagare'naze.
19 Sedan begrof då Abraham Sara sina hustru uti kulone i åkrenom, den dubbel var, tvärs öfver ifrå Mamre, det är Hebron i Canaans lande.
E'ina huteno Abrahamu'a Serana Makpela havegampi, Mamre kaziga avugosa hunte'nea havegampi ome asente'ne. Ana kuma agi'a Hebron hu'za nehaza kumakino, Kenani mopafi me'ne.
20 Och alltså vardt Abraham stadfäst den åkren, och kulan, till begrafnings egendom af Hets barnom.
Mopane, havegane anampima me'nea zanena, Abrahamu naga'ma asezmante mope hu'za Hiti mofavre naga'mo'za ami vagare'naze.
